Då den här bloggen har inspirerat mig att ta tag i min tant lite mer seriöst så får jag ta och lägga ut ett inlägg om dagens ridtur. Jag har så lätt för att inte sätta upp något mål med mina turer, tyvärr. Medan jag på träningar kämpar till 110% och ibland lite till! Kan man inte alltid vara så seriös?

Blev en skrittur med Jollan runt slakterivägen som den kallas. Älgslakteriet ligger längst vägen men att det låg slaktavfall bekom henne inte alls. Men otäcka stenar, vatten under broar och den förfärliga vita stolpen däremot! Inte lätt att heta Jollan ibland...

Har underhållt mig själv med att analysera dagens utmaningar medan turen fortskred, vill inte kalla det problem, det låter så negativt!

• Varför trycker tant emot vänster skänkel? Jo för piloten tappade sitt vänstra sittben.
• Varför tappar tant skrittakten när hon blir lite pigg och testar att öka farten? Jo för att piloten lättar i sitsen.
• Varför fortsätter tant att takta så långsamt så hon nästan står på stället? Jo för att piloten luras att åka med i hennes travtakt istället för att bryta det hela med att skritta i sätet istället.
• Varför skjuter tant iväg med höger bog? Jo för att piloten har tippat i sin vänstersida!

Känner mig riktigt duktig när jag faktiskt tänker till lite vad jag som ryttare gör innan jag skyller på hästen. Av 10 fel idag var 9 mina och 1 fel var Jollans = hon ville springa istället för att mesa omkring i skritt   

Sista biten hem var hon fint framme för bettet och stadigt mellan mina skänklar. En liten minimal halvhalt, travtakt med bäckenet samt trav i tanken och YES där kom den perfekta travövergången som jag har suttit och strävat efter i 30 minuter!   

Här är hon! Hästen jag egentligen inte skulle ha! Trodde jag ja! Blödig som man är! Eller kanske det kallas att man är korkad?  

Vi har sedan tidigare en gemensam historia då min gode vän Anna hade henne hemma i samma stall som oss på bete 2005 för senare köp. Ja jag ska inte ljuga och säga att jag tyckte hästen var riktigt 100 för det tyckte jag inte. Jag var van med supercoola Johan. Tyvärr fick hon ändrade förhållanden och kunde inte köpa henne så hon åkte hem igen. Över 1 år senare dök hon upp på annons och min vän som hade flyttat upp till Gällivare bööönade och bad att jag skulle åka och kolla åtminstone. Sagt och gjort... jag skulle inte ha någon häst så jag bestämde träff med ägaren och åkte.

Jag såg hästen och det sa klick, den där skulle jag ha med mig hem, punkt! Efter en mer eller mindre katastrof-liknande provridning var känslan ännu starkare. Har fått ifrågasätta mig många gånger därefter!

Den 12:e november 2006 klev hon av transporten vid stallet. You'll See var namnet men kallas kort och gott för Jollan. Född 1996-06-12 och efter den mindre trevligt beryktade J.R.Broline som mer eller mindre själv var folkilsken och präglade sina avkommor ganska dugigt med den olaten. Mamma Lo Anda var ett fuxsto som jag inte vet något mer om och hennes morfar är Vibrante som tack och lov var trevlig själv och lämnade mycket trevliga avkommor med gott temperament! Många gånger jag tänker på hur det hade varit om Jollan också hade blivit fux som sin mor!   Hennes travkarriär blev kort och obefintlig, gjorde endast ett kval som 4-åring. Min syster jobbade faktiskt hos den travtränare hon stod i hos träning då! Jollan var på den tiden mycket trevlig och inte alls komplicerad, kunde bara stegra när hon stod still för vagnen.

12 november 2006

Väl hemma började arbetet att bara komma upp på hästen. Hon hatade verkligen sadlar, hon var inte så förtjust när man borstade henne heller och tyckte det var mer praktiskt att gå över folk än runt dom. En månad övade vi sadling med fokus på att inte äta upp den som sadlade och sedan att bara stå still och kunna slappna av när någon satt upp/av. Därefter blev det paddocksridning innan vi gav oss ut, hästen vägrade att lämna stallplanen och stegrade duktigt några gånger innan hon insåg att den på ryggen inte gav sig, sedan dess har hon aldrig rest sig mer eller vägrat gå.

December 2006, en tunna med fyra ben!

