Sista dagen i april och nu bestämde sig april-vädret för att göra oss påminda om att det faktiskt fortfarande var april. Mulet och regnigt mellanåt. Iskallt inne i ridhuset, inte så mycket bättre ute när inte solen tittade fram mellan något moln.

Men har tittat på många hästar men lite ledsamt var det att min tant inte kunde vara med. Hade hon haft en bra dag hade hon kunnat varit med där uppe i toppen på LC:2an. Men huvudsaken min skrutta blir bra sen, viktigare än allt annat!

Igår red jag för övrigt en kort sväng på Danielas (http://elak.bloggplatsen.se/) häst Hakam III eller Heike som han kallas. Läs mer om honom i deras egna blogg, en ovanlig herre i Sverige då ha är av rasen Freiberger, en lätt kallblodsras som avlas för både ridning och körning.   Daniela hade fullt upp och han behövde helst röra på sig inför dagens tävling så åkte lite på honom på stora ridplan. Åka var ordet... jag orkade helt enkelt inte så mycket mer pga min förkylning. Men det är en trevlig prick!

Bild från idag:

Och sedan bjuder jag på filmen när jag rider Karla. Ridskolans polska varmblod född 2001. Karla är en dam som egentligen kan det mesta men hon bjuder inte på mycket om hon absolut inte måste. På vanligt tränsbett är hon fruktansvärt lång och tung, mer eller mindre som en pråm. Jag gillar hästen just för att hon är så stabil och lätt att sitta ner på men mina axlar orkar inte med en sån tung häst så testade hux flux att låta hon gå med samma betsling som Jollan och genast satt man på en annan häst. Hade lika gärna kunnat rida med sytråd! Hon ligger lätt och framme i handen och går att böja och hitta på diverse konster utan problem, dock behövs det dubbelt så mycket drivning men det tar man hellre än ett ton i handen eller hur?  Damen över överlag väldigt kort i sina gångarter och hon skulle såklart kunna komma upp mycket högre i formen och bli mer ihop men det här är ingen häst som normalt går i sån här form så orken tryter och så som många vet så säger man inte åt ett sto att det är så här vi SKA gör   Har inte råkat ut för det själv ännu men har legat på kanten för vad hon accepterar på en och samma gång, får ta det eftersom.

Syns väl inte direkt på filmen men jag håller på att avlida av ansträngning, hon går inte ett steg fram själv och så jag med min dunder förkylning   

Jag undrar lite vart veckan tog vägen? Men det gör inget, ju fortare måndagen kommer dessto bättre! Tack och lov är det fullt upp då ridskolan har klubbtävling i dressyr som Jollan då egentligen skulle ha varit med på, hjälper till som funktionär och fotar lite. På söndag morgon ska jag till Grubbe och släppa ut, göra rent och fodra hos Melander innan vi åker till Sundsvall för att bli fotograferade, spännande!

Både igår och nu idag har jag pysslat med tanten som har haltat mindre. Hon går riktigt bra nu faktiskt förutom vissa steg och när hon ska vända sig om. Men hon spatserar omkring i släntarna för att noppa gräs utan större bekymmer så det känns bra.

Idag kom bettet jag har beställt. Nu kan jag då inte testa det mycket mer än att stoppa det i munnen på hästen. Det ser väl bra ut? Så pass litet som 12,5 men i mina ögon ser det inte för litet ut. Hon verkade nöjd.

Försökte ta en exteriör bild på tant men hon var sååååå tjurig! Hon fick stå lite som hon ville med tanke på hoven så ja, haha, står under sig både fram och bak. Faktiskt inte så mycket vinterpäls kvar nu. Som vanligt sparar hon allt på magen till sist. Hårtuss! Nä... min häst är inte vacker där hon står rakt upp och ner   

Muuums vad gott det är med kraftfoder!     

Nu har jag äntligen börjat fått ihop det material jag vill ha till 10- och 5-årsjubileumet med våra härliga ridtravare.

Börjar med Johan som blev norrlänning i juli 2001 då han kom från Karlstad. Inte alls förtjust i vintern och kylan var han men numera älskar han snöno och herrn var förr i tiden väldigt svårflörtad att få in i stallet när temperaturen kröp emot -30.

Nu finns det tyvärr inte många bilder från hans första år. De flesta finns i fotoalbum och jag har ingen scanner men några hittade jag som jag scannat in när jag bodde hemma hos mamma. Inser nu efter att jag har märkt bilderna att det inte kan stämma hur jag än försöker få det att gå ihop men här kommer några med sin förklaring till. Har ju tyvärr inget specifikt datum till dom.

