Augusti 2009, jag hade så otroligt roligt den här lektionen! Jag känner Jollan så väl nu så ja... jag blir helt enkelt otroligt glad när jag tittar på filmen för hon ser nästan lika stolt ut som hon kändes  mitt mål är att få tillbaka den här känslan men med bett, hacket använder jag endast vid vissa uteritter nu. Extra glad blir jag också när jag ser hur mycket jag har utvecklat mig själv sedan det härpasset, min balans, styrka och sits!   

-6 visade termometern när jag klev upp. Solen letade sig fram över berget och helt vindstilla. Kanon tänkte jag, då blir det inte så kallt idag! TJI FICK JAG!  Fy vad jag frös trots massor av kläder! Hämtade upp syster och Atlas som hon är hundvakt åt för tillfället. En körtur med farbror Johan blev det emot slakteriet så hundarna kunde vara lösa tillsammans.

Johan var lite tjock i benet idag också men de rör sig inte allt för mycket i den mindre hagen där de står nu tills det fryser på. Mat och vatten är placerade på det ställe de brukar vila så de går nog inte många meter på en dag. Hoppas minusgraderna kan fortsätta så de kan gå över till stora hagen igen där de måste vandra mellan mat och vatten samt "betet" som de gillar att gå och pillra på. När vi kom tillbaka var benet normalt igen.

Tant vilar idag också. Skulle iväg på arbetsförmedlingen senare så fanns bara inte tid över för henne idag. Då vi hade 2 hundar så ville jag inte köra henne också, hon är tålmodig och snäll emot andra djur men schäfern är en aningens seg och tänker sig inte för och såna kan hon få bryt på!   

Hittade en rolig film på Jollan från en träning i december 2008 när de höll på att isolera ridhuset. Hela baksidan av läktaren stod öppen och de hade satt för med en massa plast och  s j ä l v k l a r t  blåste det halv storm när vi skulle träna. Jollan är en aaaaningens misstänksam som synes   

Imorse kom första snön, inte mycket men fullt tillräckligt för att man skulle få en massa härlig energi och ljust blev det! Tyvärr väldigt lite och det har smällt bort nu under dagen. Var tidigare och vattnade/fodrade hästarna. Hann gosa lite med Johan innan Sandra, hans medryttare, skulle iväg på en skrittur. Världens goaste gubbe... så är det bara. Han skrittas bara nu eftersom hans bakben fortfarande är lite svullet efter att han gick omkull på en bro, men han håller på att släppa all gammal hud som var över skrapsåren. Annars är han i god vidgör och mycket pigg!

Försökte gosa lite med tant men hon var mest intresserad av att invänta höet även om de hade kvar sedan igår. Mysstunder är på hennes villkor, så är det bara  

Då Jollan ändå står idag så kan jag ägna det här blogginlägget till Johans familj och släkt! Är fånigt intresserad av härstamningar och får utöva mitt nörderi på http://www.haststam.com där jag är 2:e man! Skicka in era hästar vettja   

Johan några veckor gammal hemma hos uppfödaren i Karlskoga.

Vi kan då väl börja med Johans pappa Callit. Född 1981-04-18 hos Sigurd Nilsson i Töcksfors och köptes som föl av Ingrid & Bror Christiansson i Årjäng. Han var Sveriges bästa travhäst i slutet av 1980-talet och tränades under hela sin karriär av Karl O Johansson. Han vann Stora 3-åringspriset, 4-åringseliten, S:t Leger, Sprintermästaren, Jubileumspokalen och Hugo Åbergs Memorial och det är bara några av storloppen som han har vunnit. Augusti 1987 kom den största framgången då han startade i VM-loppet på Roosevelt Raceway i New york och besegrade hela världseliten! Trots dåligt spår och korsförlamning dagarna innan loppet. Han gjorde totalt 109 starter och tog hela 65 segrar, 20 andra- och 9 tredjeplaceringar vilket gjorde han utanför topp 3 placering i endast 15 starter! 8,798,165 kr insprunget med rekorden 16,3k, 15,6m, *21,8l, *12,4ak, 13,3am och 16,1al. Sattes in i aveln 1990 och fick sin första kull 1991. Tyvärr blev han ingen hit i aveln men lämnade 256 registrerade avkommor och blev B-premierad. 2005 föddes sista avkommorna och Callit avlivades 2007-10-25 pga åldersskäl, hela 26 år gammal! Trots sin höga ålder var han en riktig glänsare i hagen och fortfarande mycket intresserad av stona!

