Då har vi kommit till den ryska travaren som faktiskt är en egen ras! Den erkändes så sent som 1949 och är då en ras som utvecklats ur den ryska orlovtravaren. Den fanns i tre olika typer: 

• Medelstor
• Kraftig
• Sportig

Många av uppfödarna hade en sån inriktad avel på de olika modellerna att de helt enkelt glömde bort att utvecklas rasen till det egentliga ursprunget – snabbhet! Den kraftiga modellen kan beskrivas som långryggad samt med korta och starka ben och den medelstora lämpade sig mer som rid- och jordbrukshäst. Till slut avlades endast den sportiga typen för att få fram en snabbare travhäst.

När den amerikanska travaren utvecklades under slutat av 1800-talet så blev helt enkelt orlovtravaren utklassad när det gällde snabbhet. De ryska uppfödarna ville såklart hänga med i utvecklingen och importerade amerikanska travare som man korsade med sina bästa och snabbaste orlovtravare. I denna avel ingick den dåtida världsrekordhållaren Cresceus som hade klarat den engelska milen på 2 minuter och 2 sekunder. Resultat av dessa korsningar betäcktes sedan vidare med speciellt utvalda orlovtravare och resultatet blev en häst som inte var lika ädel som orlovtravaren och i genomsnitt snabbare.

Podarok f.1935, den typ av travhäst de ville få fram. Hans farfar och morfar är amerikanska travare.

Ryssarna var nöjda med resultat och ett systematiskt avelsprogram startades för att få en snabbare och större häst. Mellan 1890 och 1914 importerades hela 376 amerikanska travare från USA varav 220 ston och 156 hingstar. Under första världskriget var det importstopp från USA så de fortsatte arbetet att avla med de amerikanska individer de redan hade och deras egna travhästar som inte var högre än 155 cm i manken. Det var inte förrän av 1930-talet som mankhöjden hade ökat och orlovtravarens välkända uthållighet var befäst.

1950 var rasen erkänd och fixerad och uppfödarna var väldigt noga att rasstandarden hölls, speciellt när det gällde specifika mått. Standarden som fortfarande gäller säger att mankhöjden på ett sto ska vara 160 cm och 163 cm för hingstarna samt att skenbenet måste vara minst 19,9 cm långt. Under 1970 och 1980-talet kunde de exportera sina hästar och dessutom ta in nytt avelsmaterial från USA för att utveckla rasens snabbhet ytterligare och samtidigt sprida rasens popularitet. 12 linjer finns isolerade i rasen.

Via den amerikanska travare kan vissa ryska travare vara naturligt passgångare men det är inget som eftersträvas. Rasen är då storvuxen men väldigt lätt i modellen och mycket tålig. I dagens moderna travsport så är inte den ryska travaren eftertraktad då den trots det flitiga avelsarbetet inte är snabb nog att konkurrera internationellt. Men hemma i Ryssland är den fortfarande populär inom travet.

Lite roligt att veta är att hingsten Podarok levde upp till en ålder av 29 år gammal och han betäckte även ston fram till att han blev 28 år och han skapade dessutom en egen linje. Stoet Mazurka blev även hon en äldre dam och avled när hon var hela 28 år gammal och hann dessutom tillverka 16 föl.

Rysk travare som ridhäst, riktigt stilig!

Denna ras har sin början under 1780-talet då den ryske greven Aleksej Grigorivitj Orlov köpte in arabhingsten Smetanka från en turkisk sultan 1775 för den smått otroliga summan 60,000 rubel. Innan den ryska revolutionen var hästaveln endast tillåtet av adelsmän och godsägare i Ryssland.

