tantgigant

Alla inlägg under juli 2013

Av Susanne Jonsson - 29 juli 2013 11:06

Igår åkte vi sent till banan, var klar 22.30, var 3 personer kvar på banan. Kanske dom trodde det var en hemlighetsfull tränare med en värstingtravare som vi vill hålla lite i skymundan?  Nä det var bara Blåyge och jag som skulle sträcka på benen lite i lugn och ro.


Så mysigt att åka med honom nu, kliver på transporten direkt och står som ett ljus, lugn och fin att ha på banan. Ser lite sådär förväntansfull när vi selar på, öronen spetsade och pigg blick. Joggade 4 varv runt stallarna och rakbanan, skrittade lite och tog sedan en långsam travtur genom djupsanden. Lite mera skritt och sedan ut på banan och se om herrn ville springa lite fortare i bakvarv. Jogg bort till mållinjen och låta han ge sig iväg. Han verkade lite förvånad först innan han duktigt klev iväg utan problem.


Han är speciell att köra. Nu utan chek och normalt vill dom väldigt gärna ta ett stöd i bettet, speciellt i princip alla kallblod jag har kört blir väldigt lätt så extremt tung och stark. Blåyge får man snarare lätta av i handen när han springer fort. Han blev lite rullande fram några gånger men lättade jag en millimeter så redde han upp det själv och travade bättre. Vill inte att han ska vara beroende av hand för att kunna trava heller så det är bara bra att han är så pass känslig, stor skillnad på kort tid när det gäller balansen.


Han springer inte perfekt än men skoningen känns bra, dock behöver jag någon erfaren person snart här för att kolla om balanseringen är den rätta eller om vi ska ha på några tyngre boots fram eller liknande. Hur som haver ville jag bara gråta efter första intervallen, jag menar han sprang! Han kunde springa och han gjorde det på ett mycket bra sätt, så glad jag blev!    Mer fanns det att trycka på också men det kändes inte nödvändigt, det ska vara kul utan att vara jobbigt på något sätt. 3 st kortare intervaller gick han (ca 500m) och han drog inte en suck, såg lika pigg ut väl tillbaka i stallet igen och dessutom kunde han skritta i 4-takt när vi skrittade av honom, DET NI!


Stretchning efter gick bra, liite skakig i utsträckningen bakåt men idag ska vi skritta en tur med tryckvagnen så vi får ur resterande slaggprodukter. Herrn var i strålande form idag ute i regnet och drog iväg och hoppandes ut i beteshagen med ett glatt humör! Nu tar vi det lugnt den här veckan och kanske åker in på banan igen till veckoslutet/helgen för att låta han jogga på.


Nu ska jag fortsätta att njuta av min lediga födelsedag, mulet och regn i luften men så skönt!


Av Susanne Jonsson - 27 juli 2013 17:50

En lätt motiontur fick blåyge igår på en nu väg. Lite skuttig bak, gick med tung rockard och 2 personer i. På vägen hem kändes han fin. Lugn och harmonisk, skrittade massor :-)

Idag har vi festligheter hemma då sambon har fyllt år och jag fyller år på måndag. Det blir trevligt :-)

Imorgon ska gamlingarna flytta till nytt bete och blåyge ska få åka till dannero och jogga lite i godan ro.

På bilden är det Vide som tyckte vi lastade ut blåyge för långsamt :-P

Av Susanne Jonsson - 24 juli 2013 23:17

Just kommit in från en tur med tryckvagnen. Bromsen har varit hemsk idag så därför fick de bli en sen tur. Herrn knatade på bra, har blivit rakare och starkare :-)

Gjorde ordning ny hage tidigare idag som dom får gå i nu i natt, populärt :-)

Jobbade bara till 12 idag och börjar inte förrän 16 imorron, har njutit fullt ut idag!

Av Susanne Jonsson - 23 juli 2013 23:27

Var ute på kvällstur med bästa tanten i sällskap med syster <3

Klättrade upp på latberget och hem igen via skogen, hundarna var med och skötte sig exemplariskt. Den här skidbacken hade jag velat haft hemma!

Av Susanne Jonsson - 19 juli 2013 22:00

Nog för att man gillar när det händer saker och ting runtomkring en men nu får det banne mig vara nog!


Att Blåyge hängde över bommen var en sak, det var en ganska kontrollerad händelse och vi hann fundera mycket över olika alternativ. Idag inträffade något som rent ut sagt skrämde slag på mig totalt, har allvarligt aldrig varit så rädd tidigare i mitt liv utan den känsla som kom idag har jag tidigare endast känt när en travhäst skentravade med mig på ryggen nedför Gunnars galoppbacke, fortsatte ut i skogen på en liten väg och vägen hade regnat sönder och ett flera meter brett och något meter djupt hål närmade sig i fullt sken, men det är en annan historia.