Mamma Precious Girl var född 1981-05-31 (Johan är född samma månad & datum) hos Bengt-Åke & Kjell Nyberg. Hon ansågs vara väldigt lovande som ung men togs kanske lite för hårt. Karl O Johansson som hade henne menade att hon var bättre än Callit som unghäst. Men hon var tyvärr aldrig riktigt fräsh under tävlingskarriären och tog 2 segrar, 2 andra- och 2 tredjeplaceringar på 20 starter och tjänade 40,350 kr med rekorden 19,0k, 19,4m och 18,8ak. Sattes in i avelsboxen som 6-åring och lämnade 8 registrerade föl. Precious var en stor och rejäl märr som tyvärr drabbades av starr och synen försämrades. Samtidigt som hon fick problem med synen gick de två sista fölningarna på tok så den dåvarande ägaren valde att ta bort henne, nånstans mellan 2000-2002.

1989 sto e.Self Confident - Minette Zon, död 1999

1990 sto e.Self Confident - Twiligt Zon

1991 valack e.Callit - Johan Briljant

1992 valack e.Callit - Kal O.Briljant

1994 valack e.Rapido - Rapido Royal, död
1995 valack e.Rosalind's Guy - Nicke Briljant

1996 sto e.Anders Crown - Onyx Briljant

1999 valack e.Demon Sid - Billion

Preciou Girl 1991

Helbrodern Kal O.Briljant är så som ni kan gissa döpt efter tränaren Kal O Johansson. Såldes från uppfödaren som 2-åring och därefter till amatörtränaren Annika Johnson i Västerås som testade att få ut honom på travbanan men det blev bara 3 starter och en 3:e plats med 4200 kr och rekordet 19,6m som resultat. Kalle har därefter stannat kvar hos Annika och varit unghästuppfostrare och ridhäst. Tränat lite hoppning och dressyr upp till LB-nivå.

Lillasyster Onyx Briljant förblev ostartad på travet. Onyx är en redig dam som har lämnat 3 avkommor födda 2002, 2003 och 2004 som alla är efter hingsten Kodac (US). Mest framgångsrik är äldsta sonen Taxi Janne som sprungit in ca 125 tusen.

Onyx med Taxi Bettan f.2003, bredvid är det Taxi Janne

Sistfödde Billion startade på travet fram till 2005 och gjorde totalt endast 19 starter och tog 2 andra- och 2 tredjeplaceringar och tjänade 28,850 kr med rekordet 18,9m. Är numera ridhäst hos Andrea Ullman i Borlänge.

Storasyster Twilight Zon var en duglig tävlingshäst och tog 9 segrar, 9 andra- och 5 tredjeplaceringar på 65 starter och tjänade 278,450 kr med rekorden 15,9k, 16,7m, *17,7l, 15,2ak, 16,2am. Är sedan 2003 i Maria & Moa Eriksson's ägo men om hon lever ännu vet jag inte. Hos sin tidigare ägare lämnade hon två avkommor född 2001 och 2002 som båda är efter Spotlite Lobell och båda har startat på travet. Twilight Zon var enligt uppgift också en ganska rejäl travare av medelstorlek.