Smetanka var endast 153 cm och var väldigt lågställd, hade korta ben och en ovanligt lång kropp. Det skulle även visa sig att han hade ett par extra revben. Greve Orlov grundade sitt stuteri 1788 och köpte in flertalet bra ston från bl.a Danmark, Holland, Tyskland och Mellanöstern. Dessa ston lät han sin hingst betäcka men tyvärr avled Smetanka efter bara ett år och lämnade endast fyra avkommor. Han hade betäckt ett storväxt, brett, långt, starkt isabellfärgat sto och resultatet blev hingsten Polkan. Men denna hingst lär inte ha rört sina bogar med full frihet så han fick betäcka ett holländskt harddraversto som hade de egenskaper Polkan saknade och resultat blev hingsten Bars I.

Smetanka ox

Bars I föddes 1784 och var precis den typ av hästen som greve Orlov och stuterichefen Sjisjkin ville få fram. Han var skimmelfärgad och mätte 162 cm i mankhöjden. Han hade både holländskt och danskt påbrå och han hade en fantastisk vägvinnande snabb trav. Bars I fick betäcka samma raser som han själv var uppbyggd på, arabiskt fullblod, danska och holländska hästar men även persiska och bukariska ston redan i första generationen. Bars användes sedan flitigt i linjeavel likaså hans söner för att skapa en god grund för den nya rasen och alla renrasiga orlovtravare ska därför ha en stamtavla som kan spåras tillbaka till Bars I. Förutom Bars tog greven in engelska hästar till sitt stuteri och då kom bl.a de två hingstarna Hackwood och Gunpower. Senare kom Skylark och Escape och därefter Tandem, Cinnabar, Symmetry och Daedalus. Totalt infördes 22 hingstar och 53 ston från England till grevens avel.

Greve Orlov testade alltid sina hästar i travlöpningar och ofta var det snabbheten som skulle testas. Hästen fick fyra gånger i rad trava 200 saschen (424 meter) under det att noggranna anteckningar fördes över tiderna. Testerna gjordes i intervaller d.v.s att hästen fick trava en vända och sedan skritta tillbaka och göra samma sak fyra gånger. När greven dog 1808 förvaltades stuteriet av Sjisjkin och när han startade ett eget stuteri tog aveln ett steg framåt och nu kunde andra uppfödare (för höga summor) köpa äkta orlovtravare, både ston och hingstar. När greve Orlov själv levde såldes enbart ston, aldrig hingstar.

Orlovtravaren utvecklades snabbt till en god travras men den kunde inte konkurrera med den amerikansk travaren som utvecklades. Därför ingick orlovtravaren istället för utvecklingen av den ryska travaren genom att man korsade orlov med amerikanska travare. Mer om den ryska travaren tar vi nästa gång! Idag används orlovtravaren fortfarande som en uppskattad körhäst och faktiskt för att förädla andra hästar.

Idag finns det tre typer:

• En lätt typ som används som trav- och vagnshäst, räknas till standardmodellen.
• Den mellanstora modellen som föds upp runt Uralbergen och lämpar sig bättre som ridhäst.
• Den s.k Dubrov eller Tula-typerna, en kraftigare rid- och vagnshäst.

Det finns idag ca 15 stuterier i Ryssland och Ukraina för orlovtravaren. Rasen är relativt begränsad i sin utbredning eftersom den inte hävdar sig på dagens travbanor. Det finns idag omkring tjugo olika blodslinjer. De viktigaste härstammar från hingstarna Woin, Lowtschy, Weterok, Elberus och Bartschek.

Ingen kan ha missat den smått fantastiske och vackra hingsten Balagur. Han föddes 1992 på Chesmenskij Farm i Ryssland och har hunnit med att både varit cirkushäst och polishäst innan han skolades om till dressyrhäst och har haft fina framgångar  i toppklass under den ryska ryttarinnan Alexandra Korelova som bl.a har ridigt honom i världscupen i Jerez 2002, EM i Hickstead 2003, OS i Aten 2004, EM i Hagen 2005 och världscupen i Aachen 2006. Han har tre GP-placeringar: 8:a med 71,593%, 3:a med 72,043% och 5:a i grand finale – Grand Prix Kür CDIO med hela 76,500%! Han har dessutom belönats med en 10:a på sin piaff. Även om många hävdar att han inte är av någon travras så är detta såklart felaktigt, Balagur är en renrasig orlovtravare och även om rasen inte längre är hårt avlad för trav som resterande av travraserna så har han en stam fylld med tävlande hästar, båda föräldrarna har gjort travtider och hans far var mycket framgångsrik och vann 17 gånger av sina 38 starter samt att morfar Kolchan (stor och rakhasig herre) vann Orlov-derbyt på sin tid. Balagur själv startade redan som 2-åring på travet. Hatten av för Balagur och hans ryttarinna som sticker ut hakan i dressyrvärlden!

