Körning emot Oxtjärn i våran ensamhet, jag, Driva och Jollan. Det var 3 st som njöt av vårat härliga vinterland med milda -6 grader och alldeles vindstilla. Tyvärr är det lätt skarsnö så det blev lite oljud av hjulen men vad gör det! Jollan var en pärla och helt avslappnad och arbetsglad. Avverkade någon kilometer med en hel del trav. Kärlek till mina djur   

Gick och irriterade mig lite att min sambo har dragit till skogs för att jaga. Hade tänkt att åka och  köra Jollan ganska direkt men får vackert vänta tills han kommer hem. Men vad kom jag på då... jo att idag är det den 12:e november och det är min och Jollans 4-årsdag!   Förstår fortfarande inte vart åren tog vägen! Till våren blir det 2 år vi har kunnat rida mer aktivt på utrustning hon trivts med riktigt bra. Första tiden fick hon skritta bakom Johan för att bli lika trafiksäker som han och gick mest på släp bakom vagnen så hon fick göra av med lite energi utan ryttare. Testade även själv att köra henne men det var förenat med livsfara, haha. Eller ja gick riktigt bra när man körde bakom Johan, testade bara att köra själv en gång och insåg att en sån häst kan man inte ha ute bland trafiken om man betedde sig som hon gjorde.

12 november 2006

Har haft ganska mycket avbrott. Första sommaren (2007) blev hon sparkad på hasen så hon behandlades med metacam och sedan fick hon stå ända tills årsskiftet för att jag ville att det verkligen skulle läka ut och hon förtjänade en lång period att verkligen landa och OJ vad hon mådde när hon gick på bete hela sommaren och långt in på hösten med polarna! Vi flyttade till ett nytt stall pga lite anledningar och både hon och jag vantrivdes. Hästen ville inte ens gå in i stallet vissa dagar och t.om jag kände att det tog stopp i stalldörren mellanåt. Dessa dagar ville man bara gå in och göra det man skulle och skynda sig ut igen, jag vet inte vad det var för närvaro men varken jag eller hästen uppskattade energin. Johan rörde det inte i ryggen faktiskt. Vi bestämde oss för att flytta tillbaka till sommarstallet extra tidigt, jag orkade inte vara kvar och hästen var stortokig när jag red! Kan räkna på en hand hur många gånger jag red henne den vintern... höll mig till Johan istället och Jollan fick gå på släp när vi körde han istället, var lugnaste så.

Sedan den våren har det bara gått framåt faktiskt, mer eller mindre. Jollan såg faktiskt överlycklig ut att få flytta till "vårat stall" och hon var lugn som en kossa i stallet. Synd att inte det stallet kunde befinna sig här med alla marker som finns. Vi får låna det gratis men det håller inte ekonomiskt att ha hästarna där med över 2 mil enkel resa. Ibland önskar jag att man kunde bo hemma hos kära mamma igen. Men stallet vi hyr nu är underbart och hästarna trivs fantastiskt bra och stället har bra energi. Fin natur runtom, lite trafik och bra ridvägar. Mycket hästar runtomkring också men bara travfolk, då trivs jag som bäst!   Jag vill inte vara fördomsfull men ridfolk har tyvärr väldigt lätt att börja snacka en massa skit om hur/var/när man rider och vad man har för utrustning. Jag har ingen välfylld ekonomi eller föräldrar som skjuter till pengar för mitt intresse, jag har precis pengar så det räcker att hålla hästen och föda den och pengar till dyr utrustning finns inte och ännu mindre pengar till kläder åt mig själv. Jag ser faktiskt rött när jag läser många bloggar där det gnälls och skälls på föräldrar för allt och inget trots att personer i fråga är myndiga t.om Delar man ett intresse med sina föräldrar ska man vara väldigt, väldigt tacksam! Min mor kämpade med att jag skulle kunna rida 1 gång i veckan på ridskolan när jag var yngre och jag är henne evigt tacksam för det! En vacker dag kommer man få klara sig utan sina föräldrar och då kan man tacka dom för hur mycket de ställer upp istället för att klanka ner på stackarna. Jag har fått lära mig att vara självständig och ska jag ha nånting, ja då får man jobba för det!

juni 2007

Nu ska jag allt ringa min kära sambo och höra vart han är, blev ett längre blogginlägg än vad jag trodde, halkade iväg på ett sidospår som har stört mig en längre tid, haha. Hunden är sugen på att komma ut och jag också! Trots att termometern visade -10 när jag klev upp så vill jag UT! Hoppas tant tycker detsamma men numera är körning väldigt poppis och hon är en sjukt fin körhäst! Önskar jag hade råd med en riktig sele och fin vagn så man kunde dressyrköra lite. Men travsele och rockard duger alldeles utmärkt till den dag då jag är ekonomiskt oberoende eller har ett jädrans bra jobb   har lika kul för det!

sommaren 2010, skogsmulleekipage on road!