Men den maktlöshet som infann sig trodde jag inte att man skulle få känna igen.


Hur som haver. Blåyge hade som jag misstänkte träningsvärk så han fick komma upp till stallet och bli ordentligt borstad och så selade vi på tryckvagnen och tog med oss hundarna längst byvägen så han bara fick skritta på relativt plan mark utan tryck. Efter ett tag skrittade han på bra men det var trögt till en början. Han hade då arbetat med rätt muskler igår om han t.om kände av träningen igår. Därför ska han få ta det lite lugnt nu några dagar med skrittarbete, ska se om vi lyckas röja upp den tänkta klätterbacken innan måndag.


Skrittar i godan ro bortåt vägen och det kommer någon bil ibland men det är inga problem. Nästan längst ner på byvägen går det 3 hästar i en hage alldeles jämns med vägen. 1 åsnevalack, 1 irish cobvalack och 1 shettishingst. Han med kulorna kvar är väldigt hingstig, springer med staketet och lever rövarn och är väldigt intresserad av att komma i närkontakt när vi kör förbi. Brukar mest susa förbi där när vi kör med speedcarten men nu var det första gången vi gick sakta förbi med tryckvagnen.


Skrittade förbi och upp i skogen en sväng och vände tillbaka och förbi igen, herr hingst och herr Blåyge tittade väldigt mycket på varandra, det märks att B har varit hingstig för han spänner upp sig bara han får syn på den här lilla kaxiga typen. Inte mer med det, hingsten står bakom 3 trådig högt staket och en hög grind på 2 trådar med ström i. Vi hinner gå bra långt innan Viva springer förbi vagnen och tittar oroligt bakom sig, när jag väl tittar bakåt kommer hingsten travandes med snabba steg emot oss, förbannat!


Ord och inga visor... han gav sig på Blåyge direkt genom att mopsa upp sig och trycka hela sin vikt emot hans bog/framben samtidigt som han grisar på rejält och jag är så jäkla tacksam att min fina lilla B har blivit så lugn och klok men inte fasiken tyckte han om situationen men han försökte verkligen att knata på så gott han kunde. Spelade ingen roll hur mycket jag hojtade så fick jag ingen reaktion ur den lilla såklart och inte ville jag hoppa ur med risk att tappa Blåyge med vagnen bakom, skulle aldrig någonsin förlåta mig själv om han skenade med vagnen och risk för att han skulle slå ihjäl sig. Började försöka fippla med mobilen för att ringa sambon men då började det bli intensivt där fram då hingsten sprang in framför B och ställde sig demonstrativt med baken precis före honom och backade och började sparka, vänder sig om och möter honom öga mot öga, stegrar och bråkar. B som nu börjar tappa tålamodet spänner upp sig rejält och börjar klappa på tillbaka vilket eggar hingsten ännu mer.


Får knappt fram numret till sambon då jag måste hålla i båda tömmarna för att inte B ska sticka iväg framåt och driva honom framåt när han stannar och tänker börja bråka rejält, såg hela tiden framför mig att de ryker ihop ordentligt, hästar som trasslar in sig i linor, går omkull ja allt som kan hända. Till slut lyckas jag få iväg ett samtal och skriker faktiskt i ren och skär panik att sambon måste komma med bilen åt det håll vi körde för att hjälpa mig, mer än så hinner jag inte säga innan B ger sig på hingsten med ett välriktat hugg och både frambenen men shettisen med sin låga tyngpunkt står emot och B tappar balansen ut emot diket, kliver utanför med det högra benparet och halkar ner och håller på att gå omkull och vagnen följer såklart med ner på trekvart, hingstjäveln ger sig inte utan bara fortsätter att ge sig på B och biter honom på framben och hals.


Min räddare i nöden är min sambo som turligt nog skulle åka och besiktiga mercedes i sollefteå, inte kramfors som vi brukar för då åker man den andra vägen, nu tog han samma väg som jag körde så precis när vi lyckas vingla upp ur diket kommer han körandes och kommer till undsättning. Fy fasiken jag har aldrig blivit så lättad att se honom, skriker och gråter som en hysterisk liten jänta att han måste ta bort fanskapet.


Han lyckas få tag i grimman han har runt halsen och dra undan honom, bet B för fullt när han fick tag i honom. Tappar han och han ger sig på honom igen tills han fick undan honom. Min undarbara fina Blåyge! Jätteupprörd var han såklart men sin ännu mer upprörda matte bakom sig, lyckas ta oss förbi mercan och sedan bar det iväg hemåt, han fick trava för han var alldeles för upp i varv för något annat. Skrittade sista biten hem och så av med alla grejer, synade honom efter skador men ingenting. Ut i hagen och susa iväg för att hämta upp sambon för att skjutsa tillbaka honom till bilen så han hann iväg med bilen till besiktning (och den blev godkända - tack!).


