Medium koppjärn, sadeln är märkt med wide under kåpan så antar att det står för bredden i kanalen

17" i sätet, upplevdes lite mindre i sätet än Stübbensadeln

Den här sadenl har jag provat en gång tidigare på uteritt men fick låna den igen av kompisen och prova på träningen, tyvärr inga bilder/filmer från träningen, syster red ju med mig, jättesynd för tant var så jädrans fin och därmed gav hon tummen upp för denna sadel, reagerade ingenting när vi gick över i trav och jag kunde både sitta ner och bara njuta av min fina häst, denna är betydligt bredare i kanalen, verkade vara det som gjorde att hon tjurade på Stübbensadeln    och den är så fruktansvärt SKÖN att rida i, får jättebra sits, behöver inte fundera på vart skänklarna är utan dom bara faller där på plats och tant rörde sig fantastiskt löst och ledigt emot slutet när hon kommit loss lite, vi har inte ridigt ett ordentligt dressyrpass på evigheter så jag är så nöjd med hennes prestation, mjuk och lyhörd och framförallt harmonisk    fick något skov efter 20 minuter in i lektionen för hon fick syn på täckena vi hade hängt över sargen när vi började ridningen, hon blev skiträdd haha! Vågade på nåder gå fram och kolla vad det var och sedan fick hon syn på de vita lapparna med bokstäver på ridhusväggen som hon knappt kunde gå nära och när hon väl kom förbi dom fick hon syn på den enda människan på läktaren som suttit där sedan vi började och så stallkatten på det... kan inte annat än skratta åt hästkraken när hon får de här rycken för 5 minuter senare så går hon som om inget har hänt   dessutom smittade hon ner Johan med lite nervositet för han började skvätta för småsaker som han normalt inte bryr sig om!

Våran instruktör tycker dom är så roliga för det finns absolut inget som skrämmer dom utomhus eller i trafiken, hon såg nämligen när jag kom ridandes på Johan med Jollan i grimskaft som handhäst i regnet på duktigt trafikerad väg och sedan komma in i ridhuset och spänna sig för saker som alltid funnits där, ja då skrattar man åt dom  

Åsikter om denna? Tyvärr mobilbilder med schabrak på...

Tyckte att jag aldrig såg några stora kallblod förr i tiden, eller ja några var väl undantag på travbanan men inte speciellt ofta. Nu ser jag dom precis överallt! Lapp Höien mätte jag aldrig men låg minst på 165 cm, P är nästan 166 cm och tänkte att det är nog den största kallblodstravare jag suttit på och hanterat tills G kom till stallet, 167,5 cm mätte jag honom till!

Det är rakt av hysteriskt stort! Största hingsten som verkar i aveln mäter 163 cm om jag inte minns fel, det är inte ens  i närheten av dessa grabbar! Ungefär samma storlek som Johan. Jollan är 167,5 - 168 cm nånting däremellan. Såg en stor Qvadrigo-avkomma i samma utselningsstall på Dannero, det var en rejäl långbent bit!

Vart sjutton kommer dom ifrån   

lilla Lappen, ibland saknar man honom, stor nallebjörn 

Åh så irriterad jag blir på mig själv! Lånade transport och stoppade in hästarna och körde dom till Frånö till betet där, träningar i helgen. Dum som jag var så tänkte jag inte på att de ska gå tråd i tråd med en annan valack. Lite ström på mobilen och ingen kamera och Johan är bara SÅ vacker, spänner varenda muskel i kroppen och visade sig från sin allra vackraste sida! Jollan får inte få för sig att byta karl så det är bäst man håller sig mellan henne och den andra valacken   

Mobilen tvärdog när jag försökte filma när de stod och diskuterade lite... suuuuck!