G.K.Redlight u.Twilight Zon uu.Precious Girl

Joker Briljant är egentligen inte släkt mer än att hans far är Pershing vilket är Johans morfar. Joker föddes samma år och har därmed gått som sällskap åt Johan och Jonna Briljant när de var åringar. Joker gjorde 55 starter och tog 11 segrar, 6 andra- och 5 tredjeplaceringar och tjänade 239,400 kr. Han går idag som ridhäst. 

Joker till vänster. Till höger är det 1991-års kull med Johan till vänster, Joker i mitten och Jonna längst ut till höger.

När vi ändå tog upp Joker Briljant kan vi också nämna Jonna Briljant. Född 1991 såklart då hon är ur J-kullen (1991). Hon har inget närmare släktskap med de andra två. Totalt gjorde hon 60 starter och tog 4 segrar, 6 andra- och 5 tredjeplaceringar och tjänade 320,560 kr. Sattes i avelsvoxen som 8-åring och har sedan lämnat 5 avkommor i Sverige innan hon exporterades till Finland 2009. Hennes bästa avkomma är stoet Allyhills Urania som på 36 starter har tjänat nästan en halv miljon kronor!

Bak i andra led finner vi farfar Tibur som i aveln är ELIT-premierad. En fransman född 1963 som bl.a vann Harper Hanovers lopp 1970 och 1971. Den bildsköne hingsten importerades till Sverige 1965 och gjorde 121 starter och tog 25 segrar, 6 andra- och 10 tredjeplaceringar och tjänade 186,440 kr. Sattes i avel 1969 fram till sin död 1990. I aveln har han gjort stort intryck och har lämnat över ett 30-tal avkommor som sprungit in över en miljon. Bäst var då Callit med sina 8,7 miljoner men tätt därefter kommer hingsten Piper Cub med 7,4 och sedan stoet Lady Snärt med 5 miljoner!

Farmor Calotta visade inga bra tävlingstalanger då hon på 20 starter tog 2 tredjeplaceringar och tjänade 6950 kr. Det var i avelsboxen hon gjorde sitt istället och belönades med ELIT. Hennes döttrar sattes hellre i avel än att testat på banan och Callit's helsyster Cullti (f.1988, död) lämnade hingsten Jackhammer som tjänade 9,7 miljoner!

På bilden är det Calotta med Callitra f.1987 e.Tibur som exporterades till Tyskland 1995.

Sist men absolut inte minst har vi Pershing som vi hittar som morfar åt Johan. Han kom till Sverige 1977 från USA och vann Elitloppet 1979, Gran Premio delle Naziono 1977 och 1979. Copehagen Cup 1978, Hugo Åbergs Memorial 1978 och Olympiatravet 1979. Totalt gjorde han 115 starter och tog 55 segrar, 20 andra- och 15 tredjeplaceringar med prissumman på 4,175,540 kr! Rekord *14,0k, *16,5m, 17,3l, 12,8ak, *14,0am och *16,8al. Pershing var inte bara en kanon på tävlingsbanan utan i avelsboxen också! Sattes in i aveln 1980 fram till 1998 och tack vare sina goda förärvningsegenskaper är han belönad med ELIT. Han har likasom Tibur lämnat ett 30-tal miljonärer och bäst var hingsten Mack the Knife med 7,4 miljoner insprunget. Som bästa sto hittar vi Krista Sidney med 2,4 miljoner. Pershing avled 2001, hela 28 år gammal!

Än så länge är jag duktig att sätta mig framför datorn efter varje uppsittning, får hoppas det håller i sig! Har suttit på loppis idag från 11-14-tiden, fick ihop hela 150 kr ca, yey... kändes givande   nu åker allt ut på Blocket istället.