Han hade lyckats få tillbaka hingsten efter mycket om och men till gården då den både försökte bita honom och vägrade att gå, grannarna såg att den var lös och ägaren ringdes. Hon kom relativt snabbt och vi tog en snack, vi var lika överrens båda två att det inte fungerar att den går längst vägen när jag vill använda den för att ta mig dit jag tränar. Han får nu stå i stallet och i en 5-trådig hage bakom stallet där han inte ens ser vägen, en otrolig lättnad för mig.


Nä fy sjutton det där vill jag aldrig mer uppleva. Hade jag haft speedcarten hade det varit en lättare procedur för då hade vi bara kunnat satt lite fart och tagit oss hem och sluppit situationen att han kunde få chansen att bråka men det går ju inte så bra med en sån stor och tung vagn bakom, går bara att jogga och då hinner den lilla med att bråka liks förbannat. Underbart snälla hundar också som höll sig snällt bakom vagnen, Driva såg jag dock bli väldigt upprörd när hon hörde min panik. Kloka Blåyge, tack för ditt tålamod!   


Nu ikväll efter jobbet fick dom komma upp till stallet och äta lite kraftfoder och så kollade jag genom honom, inte en enda liten skada fick han som tur var och träningsvärken verkade han släppt när dom gick upp.


 

Av Susanne Jonsson - 18 juli 2013 13:49

Lastade och åkte till banan i sällskap av syster. Så duktig liten häst som står som ett ljus numera.


Mycket mer aktivitet på banan idag, traktorer, hästar, transporter. Blev skodd med lättare bak och lite tyngre fram men relativt lätt ändå. Tycker det har fungerat bra och det gjorde det idag också även om han var nyskodd, positivt!


Var mycket hästar ute runtom banan när vi klev ur stallet och Blåyge blev ordentligt på g! Tog 3 varv runt rakbanan innan han lugnade ner sig dit jag ville ha honom, dock var han väldigt fin om än lite yr. Tog på honom remontgrimman idag pga alla de andra hästarna men han blir verkligen irriterad när jag bromsar honom när han har den. Går och drar åt sig tömmarna mest hela tiden. Alla hästar vi såg försvann såklart när vi var ute och värmde.


Ett 4:e varv runt innan vi skrittade (försökte - pigg!). Tog 3 vändor i den djupare sanden,  mest jogg och ville han öka fick han det. Kändes stark och stabil, mycket bättre än för mindre än 1 vecka sedan. Travade mycket rakare och jämnare, kunde knappt se ett spår av hans ojämnhet på höger bak och behövde inte balansera upp honom utan han joggade på i trevlig balans och lätt stöd i handen. Så att 3 kallblod gick ut på banan när jag hade påbörjat träningen i djupsanden.


Försök till att skritta men herrn hade fått syn på en annan häst på banan när vi närmade oss den, pigg! Trevligt tänkte jag, kanske man kan få hänga på med en eller liknande. Men när jag körde ett halvt varv i bakvarv och vände upp rätvarv och lät honom testa vingarna lite så gick dom visst av banan igen, surt!


Herrn fick prova så gott han ville, trodde han skulle sprattla på men han skötte uppgiften riktigt bra faktiskt. Fast omotiverad blir han och ville bryta ut vid utgången, tappar traven och stökar på lite innan han ställde sig igen. På upploppet tog han automatiskt tag i grejerna och på nästa varv satte han upp ett högre tempo, lite att han vill ställa sig till vänster men det är inte omöjligt att korrigera honom utan att han tappar traven. Ja han kändes bara bra faktiskt!   Det fanns mer att köra med men vi håller oss i lägre hastigheter tills han har fått träna på lite mer, vill inte bli för ivrig nu när det verkar släppa. Ville mest prova att han höll ihop. Trött efteråt? Nä inte det minsta. Dock märktes det i bakdelen när vi väl stretchade att det hade varit lite jobbigt men vi tar en tur med tryckvagnen imorgon på plan mark bortåt byvägen för att jobba ut slaggprodukterna i skritt. Överlag visade han ingen övertrötthet i baken direkt efter utan stod och bytte bakben att vila på som normalt, stod snällt och still på gången så ingen mjölksyra.