Transporteringen gick så bra, vi är stolta över våra djur. Sist de åkte var i oktober och då hade vi lånat hästbilen. Johan gick in med syster först och sedan skickade jag in tanten själv och hon klev på lika snällt, de stod sedan som 2 ljus! Kände endast att någon trampade om på en raksträcka. Johan har i princip behövt hela transporten för att ens kunna stå upprätt förr i tiden och Jollan har härjat som en idiot och dessutom varit vrång att få in på finkan. Var en mysig känsla när vi öppnade sidodörren när vi var framme, de såg mer eller mindre ut som om man hade kommit och väckt dom på morgonen i stallet och där stod de harmoniskt och kikade. Vid urlastning så la Jollan sitt huvud på Johans mankam och de stod så länge, vilka kompisar dom är    hoppas verkligen vi inte behöver sära på dom igen till hösten....

Min vackra vän

Provred Stübben-sadeln. Fantastiskt skön sadel ojojojojoj! I skritten kändes det helt ok men tyckte den lättade lite framtill? I traven sa Jollan NEJ till den och så var det med den saken! Jag ser väl inte helt tokigt att den ligger i bakvikt när jag sitter i?? Hennes rygg ser också otroligt oaktiverad ut och nä så brukar hon inte se ut. Nu har hon ju sitt ryggproblem men det sitter inte där sadeln ligger utan längre bak, kan vara öm efter regnande då hon reagerade vid tryck men som sagt, känslan var inte rätt. Har ridigt i annan dressyrsadel och då travade hon gladerligen.

Det är nånting mellan dom här 2   

Bomvidd - normal

17"

Åsikter?   

Jag och syster diskuterade ett lustigt ämne häromdagen. Det här med att travhästar automatiskt blir nervöst lagda och hetsiga av att vara travhäst.

Jag och syster har 2 olika individer:

Annelie har stencoola Johan som finner sig i allt, inget skrämmer honom och man kan pressa honom till det yttersta i ridningen utan att han stressar upp sig, det är mer eller mindre så att man mer eller mindre får rida ihjäl sig för att få han att röra sig fortare än nödvändigt i dressyr t.ex Sen att han blir busig och pigg i t.ex hoppning har såklart inget med hans psyke att göra utan självklart ren glädje. Rörelser, höga ljud, musik, hysteriska/stressade människor ja inget rör honom i ryggen.

Jag har hyperkänsliga, lättstressade och lättpåverkade Jollan. Här räcker det med att bara tänka fel tankar och spänna sig i kroppen vid ridning för att det ska påverka henne, kommer man med en stressad energi går det raka vägen in i den hästen och har hon väl börjat härja upp sig kan det eskalera extremt fort. Hon spänner sig lätt för nya saker men är numera en riktig trygg och stabil häst. Dock har vägen varit lång tid som många vet.

Men nu till ämnet som vi diskuterade. De människor som inte känner Jollan har mer än en gång frågat eller antytt att stackars stressade travare som är så nervös från det gamla travlivet! Men vänta nu... Jollan har inte sett en travbana sedan hon var 5 år gammal då hon gjorde ETT kval och avslutade sin karriär lika fort pga små pålagringar i kotorna fram. Syster jobbade hos travtränaren hon stod hos på banan och Jollan var inte alls stressad, hon var lugn och trevlig och bra att jobba med. Men Johan som gjorde 27 starter och har pendlat mellan massor av olika tränare på kort tid, var ofräsh i kroppen och pressades förmodligen hårt för att få resultat, han är den mest harmoniska herren man kan hitta och så har han varit ända sedan uppfödaren fortfarande ägde honom.

Varm/kallblodstravarna är toppatleter när de gör det jobb de är födda till och en häst som tränats sedan ung ålder med bra kondition och snabba farter i kroppen. De har tävlingsnerver, de vill springa, de vill gärna vara först, de kan anses yra och "nervösa" till skillnad emot en ridskolehäst som ser samma miljö i princip året om. När någon sedan ska ta dom från travbanan och göra ridhäst av dom så är nog största felet att vi ryttare ska tro att hästen ska acceptera det lugna och behagliga tempot vi vill rida i, princip omöjligt som nog många kan lista ut på en häst som tränat i många år att springa, vad är nu detta när någon börjar dra där uppe på ryggen? Det kryper i kroppen, att inte få utlopp för den energi och arbetslust de faktiskt besitter kommer ut på ett sätt - ett nervöst och hetsigt beteende. Travhästarna vill mer än ofta vara till lags oavsett uppgift och vid omskolning till ridhäst där den måste ändra hela kroppen och lära sig bära sig själv istället för att använda skjutkraften rör till det kan det bli för mycket innan den förstår uppgiften och bli stressad pga detta. Att själva galopparbetet kan bli oerhört stressande för en ridtravare säger väl sig själv?

