Än så länge är jag duktig att sätta mig framför datorn efter varje uppsittning, får hoppas det håller i sig! Har suttit på loppis idag från 11-14-tiden, fick ihop hela 150 kr ca, yey... kändes givande   nu åker allt ut på Blocket istället.

Kom iväg till stallet strax efter 14.30 och red samma sväng som igår då jag hade hunden med mig. Gjorde en avstickare på en skogsväg för att kolla om den gick dit jag trodde och mycket riktigt. Ve och fasa var det nån som tyckte! Vi bröt emot rutinerna! När jag väl vände hemåt så var det galopp som gällde uppför skogsvägen som INTE var jämn och fin. Ville egentligen inte låta henne göra det men spelade ingen roll hur många förhållningarna jag gjorde, hon galopperade ändå i samma fart som hon hade haft om hon skrittat. Nåja hon höll sig bra på fötterna, riktigt förvånad hur säker på foten hon egentligen är!

Vände bortöver igen och tant betedde sig som om hon hade jävulen i haserna! Bara att sätta sig och försökte få hon någorlunda lugn och mitt uppe i allt kom tanken: Varför blir det såhär efter snart 4 år tillsammans!

Ibland känns det som om hon inte har blivit ett dugg bättre än vad hon var när hon kom till mig. Men viftade bort det där och satte in positiva tankar istället, förhållningar, flytta lite för skänkeln, prata lågt och lugnande och eftergift och klapp på halsen när hon äntligen vilade på stegen i skritten. Vände hemåt och hej och hå! Hon var lika medgörlig! Det brukar bli en tickande bomb när man vänder hemåt men hon taktade lite och var lite spänd innan hon åter igen skrittade väldigt bra och avslappnat   hela vägen hem! På långa tyglar sista biten och en mycket nöjd tant!

Har gett mig f*n på att trycka i mig enormt mycket mer tålamod än tidigare och nog fungerade det alltid, bara jag lyckas bryta hennes mönster att bli omöjlig resten av ridturen efter att hon har blivit upprörd.

För det är skillnaden från när jag fick henne och nu, att det faktiskt går!