Kom iväg till stallet strax efter 14.30 och red samma sväng som igår då jag hade hunden med mig. Gjorde en avstickare på en skogsväg för att kolla om den gick dit jag trodde och mycket riktigt. Ve och fasa var det nån som tyckte! Vi bröt emot rutinerna! När jag väl vände hemåt så var det galopp som gällde uppför skogsvägen som INTE var jämn och fin. Ville egentligen inte låta henne göra det men spelade ingen roll hur många förhållningarna jag gjorde, hon galopperade ändå i samma fart som hon hade haft om hon skrittat. Nåja hon höll sig bra på fötterna, riktigt förvånad hur säker på foten hon egentligen är!

Vände bortöver igen och tant betedde sig som om hon hade jävulen i haserna! Bara att sätta sig och försökte få hon någorlunda lugn och mitt uppe i allt kom tanken: Varför blir det såhär efter snart 4 år tillsammans!

Ibland känns det som om hon inte har blivit ett dugg bättre än vad hon var när hon kom till mig. Men viftade bort det där och satte in positiva tankar istället, förhållningar, flytta lite för skänkeln, prata lågt och lugnande och eftergift och klapp på halsen när hon äntligen vilade på stegen i skritten. Vände hemåt och hej och hå! Hon var lika medgörlig! Det brukar bli en tickande bomb när man vänder hemåt men hon taktade lite och var lite spänd innan hon åter igen skrittade väldigt bra och avslappnat   hela vägen hem! På långa tyglar sista biten och en mycket nöjd tant!

Har gett mig f*n på att trycka i mig enormt mycket mer tålamod än tidigare och nog fungerade det alltid, bara jag lyckas bryta hennes mönster att bli omöjlig resten av ridturen efter att hon har blivit upprörd.

För det är skillnaden från när jag fick henne och nu, att det faktiskt går!

...den här perioden på året! Det blir allt mörkare, det regnar och det blir lerigt precis överallt. Har faktiskt inget att klaga på de övriga årstiderna men just slutet av oktober/början av november är hemsk!

Som om det inte vore nog blir min tant en livs levande drake! Pälssättning är inte hennes grej och passar det inte damen då ska alla lida!   Skulle räta till tyglarna uppe vid manken och då tänkte hon minsann ta ett smakprov av mitt bröst! Ajja bajja tanten!!!

Blev en ridtur i sällskap av Johan och hans medryttare Sandra emot Oxtjärn. Klättra är alltid nyttigt och blev en liten travsväng också, ingen seriös ridning idag då min stora bruna ville ösa på och blängde med stora ögat på allting. Hade hacket också så var bara nöjd att hon lyssnade vilket hon gjorde sådär halvdant. Hon skulle verkligen behöva få göra av med massor av energi, kanske ska passa på nu när det är plusgrader men det är svårt att dränera henne! Dessto längre sträcka i galopp i någorlunda form dessto starkare och hetare häst! Tröttare och tröttare men ändå ska hon envisas att ligga på. En annan är mer trött än hästen när man väl kommer hem igen   

Då den här bloggen har inspirerat mig att ta tag i min tant lite mer seriöst så får jag ta och lägga ut ett inlägg om dagens ridtur. Jag har så lätt för att inte sätta upp något mål med mina turer, tyvärr. Medan jag på träningar kämpar till 110% och ibland lite till! Kan man inte alltid vara så seriös?

Blev en skrittur med Jollan runt slakterivägen som den kallas. Älgslakteriet ligger längst vägen men att det låg slaktavfall bekom henne inte alls. Men otäcka stenar, vatten under broar och den förfärliga vita stolpen däremot! Inte lätt att heta Jollan ibland...

Har underhållt mig själv med att analysera dagens utmaningar medan turen fortskred, vill inte kalla det problem, det låter så negativt!

• Varför trycker tant emot vänster skänkel? Jo för piloten tappade sitt vänstra sittben.
• Varför tappar tant skrittakten när hon blir lite pigg och testar att öka farten? Jo för att piloten lättar i sitsen.
• Varför fortsätter tant att takta så långsamt så hon nästan står på stället? Jo för att piloten luras att åka med i hennes travtakt istället för att bryta det hela med att skritta i sätet istället.
• Varför skjuter tant iväg med höger bog? Jo för att piloten har tippat i sin vänstersida!