Hon tog sig riktigt bra men humöret det bestod! Det var så tant var helt enkelt, från början gillade jag det inte men bara man lär känna henne är det inte så illa som det kan se ut. Det är en otroligt kärvänlig häst men hon är inte sen att tycka till om saker hon inte uppskattar! Hon har aldrig sparkat åt en människa men tänderna kan hon använda, både jag och min syster föredrar att gå runt baken istället för framtill, undra hur många som gör det med sina hästar   hästen är nöjdare med den dealen!

mars 2007, bilden har jag döpt till mad cow! Tycker det passade väldigt bra den dag jag la över den till datorn! Den andra bilden är från sommaren 2008.

Olyckligsvis fick hon en sparkskada av sin väninna sommaren 2007 och fick stå och vila hela det året för säkerhetens skull. Det var nog bara nyttigt för henne att få vara och bli ompysslad istället. Ridningen var ett svårt kapitel när det gällde den här damen. Hon var konstant hysterisk stressad, rann av svett efter en 20 minuters ridtur när man red själv. Osäker på allt, inte trafiksäker och skulle bara springa och hemåt var det alltid fight om tempot. Hon är nog den svåraste hästen jag har suttit på just när hon var så ruskigt stark och blockerade helt när hon blev i den sinnesstatusen och att återfå kontakten var omöjligt tills man kom in på stallplanen.

Tant, en vanlig dag på jobbet

Hittade till slut att tyskt hack var nånting hon trivdes bra med, äntligen kunde man få hejd på henne där hon fortsatte att vara sitt lugna jag. Efter att vi hittade det alternativet har hon utvecklas enormt! Tyvärr ramlade hon omkull hösten 2009 och senare under vintern 2010 var hon verkligen bedrövlig att rida och tog ut ET som kunde fastställa att hon hade en rejäl förskjutning i bäckenet som gjort henne kort i högermusklerna.

Börja om från början...

När vi ändå skulle börja om så tog vi tag med bettridningen och det har inte varit någon enkel procedur. Hon är så otroligt känslig så minsta obalans från mig och hon blir stressad och spänd. När hon har tagit till sin styrka och alltid har sprungit ifrån arbetet har det ställt till det eftersom jag alltid har varit svag i rygg så tappar lätt sitsen om de vill ligga på, reder mig egentligen bättre på lata hästar. Men skam den som ger sig sägs det ju! Vi har tragglat på hela sommaren och det har gett resultat! Sakta men säkert kämpar vi med att lära oss varandra, fortfarande efter så lång tid! Det är hela tiden ett vågspel men mycket intressant och i slutändan kommer det nog bli bra.

Hon är helt klart en väldigt intressant typ av ridtravare. 168 cm hög och är en rejäl dam med massa, 3 bra gångarter och galopperar gärna. Dessutom en mycket god hoppare. I dagsläget ser det ut såhär då vi kämpar på med styrkan och takten.

Vad jag har ångrat mig många gånger över att jag köpte den här hästen. Men ju längre tiden går dessto mer lär vi känna varandra, en häst med ett riktigt guldhjärta och väldigt stor portion personlighet.

Lika bra att börja med en av hästarna, den första travaren i mitt liv, nej inte travaren... MANNEN i mitt liv!

Johan, Jonkas, Farbrorn, Farbror Johan... kärt barn har många namn men Johan Briljant är det registrerade namnet. Föddes 1991-05-31 hos Kenneth Axelsson i Karlskoga, även kallat Stall Briljant! Sist ut av 3 planerade fölningar. Modern Precious Girl (f.82 d.02) hade bara lämnat 2 avkommor tidigare och hon själv var en hyffsad tävlingshäst som tog 2 segrar, 2 andra- och 2 tredjeplaceringar på 20 starter. Hennes far Pershing är Elit-premierad och mamma Marie Fast tog 7 segrar. Pappa Callit (f.81 d.07) var bl.a världsmästare och tjänat 8,7 miljoner kr på 109 starter! Hela 65 segrar tog han och 1991 var hans första kull med ungar! Ingen dålig stam på sin tid eller hur?!

Uppfödarna tog det lugnt med Johan eftersom han var ganska stor (163 cm) men var otroligt snäll och foglig som hingst. Var aldrig några problem men kastrerades sent trots allt då han blev för tung för att kunna trava bra. Dock var det något som besvärade honom när han travade fort men de kunde inte hitta något fel. Han behandlades med massage och akupunktur efter varje hårdare träning och han höll ihop och det gick riktigt bra i hans första starter med bl.a en seger. Men uppfödarna kom fram till att han kommer inte att hålla i längden och det var bättre att försöka sälja honom som ridhäst 1997. Han såldes till några som lovade att han skulle få bli ridhäst efter att de hade startat honom nån gång till när han ändå var så bra tränad. Han startade... och såldes 3 månader senare som travhäst. Nästa ägare försökte i 2 år men såldes vidare till sin sista ägare som också försöka men fick till slut startförbud då han var så ofräsh i loppen. Ett veterinärintyg krävdes för att få komma tillbaka men han beträdde aldrig travbanan igen.