Nu är det tyvärr många travhästar som faktiskt är nervösa och inte mår bra så som alla diverse raser och sporter. Men att skylla på travet som första anledning till en hästs beteende är helt fel. Får man en inblick i travlivet så är det så mycket annorlunda. Jag ser välhanterade harmoniska hästar som är van sin omgivning, har sina människor som satsar helhjärtat på sina hästar, oavsett om det är gulddivisionen eller ett p21-lopp, lägger ut massor med pengar på en häst som kanske springer in någon matlapp ibland. Hästar som är så fantastiskt trygg i den miljö de vistas i. Sen att en häst har tävlingsnerver och kanske står och skakar hysteriskt innan lopp må så vara, även vi människor är olika innan prestationer, vissa är hur cool som helst och andra är fruktansvärt nervös. De starthästar jag jobbar med är alla olika individer, vissa står och filosoferar fullt påklädd för värmning/lopp trots full rulle i utselningsstallen medan andra är mer nervöst lagd.

Farbror och tant, 2 olika individer med helt olika förutsättningar, lika underbara båda 2   

Hittade åt ett över 20-minuters intervju med Gunnar Melander från maj, alltid lika roligt med de fantastiska framgångar han har   

http://bergsaker.com/2012/05/10/borje-moter-gunnar-melander/

en ny från någon vecka sedan och det är faktiskt som dom säger från början, både hästar och människor och trivs med det fantastiska lugn som vilar över området och stallarna   

http://www.atgplay.se/?mid=11857A3E

den vackra dag vi äger en egen gård och har någon egen travhäst kommer de att tränas efter just samma filosofi, ge mig en gård någon!   Hästarna gick idag istället för igår, blev en tur uppe i skogen på träningsvägen med en hel del frisk trav framåt. Tant är fortfarande harmonisk och fantastiskt lugn. Nu vilar hon imorrn så blir det lite dressyr på måndagkväll. På torsdag flyttar de tillbaka till Frånö en vecka för 2 träningsdagar över helgen.

Bästa jag någonsin har haft för det har inte varit några måste utan har tagit dagen som den kommit!

Sovmorgon till 10.00 ca och sedan bara umgåtts med min älskade sambo. Runt 15.30 for vi till en kompis och hade mysgrillning ute på gräsmattan på filtar. Iväg och rida min fina häst tillsammans med syster och Johan, vi utforskade skogsvägar och lyckades fördriva 2 timmar där ute, helt underbart mysigt och perfekt för att ladda batteriena, att tant sedan var helt fantastiskt myspys och alldeles glad satte verkligen pricken över i:et   

På vägen hem från hästarna ringde min kära vän Pernilla som berättade den roliga händelsen att hon och hennes sambo hade förlovat sig och fick en inbjudan till deras släkt sommarstuga där det var en hel hög med folk. Vi gjorde upp i 2 brännbollsmatcher och vardera lag fick vinna så alla blev nöjda   

På vägen hem var det bara en sån där fantastisk sommarkväll, solen var liksom på väg upp igen och luften var kall och klar. Perfekt kan man beskriva den med, det som saknades var min sambo som jobbar 22.00 - 06.00, saknar!

Nu ska jag ladda inför en härlig lördag! Vi har redan planerat in en körtur med farbror och Jollan ska jag rida bakom, då lägger vi in lite trav och galopp också tror jag allt, har bara skrittat än så länge med dom