Till nästa gång ska vi ta med oss några paddar och linda bakkotorna, han slår på sig lite precis i nederkanten av höger bakkota trots att han har skydd. Tycker det är så kul att vi har kunnat plockat bort skydd och utrustning som inte längre är nödvändigt. Han springer bra utan check i den fart han är på nu (dock något han kommer få ha vid senare skede), knäkappor behöver han numera endast när han ska springa riktigt fort för säkerhetens skull, svansgaffeln är ett minne blott då han inte längre vispar omkring med svansen, inte ens vid drivning (kastar den bara uppåt precis vid kommandot). Bootsen är ett par lätta mest bara för att vara där, återstår att se om han behöver några tyngre för att hålla ordning på traven fram eller om det kommer att försvinna bort eftersom. 


Ja idag är vi mycket nöjda och positiva, tryckvagn imorgon som sagt sedan blir det vila över helgen då jag går 16-21.30 på fredag, 7-12 / 16-22 lördag och 7-16 på söndag. Nya tag till veckan sen!  


Bjuder på lite stillbilder från rakbanan så länge tills jag får upp någon film

 


 


 

Av Susanne Jonsson - 17 juli 2013 20:58

Ibland blir jag alldeles förvånad över mig själv vad jag slösar bort en sån fin häst på att bara låta henne stå. Visserligen har hon sitt ryggproblem men om hon går mer och tränas så mår hon faktiskt bara bättre, speciellt nu sommartid.


Ridningen med henne har bara blivit uppskjutet de senaste dagarna pga väder och konstant huvudvärk men idag kom vi äntligen iväg på kvällen. Underbara häst alltså, hon är fantastisk! Tänk att det här är min ragata, hon som har sprungit ifrån mig och blivit stressad över det mesta, dock är hon fortfarande en ragata, ett sto med lite riv i , de gillar jag. 


Hon har landat så enormt mycket den senaste tiden, behöver bara finnas där lätt i handen och rida med tanken och vikten så går hon som en klocka. Fasiken vilken frän häst jag har! Så stolt över hon, så stolt över mig själv som har lyckats efter enormt mycket slit och tålamod, år av tålamod, att få henne att fungera och så mycket hon har lärt mig.


Efter kanske 15 minuters dressyr så gick vi vidare genom skogen och förbi Flogstabadet där det var husvagnar, bilar, människor som grillade, hund som skällde, några badgäster och en kommande fotbollsmatch (träning?) med en hel hög med killar som inte backade för att sparka hejvilt med fotbollar emot, över och bredvid målet. Det flög bollar till höger och vänster, bollar längst backen, bollar högt upp i luften som studsade bara någon meter både framför och bakom hästarna när vi skrittade förbi i enhandsfattning på halvlånga tyglar och så killar som sprang efter bollarna, killar som kastade bollar och sparkade dom tillbaka till planen.


Och som dom tittade, förmodligen väntade dom sig åtminstone någon slags reaktion från normalt skvättna hästar men våra vickade knappt på öronen, inte en förändring i deras redan lugna energi, Jollan och Johan, vilka klippor.    När en boll studsade och susade förbi bakom Johan vek han bak båda öronen och höjde huvudet en halv cm innan han fortsatte att gå halvsovandes bredvid tant.


När vi sedan skulle vända runt själva kiosken stod det en cykel bakom och emot en betongsugga, fy vaaaale sa tant och skyggade och stirrade storögt och var tvungen att fnysa och blåsa, haha som jag skrattade det är så typiskt att något så litet och enkelt istället får deras uppmärksamhet, men inte ett helt fotbollslag som sparkar boll kors och tvärs, kärlek till gamlingarna för deras psyke!


Gick ner i ån och plaskade lite i vattnet, Jollan hävdar fortfarande att hon borde få en egen pool i sin hage, det bästa som finns är att få leka med vatten.


Nu är det skärpning, nu ska min fina häst igång på riktigt igen. På fredag rider hennes medryttare.   


När man väl var hemma så tog jag mopeden och hundarna och for en sväng. Nu har jag hittat åt en lämplig och tillräckligt brant väg att klättra hästen med men vi får lägga ner lite energi och tid för att röja undan lite träd och slå så man kan rida där, tog mig knappt förbi och fram till fots. Blir nog fina grejer det!


 

Av Susanne Jonsson - 16 juli 2013 21:10

Här är filmen som inte gick att ladda upp senast.


Jogging i den djupare sanden på Dannero, ser betydligt bättre ut än för 1 månad sedan och dessutom går han med tyngre bakskor på filmen än vad han ska pga att jag var tvungen att byta då han förstörde den ena lättare skon. Tar en sväng dit igen på torsdag då han samtidigt ska skos om. Tänkte ta ett rätvarv som avslutning och se hur han rör sig som, förhoppningsvis finns det något annat ekipage ute samtidigt som han kan få titta på.


Jag själv håller på att analysera sönder filmen totalt. Jag glor och glor på varenda del av hästen 10 gånger om...


Idag fick han massage, imorgon ska vi prova lite skrittarbete uppsuttet.


Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17 18 19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Länka


Skapa flashcards