Och så ser han så glad och positiv ut hela tiden, man kan inget annat än att gilla honom! Orlovtravaren... en ras jag faktiskt skulle vilja ha kontakt med en vacker dag, importera en från Ryssland kanske när man har en massa pengar till överst.

Hade lite tid över nu innan det blir film- och myskväll med min sambo. Tänkte börja med rashistorian på våran störst utbredda travras, kommer att fortsätta med den franska och ryska travaren och därefter ta upp lite om orlovtravare och norfolktravaren. För ni vet väl om att rysk travare och orlovtravare inte är riktigt samma? Sedan kommer kallblodsraserna!

Amerikansk travare (standardbred)

Under mitten av 1700-talet började man planera avel av travhästar i USA då många hästägare ofta hamnade i bråk med varandra och tävlade med sina hästar och vagnar genom städernas gator vilket såklart var mycket farligt för allmänheten. En avel inriktad för travsport skulle få bort de livsfarliga tävlingarna samt utveckla en häst som kunde mäta sig med de snabba ryska orlovtravaren och den engelska norfolktravaren.

År 1780 kom en skimmelhingst till världen, någonstans i England. Denna hingst var fallen efter den stora vita hingsten English Mambrino och undan ett svart sto efter hingsten Turf, vars namn är okänt. Den här hingsten kom att få namnet Messenger. Han mätte 160 cm i mankhöjden oc h tävlades i galopp från att han var 3 år till 5 års ålder med stor framgång. Hans historia är okänd efter det fram till efter 2 år och 6 månader då han anlände till Philadelphia i USA den 6/5 1808. Där började han betäcka inhemska ston som bl.a Morganhästar, kanadensiska pacers och Narragansett pacer. De båda pacer-raserna hade sina rötter både i spanska passgångare kallade Jennet-hästar som förts in i USA med conquistadorerna efter upptäckten av Amerika samt även engelska passgångare. 600 avkommor har han fått men många påstår att han fick ända upp till 900 avkommor! Det engelska fullblodet hade precis utvecklats och många av fullbloden hade en stark travlinje i sig genom norfolktravaren som använts i utvecklingen av rasen.

Vackra Messenger xx

Avkommorna gick löp i galopp, blev goda rid- och körhästar och så även mycket goda avkommor som travade bra. Messenger var känd för sitt hårda temperament och han dödade även sin skötare när de anlände till USA då han reste sig på bakbenen och slog in vänster framhov på sin skötares huvud. Hans hårda temperament ska även ha ärvts till hans avkommor. Messenger dog den 28/1 1818, hela 28 år gammal!

1849 föddes Hambletonian 10 som hade Messenger som farfarsfar. Fadern Abdallah 1 var nog den värste av Messengers eftertraktare. Han hade ett fruktansvärt hårt temperament och dagens temperamentfulla hästar kan inte jämnföras med den tidens hästar! Modern Charles Kent Mare var dotter till Bell Founder som i sin tur var en direkt ättling till den mest framträdande norfolktravaren Old Shales. 1926 instiftas Hambletonian Stakes till minne av hingsten och är USA:s största lopp.