Känner mig riktigt duktig när jag faktiskt tänker till lite vad jag som ryttare gör innan jag skyller på hästen. Av 10 fel idag var 9 mina och 1 fel var Jollans = hon ville springa istället för att mesa omkring i skritt   

Sista biten hem var hon fint framme för bettet och stadigt mellan mina skänklar. En liten minimal halvhalt, travtakt med bäckenet samt trav i tanken och YES där kom den perfekta travövergången som jag har suttit och strävat efter i 30 minuter!   

Här är hon! Hästen jag egentligen inte skulle ha! Trodde jag ja! Blödig som man är! Eller kanske det kallas att man är korkad?  

Vi har sedan tidigare en gemensam historia då min gode vän Anna hade henne hemma i samma stall som oss på bete 2005 för senare köp. Ja jag ska inte ljuga och säga att jag tyckte hästen var riktigt 100 för det tyckte jag inte. Jag var van med supercoola Johan. Tyvärr fick hon ändrade förhållanden och kunde inte köpa henne så hon åkte hem igen. Över 1 år senare dök hon upp på annons och min vän som hade flyttat upp till Gällivare bööönade och bad att jag skulle åka och kolla åtminstone. Sagt och gjort... jag skulle inte ha någon häst så jag bestämde träff med ägaren och åkte.

Jag såg hästen och det sa klick, den där skulle jag ha med mig hem, punkt! Efter en mer eller mindre katastrof-liknande provridning var känslan ännu starkare. Har fått ifrågasätta mig många gånger därefter!

Den 12:e november 2006 klev hon av transporten vid stallet. You'll See var namnet men kallas kort och gott för Jollan. Född 1996-06-12 och efter den mindre trevligt beryktade J.R.Broline som mer eller mindre själv var folkilsken och präglade sina avkommor ganska dugigt med den olaten. Mamma Lo Anda var ett fuxsto som jag inte vet något mer om och hennes morfar är Vibrante som tack och lov var trevlig själv och lämnade mycket trevliga avkommor med gott temperament! Många gånger jag tänker på hur det hade varit om Jollan också hade blivit fux som sin mor!   Hennes travkarriär blev kort och obefintlig, gjorde endast ett kval som 4-åring. Min syster jobbade faktiskt hos den travtränare hon stod i hos träning då! Jollan var på den tiden mycket trevlig och inte alls komplicerad, kunde bara stegra när hon stod still för vagnen.

12 november 2006

Väl hemma började arbetet att bara komma upp på hästen. Hon hatade verkligen sadlar, hon var inte så förtjust när man borstade henne heller och tyckte det var mer praktiskt att gå över folk än runt dom. En månad övade vi sadling med fokus på att inte äta upp den som sadlade och sedan att bara stå still och kunna slappna av när någon satt upp/av. Därefter blev det paddocksridning innan vi gav oss ut, hästen vägrade att lämna stallplanen och stegrade duktigt några gånger innan hon insåg att den på ryggen inte gav sig, sedan dess har hon aldrig rest sig mer eller vägrat gå.

December 2006, en tunna med fyra ben!

Hon tog sig riktigt bra men humöret det bestod! Det var så tant var helt enkelt, från början gillade jag det inte men bara man lär känna henne är det inte så illa som det kan se ut. Det är en otroligt kärvänlig häst men hon är inte sen att tycka till om saker hon inte uppskattar! Hon har aldrig sparkat åt en människa men tänderna kan hon använda, både jag och min syster föredrar att gå runt baken istället för framtill, undra hur många som gör det med sina hästar   hästen är nöjdare med den dealen!

mars 2007, bilden har jag döpt till mad cow! Tycker det passade väldigt bra den dag jag la över den till datorn! Den andra bilden är från sommaren 2008.