Hos denna travtränare stod han i 2 år och användes som ridhäst av en tjej som utbildade han lite i western och red ut på timmeslånga uteritter. Han hade det inte alls tokigt där men han var tunn i kroppen och var mycket yvig i sina rörelser och var nästan radiostyrd, lampan vad tänd men ingen hemma kan man väl beskriva honom! Men hysterisk snäll var han och trots att syster hade problem att hänga med hans gångarter så skulle hon ha honom!

Sagt och gjort och i juli 2001 blev Johan norrlänning i min systers ägo!

Sedan har året flytit på. 2003 började jag rida honom smått när han flyttade till ett stall i närheten. Det blev bråk i det stall han bodde först eftersom de ansåg att han skulle ha lika lite mat som deras (ardenner, nordsvensk, fjording) och Johan som på den tiden var mycket svårfödd tappade hull/muskelatur. Han återfick sitt hull under vintern men när han fällde vinterpälsen fick han ett rejält bakslag igen.

Men därefter har det bara gått uppåt! Emot hösten 2004 fick jag chansen att börja träna för en ny instruktör i centrerad ridning och det är väl egentligen där våran gemensamma historia börjar på riktigt. Så här kunde det se ut då:

När vi tränade som mest, 2008, när jag skaffade min egna häst så har han fått blivit halvpensionär från träningar då han inte tycker dressyr är så jättekul att utöva

Herrn hade alltid varit lågrangad och gick dit man styrde. Nu genom åren har han blivit mer och mer stursk och har fantastiskt självförtroende! Hoppning var nånting han visade efter en stund att han gillade! Har tränat upp till 1 meter och tävlat lite 0,90 cm hoppning tills jag gick omkull med en annan häst och blev efter ett tag hysteriskt hopprädd. Vågade knappt styra emot ett litet kryss på 30 cm.

För varje år har Johan blivit mer självsäker och starkare i sin ganska otympliga kropp som egentligen inte alls lämpar sig för ridning. Han är både överbyggd, har korta framben och långa bakben med mycket påskjut men det har inte hindrat honom från att utvecklas som ridhäst. Han har allt befäst egentligen, alla skolor rätta som förvända. Det är endast galoppen som inte har gått att jobba mer med än att bara kunna få han att galoppera. Sen är herrn en jädrans räv, rider man inte rätt... nä då gör han inte rätt heller. Ryttare som sitter upp för första gången blir ofta mycket förvånade hur otroligt känslig han är. Tippar du bäckenet framåt = Johan stannar/saktar av. Tappar du ditt sittben i en sluta = ingen sluta. Trots att jag har utbildat honom så har han utbildat mig minst lika mycket som ryttare. Kroppsmedvetenheten och att hålla min egna balans!

Förutom hoppning har han tävlat upp till LB dressyr, 1 seger i LD dressyr, 2 segrar i hubertusjakt samt 1 seger i derbyhoppning (banhoppning+terränghinder) på klubbnivå. I år 19 år gammal och lika fräsh och glad som vanligt! Har aldrig varit halt de snart 10 år han har funnits här (förutom vid allvarligare skador) Finns en hel historia om när han blev spetsad av en trästolpe och vi trodde att han både skulle mista livet eller bli bakskygg/icke kördulig för resten av hans liv. Den tar vi en annan gång. Inget stoppar den glada herrn verkar det som!

För körning är trots allt det bästa han vet!

Nu har jag tagit mig i kragen och skaffat oss en blogg! Mest för att inspirera mig själv och andra som jobbar med dessa underbara ridtravare!

Kommer att inrikta bloggen på min egna varmblods travare You'll See eller Jollan som hon benämns i folkmun. Tant Gigant som bloggen heter är också ett av hennes smeknamn som jag tror många kan förstå varför   Är ganska flitig med att få våra träningar filmade/fotade och hoppas att min blogg kan hjälpa andra som har hästar som är som min, mycket känslig och har humör!

Kommer att presentera våra hästar i egna inlägg då vi har 3 travare stående i ett litet stall som vi hyr. Alla är varmblodiga travare av den äldre årsmodellen och alla 3 har sina egna historier!