Hambletonian, här avbildas han också mer eller mindre sjövild

Hambletonian var inte speciellt vacker men riktigt stark och även om han aldrig tävlade blev han klockad på en bana under ett provlopp och travade en engelsk mile på 2 minuter och 48,5 sekunder. Just det amerikanska namnet ”standardbred” kommer från ett standardkrav beträffande hastigheten på en engelsk mile (1609 m) för deltagande i tävlingar. John Wallace etablerar denna standard 1879 och kravet är engelska milen på 2 minuter och 30 sekunder.

Hambletonian avlade fram inte mindre än 1335 föl mellan 1851 och 1875 (död 1876) och alla dagens amerikanska travare kan gå tillbaka till Hambletonian och Messenger genom Hambletonians söner George Wilkes (f.1856), Happy Medium (f.1863), Dictator (f.1863) och Electioneer (f.1868).

              Electioneer                                     Dictator

           Happy Medium                             George Wilkes

Klassiska amerikanska linjebildare

● McKinney (US) född 1887

● Axworthy (US) född 1892

● Bingen (US) född 1893

● Peter the Great (US) född 1895

Tidiga amerikanska giganter

● Scotland (US) född 1925

● Volomite (US) född 1926

Tidigare amerikanska linjebildare i Frankrike

● The Great McKinney (US) född 1922

● Sam Williams (US) född 1922

Efterkrigstidens amerikanska linjebildare

● Victory Song (US) född 1943

● Rodney (US) född 1944

● Star’s Pride (US) född 1947

● Florican (US) född 1947

Moderna amerikanska linjebildare

● Noble Victory (US) född 1962

● Nevele Pride (US) född 1965

● Speedy Crown (US) född 1968

● Super Bowl (US) född 1969

● Arnie Almahurst (US) född 1970

● Valley Victory (US) född 1986

Travsporten började organisera sig i USA under 1870-talet med bildandet av National Trotting Association år 1871 och därefter bildades American Trotting Association 1887 för att dessa två slutligen förenas under United States Trotting Association. Stamboken för den amerikanska travaren startades 1871 och denna kallades Standard Bred Sires and Dams.

Den amerikanska passgångaren kommer från en annan linje än vad travaren gör. Passgångaren finner sitt ursprung i Narragansettpassgångare, en ridhäst som försvann 1850, och från Canuck från Franska Kanada. Travaren började i öst men den stora tillväxten av passgångaren var i mitten av västra USA och i södern och då speciellt i Ohio, Indiana, Kentucky och Tennesse. Innan passgångaren blev populär under sent 1800-tal var det en föraktad häst. I Sverige finns det inga löp för passgångare men blodet rinner i våra svenska hästar via den amerikanska travaren, därför är det inte alls ovanligt att många travare kan visa upp en form av tölt och pass. Vad många inte vet är att den amerikanska varmblodstravaren är en av raserna som var med och skapade gångartshästarna American Saddlebred och Tennesse Walking Horse.

Elit-hingsten Zoot Suit (f.1973 d.2005) har pacer-blod på mödernet vilket visar sig på många av hans avkommor. Detta kan vara intressant att veta om man söker sig en ridhäst. Att ge sig in i rashistorian och lära sig om olika linjer. T.ex Zoogin som är efter Zoot Suit ger ofta avkommor som har svårt med takten om man vill ha den som ridhäst och Zoogin är även känd att ge avkommor med dåliga framknän. Dock har de ofta ett mycket gott lynne. Den amerikanska travaren är byggd på en grund med mentalt skarpa hästar och de finns fortfarande linjer som är kända att ge skarpt som t.ex Star’s Pride och Nevele Pride.

Vill man korsa sitt varmblodssto bör man ta sig tid att lära sig om sitt stos stam. Där bakom kan det dölja sig allt från sylvasst till veka linjer men även defekter som då t.ex dåliga framknän.

Några hingstar som på rak arm kan lämna svårare avkommor är Tap In, Wall Street Banker, J.R.Broline, Armbro Goal, Defi d’Aunou m.fl Nu lägger man såklart inte alla avkommor i samma fack. En bra tävlingshäst har ofta ett skarpare humör, lite jävlar anamma helt enkelt!