Olyckligsvis fick hon en sparkskada av sin väninna sommaren 2007 och fick stå och vila hela det året för säkerhetens skull. Det var nog bara nyttigt för henne att få vara och bli ompysslad istället. Ridningen var ett svårt kapitel när det gällde den här damen. Hon var konstant hysterisk stressad, rann av svett efter en 20 minuters ridtur när man red själv. Osäker på allt, inte trafiksäker och skulle bara springa och hemåt var det alltid fight om tempot. Hon är nog den svåraste hästen jag har suttit på just när hon var så ruskigt stark och blockerade helt när hon blev i den sinnesstatusen och att återfå kontakten var omöjligt tills man kom in på stallplanen.

Tant, en vanlig dag på jobbet

Hittade till slut att tyskt hack var nånting hon trivdes bra med, äntligen kunde man få hejd på henne där hon fortsatte att vara sitt lugna jag. Efter att vi hittade det alternativet har hon utvecklas enormt! Tyvärr ramlade hon omkull hösten 2009 och senare under vintern 2010 var hon verkligen bedrövlig att rida och tog ut ET som kunde fastställa att hon hade en rejäl förskjutning i bäckenet som gjort henne kort i högermusklerna.

Börja om från början...

När vi ändå skulle börja om så tog vi tag med bettridningen och det har inte varit någon enkel procedur. Hon är så otroligt känslig så minsta obalans från mig och hon blir stressad och spänd. När hon har tagit till sin styrka och alltid har sprungit ifrån arbetet har det ställt till det eftersom jag alltid har varit svag i rygg så tappar lätt sitsen om de vill ligga på, reder mig egentligen bättre på lata hästar. Men skam den som ger sig sägs det ju! Vi har tragglat på hela sommaren och det har gett resultat! Sakta men säkert kämpar vi med att lära oss varandra, fortfarande efter så lång tid! Det är hela tiden ett vågspel men mycket intressant och i slutändan kommer det nog bli bra.

Hon är helt klart en väldigt intressant typ av ridtravare. 168 cm hög och är en rejäl dam med massa, 3 bra gångarter och galopperar gärna. Dessutom en mycket god hoppare. I dagsläget ser det ut såhär då vi kämpar på med styrkan och takten.

Vad jag har ångrat mig många gånger över att jag köpte den här hästen. Men ju längre tiden går dessto mer lär vi känna varandra, en häst med ett riktigt guldhjärta och väldigt stor portion personlighet.

Lika bra att börja med en av hästarna, den första travaren i mitt liv, nej inte travaren... MANNEN i mitt liv!

Johan, Jonkas, Farbrorn, Farbror Johan... kärt barn har många namn men Johan Briljant är det registrerade namnet. Föddes 1991-05-31 hos Kenneth Axelsson i Karlskoga, även kallat Stall Briljant! Sist ut av 3 planerade fölningar. Modern Precious Girl (f.82 d.02) hade bara lämnat 2 avkommor tidigare och hon själv var en hyffsad tävlingshäst som tog 2 segrar, 2 andra- och 2 tredjeplaceringar på 20 starter. Hennes far Pershing är Elit-premierad och mamma Marie Fast tog 7 segrar. Pappa Callit (f.81 d.07) var bl.a världsmästare och tjänat 8,7 miljoner kr på 109 starter! Hela 65 segrar tog han och 1991 var hans första kull med ungar! Ingen dålig stam på sin tid eller hur?!

Uppfödarna tog det lugnt med Johan eftersom han var ganska stor (163 cm) men var otroligt snäll och foglig som hingst. Var aldrig några problem men kastrerades sent trots allt då han blev för tung för att kunna trava bra. Dock var det något som besvärade honom när han travade fort men de kunde inte hitta något fel. Han behandlades med massage och akupunktur efter varje hårdare träning och han höll ihop och det gick riktigt bra i hans första starter med bl.a en seger. Men uppfödarna kom fram till att han kommer inte att hålla i längden och det var bättre att försöka sälja honom som ridhäst 1997. Han såldes till några som lovade att han skulle få bli ridhäst efter att de hade startat honom nån gång till när han ändå var så bra tränad. Han startade... och såldes 3 månader senare som travhäst. Nästa ägare försökte i 2 år men såldes vidare till sin sista ägare som också försöka men fick till slut startförbud då han var så ofräsh i loppen. Ett veterinärintyg krävdes för att få komma tillbaka men han beträdde aldrig travbanan igen.

