Lika bra att börja med en av hästarna, den första travaren i mitt liv, nej inte travaren... MANNEN i mitt liv!

Johan, Jonkas, Farbrorn, Farbror Johan... kärt barn har många namn men Johan Briljant är det registrerade namnet. Föddes 1991-05-31 hos Kenneth Axelsson i Karlskoga, även kallat Stall Briljant! Sist ut av 3 planerade fölningar. Modern Precious Girl (f.82 d.02) hade bara lämnat 2 avkommor tidigare och hon själv var en hyffsad tävlingshäst som tog 2 segrar, 2 andra- och 2 tredjeplaceringar på 20 starter. Hennes far Pershing är Elit-premierad och mamma Marie Fast tog 7 segrar. Pappa Callit (f.81 d.07) var bl.a världsmästare och tjänat 8,7 miljoner kr på 109 starter! Hela 65 segrar tog han och 1991 var hans första kull med ungar! Ingen dålig stam på sin tid eller hur?!

Uppfödarna tog det lugnt med Johan eftersom han var ganska stor (163 cm) men var otroligt snäll och foglig som hingst. Var aldrig några problem men kastrerades sent trots allt då han blev för tung för att kunna trava bra. Dock var det något som besvärade honom när han travade fort men de kunde inte hitta något fel. Han behandlades med massage och akupunktur efter varje hårdare träning och han höll ihop och det gick riktigt bra i hans första starter med bl.a en seger. Men uppfödarna kom fram till att han kommer inte att hålla i längden och det var bättre att försöka sälja honom som ridhäst 1997. Han såldes till några som lovade att han skulle få bli ridhäst efter att de hade startat honom nån gång till när han ändå var så bra tränad. Han startade... och såldes 3 månader senare som travhäst. Nästa ägare försökte i 2 år men såldes vidare till sin sista ägare som också försöka men fick till slut startförbud då han var så ofräsh i loppen. Ett veterinärintyg krävdes för att få komma tillbaka men han beträdde aldrig travbanan igen.

Hos denna travtränare stod han i 2 år och användes som ridhäst av en tjej som utbildade han lite i western och red ut på timmeslånga uteritter. Han hade det inte alls tokigt där men han var tunn i kroppen och var mycket yvig i sina rörelser och var nästan radiostyrd, lampan vad tänd men ingen hemma kan man väl beskriva honom! Men hysterisk snäll var han och trots att syster hade problem att hänga med hans gångarter så skulle hon ha honom!

Sagt och gjort och i juli 2001 blev Johan norrlänning i min systers ägo!

Sedan har året flytit på. 2003 började jag rida honom smått när han flyttade till ett stall i närheten. Det blev bråk i det stall han bodde först eftersom de ansåg att han skulle ha lika lite mat som deras (ardenner, nordsvensk, fjording) och Johan som på den tiden var mycket svårfödd tappade hull/muskelatur. Han återfick sitt hull under vintern men när han fällde vinterpälsen fick han ett rejält bakslag igen.

Men därefter har det bara gått uppåt! Emot hösten 2004 fick jag chansen att börja träna för en ny instruktör i centrerad ridning och det är väl egentligen där våran gemensamma historia börjar på riktigt. Så här kunde det se ut då:

När vi tränade som mest, 2008, när jag skaffade min egna häst så har han fått blivit halvpensionär från träningar då han inte tycker dressyr är så jättekul att utöva

Herrn hade alltid varit lågrangad och gick dit man styrde. Nu genom åren har han blivit mer och mer stursk och har fantastiskt självförtroende! Hoppning var nånting han visade efter en stund att han gillade! Har tränat upp till 1 meter och tävlat lite 0,90 cm hoppning tills jag gick omkull med en annan häst och blev efter ett tag hysteriskt hopprädd. Vågade knappt styra emot ett litet kryss på 30 cm.

För varje år har Johan blivit mer självsäker och starkare i sin ganska otympliga kropp som egentligen inte alls lämpar sig för ridning. Han är både överbyggd, har korta framben och långa bakben med mycket påskjut men det har inte hindrat honom från att utvecklas som ridhäst. Han har allt befäst egentligen, alla skolor rätta som förvända. Det är endast galoppen som inte har gått att jobba mer med än att bara kunna få han att galoppera. Sen är herrn en jädrans räv, rider man inte rätt... nä då gör han inte rätt heller. Ryttare som sitter upp för första gången blir ofta mycket förvånade hur otroligt känslig han är. Tippar du bäckenet framåt = Johan stannar/saktar av. Tappar du ditt sittben i en sluta = ingen sluta. Trots att jag har utbildat honom så har han utbildat mig minst lika mycket som ryttare. Kroppsmedvetenheten och att hålla min egna balans!

Förutom hoppning har han tävlat upp till LB dressyr, 1 seger i LD dressyr, 2 segrar i hubertusjakt samt 1 seger i derbyhoppning (banhoppning+terränghinder) på klubbnivå. I år 19 år gammal och lika fräsh och glad som vanligt! Har aldrig varit halt de snart 10 år han har funnits här (förutom vid allvarligare skador) Finns en hel historia om när han blev spetsad av en trästolpe och vi trodde att han både skulle mista livet eller bli bakskygg/icke kördulig för resten av hans liv. Den tar vi en annan gång. Inget stoppar den glada herrn verkar det som!

För körning är trots allt det bästa han vet!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästan, åh så nära men ändå långt borta. Det kom snö, perfekt att galoppträna i och sen kom ösregnet och plusgraderna och så helt plötsligt mer snö och kallgrader. Fin snö men med en mindre fin skare under som bara tillåter skritt, tyvärr är inte gal...

Konstigt nog infinner sig sällan lusten att blogga längre, trots att jag förmodligen spenderar alldeles för mycket tid framför datorn.   Nåja. Det rör på sig bland hästarna här. Stårsa kom hem för 1,5 vecka sedan. Hon hade några tuffa dagar med a...

Ibland undrar jag vad jag har gjort för ont här i livet.   Borina ska vi kolla upp för hon har inte känts helt hundra ända sedan hon kom hit, har musklat sig riktigt fint men det finns frågetecken kring den hästen fortfarande. Fått sig en genomgå...

Lite nysnö ovanpå blankisen gjorde det hela lite mer spännande. Gjorde säsongens första vurpa imorse, tack för den. Syster har kört Borina med tryckvagnen och Moniqa fick gå som handhäst bakom då jag jobbar hela helgen och hinner inte köra henne....

Mara fick en otroligt duktig hästkarl i speedcarten igår. Har varit osäker på om hon är allmänt sned, om hon har ont eller om den rackarn lurar mig med sitt galopperande då jag är så rädd om henne efter allt arbete vi lagt ner på att få henne rak. Ko...