2001-07-22, Johan har just anlänt till norrland

Sommaren 2002, tror jag har suttit på Johan en gång innan denna gång. Var egentligen inte alls intresserad av att rida honom. Han kändes lite övermäktig mig skulle jag tro, hade bara ridigt på ridskolans hästar och en travare som hade noll koll på sina kroppsdelar intresserade mig inte alls faktiskt.

Här blir det knas nånstans. Jag TROR den här bilden är från 2002 när Johan hade en medryttare. Samma vinter börjades han utfodras med mycket mindre mat än de andra hästarna i stallet, eller ja egentligen samma mängd som de andra eftersom stallägarna tyckte han minsann inte skulle ha mer än deras (ardenner, nordsvenskar, fjordingar)

Årsskiftet 2002/2003 flyttade han till ett annat stall närmare mig, tunn hade han blivit. Återfick hullet under vintern men våren som kom märktes vinterns "tapp" så att säga och han fick jättesvårt att hålla hullet vilket resulterade i detta:

Vikten fick han upp relativt fort igen som tur var. Den här bilden vet jag faktiskt inte när den är i från, hittade inte orginalbilderna. Eventuellt vintern före han bytte stallet eller efter. Tror det är efter. Vi tränar hoppning på egen hand i ridhuset. Tror hindret ligger på 1 meter.

Det var lite bilder det. Blir mer organiserat framöver   

Måndag 2/5 klockan 09.00 har vi kliniktid på Dannero för röntgen. Ska till den duktiga veterinär Gunnar Rangul och även han tyckte det lät konstigt när jag berättade om Jollan.

Tant är på gott humör och går omkring mer i hagen nu faktiskt och ligger inte ner så ofta som hon gjorde tidigare. Är bara ordentligt halt när hon går på betonggolvet inne i stallet, ute i hagen går det riktigt bra. Benen känns fina. Men vad jag önskar att det kunde vara måndag redan nu... att inte veta vad det är och varför är det jobbiga.

Ska se om jag drar ihop en film när jag rider Karla senare. T.om jag kan se liten ut   

Johan har skrittat ihjäl mitt underliv... näst intill!

Än så länge har jag inte träffat någon häst som kan skritta lika fort och vägvinnande med sjumila-övertramp som Johan. Och det känns kan jag lova. Aosch!

Mycket pigg herre, glad att jag bara valde att mest skritta och trava lite mellanåt, hade faktiskt tänkt tagit ett skutt över björkhindret men så pigg han var idag var det lika bra att jag lät bli. Vi nötte lite på övergångar mest då han tyckte han kunde symaskinstrava några steg efter övergången med öronen under min näsa. Efter lite diskutioner fann han sig i att jobba med sina långa bakben istället. Han är så rolig bara man hittar knapparna, gör öppnor, slutor, skänkelvikningar som på rinnande vatten. Bara man får kroppen hans på plats, överrörlig som sjutton   

Johan är mer än redo!

Vår-polisongerna

Jag fick en Jollan på tråden

Ja min blogg kommer bli hysterisk trist framöver med Jollan som sjukling. Kommer ägna mig lite mer åt Johan inför derbyt visserligen, tänkte rida honom i eftermiddag då det är ganska varmt nu för hans smak. Han har inte blivit så mycket borstad under våren här så han är fortfarande alldeles hårig och ser ut som ett lurvmonster   Men är man gammal farbror får man vara lite hårig.

Ska även ta och låta Jollan beta lite gräs så hon blir glad. Kan inte minnas när gräset och björkarna kom så här tidigt senast! Helt otroligt men det är glädjande att få lite grönt efter en lång och snörik vinter.

En Nikon D90 har jag fått låna av sambons kompis och jag är alldeles lycklig. Gick en härlig förmiddagspromenad med syster och hundarna längst Kramforsån. Atlas badade frivilligt och Driva hon ramlade i istället med huvudet före!  De såg inte olyckliga ut direkt över ett svalkande dopp, kan inte ha varit många plusgrader i vattnet! Hurv!

Hittade lite påskliljor på vägen hem, en del av dom får pryda vårat köksbord. De gör mig glad.

Min vackra Driva   

Hovslagaren var ut och skodde Johan och kollade på Jollans hov. Verkade henne på vänster fram men kunde inte hitta nånting alls. Tur att jag inte hade förväntat mig nånting som jag skrivit om tidigare för då hade jag blivit så otroligt ledsen, nu känns det bara väldigt jobbigt.

Bokar tid på kliniken på måndag. Han ryckte av skorna på henne så hon är utan skor runt om.

Suck... jävla skit alltihop   

Baby   Mitt allt

Här har vi förhoppningsvis boven i dramat. Stenen som jag hittade under skon förra onsdagen.