Dom skrapade byvägen igår, tog en liten tur neråt vägen för första gången med speedcarten efter vilan. Så lugn och harmonisk kille, solen lyste på oss hela turen (man ska ha tur också) och ville springa på lite mellan varven på vägen hem, men fortsatt lugn. Vi bara njuter!

Vi lever fortfarande, jag lovar. Men det krånglar med ständiga tappskor fram och de senaste 2 skorna har han trollat bort så nu blir det till att försöka knåpa ihop några andra men får nog ringa hovslagaren.

Anledningen till tappskorna är en turbohäst... han springer som en jäkla blådåre mellan varven och så tappar han en sko och blir öm, jag slår på en sko och avvaktar lite annars har han ont men hästen tycker det är oerhört tråkigt att avvakta så hinner dra någon repa till och dra av sig en annan sko. Nu hade han äntligen båda skorna på sig på midsommarafton och kommer hem från jobbet till en galen häst i hagen, anledningen? Jo midsommarfirande på campen en bit bort = högtalare med sång och prat = nervös häst som sprang sig genomsvettig och så folk som stannar och glor som några fån i sina bilar vilket gjorde honom ännu mera upprörd för han ville följa med bilen därifrån hagen.

Så han fick stå inne hela eftermiddagen och kvällen i sin box med bomull i öronen då vi själva skulle stå borta. Ifjol gick det ju bra eftersom han hade sällskap men nu blev det för mycket, även för en orädd lilleman men det blev för mycket nerver.

Och vips så drog han av sig en framsko igen. Där fick jag rejält för att jag sa att han inte har tappat en enda sko på hela vintern, suck :P

Förra helgen hann vi åtminstone åka iväg till ridskolan så min barndomsvän fick sitta upp. L är mycket kortare än mig och betydligt starkare i sin kropp, bättre balans och utbildad ridlärare. Blåyge började som vanligt att tölta och försöka dra tyglarna ur händerna på henne, när inte det gick började han gå på tvären och när inte det gick provade att han hota med att stregra och när inte det fungerade så stannade han likt en tjurig ridskoleponny och vägrade att gå, allt detta efter att hon bad honom att gå framåt och böja sig runt en skänkel i taget med ett jämnt stöd i munnen. Men när han väl accepterat att han inte kom undan blev han en latmask istället, ville knappt trava utan bara töltade men efter ett tag kom han in i takten och travade runt så snällt. De provade även på att galoppera vilket gick fint. Ca 30 minuter kanske de red max, han var duktigt svettig och trött i sin lilla skalle :)

Nu ska vi nöta på ett tag till med både det ena och det andra...

Vi håller på att försöka lära oss att bruka lite jord här hema, eller ja vård av hagmark till att börja med. Hämtade hem en 2-skärig plog häromdagen och nu ska det helst harvas framöver här innan vi ska så lite gräs, vi har en gammal såmaskin här hemma som en häst ska dra, har förhoppningar att Blåyge ska ta den uppgiften med ro.

Nu är hans loksele lite stor överlag men fungerar åtminstone. Nu har han inte gått med lokselen på 1,5 år och jisses vad han har breddat sig över bogen! Tror vi hade på 3:e ringen tidigare, nu fick vi ha längst ut!

Idag fick han kliva i ett par smala träskaklar, stod så snällt och fint och sedan drog vi iväg på stallplanen över kruset, skrapat duktiga men herrn har ju varit med på diverse påhitt redan så han drog så glatt med spetsade öron, han är duktig min lille vän :)

Vi har även börjat kört lite med slåttern på betesmarkerna, så otroligt skönt att få det välvårdat och nu har även smörblommorna fått ge vika så förhoppningsvis kommer det upp bättre bete nu om några veckor. Vi planerar även att ta lite hö på kommunmarken längre fram, spännande projekt på gång för oss som är nybörjare på det här med "jordbruk".

Nu har veckorna gått och nu är det dags att sätta igång. Men först... den roliga uppgiften att slå på två framskor. Jodå den lilla blågögda blev nyskodd för exakt 1 vecka sedan, 3 dagar senare var höger framsko borta och så hade han lyckats knöla till den så idag när jag åkte och jobbade så svängde jag in till hovslagaren så han fick rikta till den.

Väl hemma igen hade Blåyge haft race ute i hagen en  hel del och likaså efter att jag kom hem, C nerifrån byn körde förbi med sitt kallblod vilket gjorde att herrn kutade ännu mera och bockade som en idiot. När han väl fick gå upp från beteshagen upptäckte jag att den andra framskon var borta, jippie! Bara att leta imorgon efter den och be under natten att den fortfarande är rak, annars blir det vackert en resa till hovslagaren igen...

Kvittrade så glatt för 1 vecka sedan att Blåyge har fått kanonhovar och att varenda sko har suttit hela vintern trots hans dagliga galopprepor med tillhörande bock och studs och att han dessutom lyckades kränga av sig snösulorna titt som tätt, hur han gjorde? Ingen som vet... man ska inte öppna truten om icke existerade tappskor för då flyger dom, beviserligen! Att slå på skor är inte mitt favoritgöra direkt men tack och lov är det framskor.

Imorgon ska jag iväg på tömkörningsträning med tant på ridskolan, peppad! Sen hem och leta den dära skon och hoppas på det bästa... nu vill jag sätta igång lilleman med tryckvagnen för sedan ska han få prova på nya äventyr var tanken, mer om det nån annan gång! :) Nyttigt kommer det att bli.

Dagsfärska bilder på en pigg och glad buspojke   Han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta den här oavsett om våra vägar går skiljda vägar en dag

C och Ringo var ute på tur, fantastiska mångsidiga kallblodstravare