Hos denna travtränare stod han i 2 år och användes som ridhäst av en tjej som utbildade han lite i western och red ut på timmeslånga uteritter. Han hade det inte alls tokigt där men han var tunn i kroppen och var mycket yvig i sina rörelser och var nästan radiostyrd, lampan vad tänd men ingen hemma kan man väl beskriva honom! Men hysterisk snäll var han och trots att syster hade problem att hänga med hans gångarter så skulle hon ha honom!

Sagt och gjort och i juli 2001 blev Johan norrlänning i min systers ägo!

Sedan har året flytit på. 2003 började jag rida honom smått när han flyttade till ett stall i närheten. Det blev bråk i det stall han bodde först eftersom de ansåg att han skulle ha lika lite mat som deras (ardenner, nordsvensk, fjording) och Johan som på den tiden var mycket svårfödd tappade hull/muskelatur. Han återfick sitt hull under vintern men när han fällde vinterpälsen fick han ett rejält bakslag igen.

Men därefter har det bara gått uppåt! Emot hösten 2004 fick jag chansen att börja träna för en ny instruktör i centrerad ridning och det är väl egentligen där våran gemensamma historia börjar på riktigt. Så här kunde det se ut då:

När vi tränade som mest, 2008, när jag skaffade min egna häst så har han fått blivit halvpensionär från träningar då han inte tycker dressyr är så jättekul att utöva

Herrn hade alltid varit lågrangad och gick dit man styrde. Nu genom åren har han blivit mer och mer stursk och har fantastiskt självförtroende! Hoppning var nånting han visade efter en stund att han gillade! Har tränat upp till 1 meter och tävlat lite 0,90 cm hoppning tills jag gick omkull med en annan häst och blev efter ett tag hysteriskt hopprädd. Vågade knappt styra emot ett litet kryss på 30 cm.

För varje år har Johan blivit mer självsäker och starkare i sin ganska otympliga kropp som egentligen inte alls lämpar sig för ridning. Han är både överbyggd, har korta framben och långa bakben med mycket påskjut men det har inte hindrat honom från att utvecklas som ridhäst. Han har allt befäst egentligen, alla skolor rätta som förvända. Det är endast galoppen som inte har gått att jobba mer med än att bara kunna få han att galoppera. Sen är herrn en jädrans räv, rider man inte rätt... nä då gör han inte rätt heller. Ryttare som sitter upp för första gången blir ofta mycket förvånade hur otroligt känslig han är. Tippar du bäckenet framåt = Johan stannar/saktar av. Tappar du ditt sittben i en sluta = ingen sluta. Trots att jag har utbildat honom så har han utbildat mig minst lika mycket som ryttare. Kroppsmedvetenheten och att hålla min egna balans!

Förutom hoppning har han tävlat upp till LB dressyr, 1 seger i LD dressyr, 2 segrar i hubertusjakt samt 1 seger i derbyhoppning (banhoppning+terränghinder) på klubbnivå. I år 19 år gammal och lika fräsh och glad som vanligt! Har aldrig varit halt de snart 10 år han har funnits här (förutom vid allvarligare skador) Finns en hel historia om när han blev spetsad av en trästolpe och vi trodde att han både skulle mista livet eller bli bakskygg/icke kördulig för resten av hans liv. Den tar vi en annan gång. Inget stoppar den glada herrn verkar det som!

För körning är trots allt det bästa han vet!