Hej och hå fullt upp. Är det inte det ena med den där Blåyge så är det något annat. Var in på banan och körde lite den 25:e september, riktigt fin i värmningen men i rätvarv så sprang han katastrofalt dåligt, vek hela halsen till vänster men hängde inte direkt på någon töm med ville inte alls ta något direkt stöd heller. När jag körde i bakvarv var han hur fin som helst.

2 dagar senare var vi lite busiga och var med på årets upplaga av Hubertusjakten bortanför Docksta. Herrn får en stor guldstjärna faktiskt i sitt uppförande, han tyckte det var helt OK att åka så pass långt i transporten utan en enda protest och stod som ett ljus innan alla 10 ekipage gav oss iväg i stormen. Han var lite laddad, förmodligen mest frustrerad över att vi var tvungen att skritta med så många andra hästar - ska vi inte springa fort??

Studsade lite med bakdelen, skuttade lite fram och ett evigt ruskande på huvudet, så förbannad att jag satt och bromsade lite lätt med ett jaktkandar vilket enligt honom är alldeles för skarpt, han har inget att säga till om nämligen. Jaktkandar är en rak stång med ställbar hävstång i form av en D-ring med fasta bettringar och kedja under hakan. Var för min egna säkerhets skull och det fungerade riktigt bra, hade bara en sur häst.

När vi väl kom upp i skogen och längst härliga skogs- och grusvägar så blev det mycket galopp och hoppa över naturhinder. Så nu är han officiellt inhoppad med ryttare "på riktigt". Som vanligt är han som en bergsget att sitta på, han går över precis allting utan att ens fundera på att tveka, på alla underlag och även med dåliga framkomlighet, över träbroar och över vattendrag.

En Hubertusjakt går ut på att man rider tillsammans en bit, blev väl ca 1 mil och var ute 1,5 nånting, fikar lite nånstans på mitten (där det även delas ut Jägermeister enligt tradition) och sedan rider man hemåt, där hemma väntade ett upplopp på en äng med en upphängd rävsvans i andra änden, hela turen rider man bakom en s.k Master som leder gruppen och denna får man inte rida om förrän h*n släpper iväg fältet och sen är det jakten på räven som gäller = fullt ös! Jag och gamle Johan har vunnit 2 av 3 gånger jag har varit iväg och hade vunnit med lilleman också om styrningen hade fungerat! *S* Först blev han så förvånad att han faktiskt fick ge sig iväg och sedan tog han inte högertygeln utan bet sig fast och ville inte styra åt det håll jag ville utan det blev en ganska vid väg åt vänster så vi missade räven, men först var vi ;) Men på så sätt blev det oerhört uppenbart att han är vass inne i munnen för inte brukar han nypa fast på det viset.

Vi har därefter tagit det lugnt med endast långa turer med tryckvagnen på ca 1 mil varje gång. Tandkontrollanten kommer på lördag för att åtgärda alla hästars munnar innan vi provar på något mer avancerat igen. Pigg och glad är lillfjanten. Bjuder på lite härliga höstbilder innan det här regnrusket drog över.

Hubertusjakt 27:e september

Hemma i hagen, 4:e oktober