Klippning del 2 uteblev för batterierna ville verkligen inte vara med igårkväll, fick smått ångest av tanken att kanske åka på träning med en halvt klippt mage på vänster och oklippt mage på höger sida! Hahaha! Men maskinen samarbetade så klockan 06.45 stod jag och trimmade det sista imorse!

Idag är jag mycket stolt över min stora bruna tant! Aldrig hoppad i ett ridhus och hon får verkligen tänka till för träningen gick mycket ut på balans och lydnad (perfekt för en ridtravare!). Hon är rolig den där, när vi tränade dressyr sist blev hon näst intill stollig och var spänd hela tiden förutom några få steg, idag med 7 hinder och 5 andra hästar så såg hon världsvan ut! Ryttaren Amanda har bara suttit på hästen 1 gång tidigare så hon fixade det super och rattade runt Jollan på ett bra sätt, det är inte lätt och man glömmer bort hur mycket man egentligen måste driva för att hon ska hålla galoppen och orka genom övningarna. Jag hoppas verkligen det blir fler gånger Amanda framöver!   Även om jag är nervös så njuter jag av att titta på Jollan hur mycket hon tänker, hon klurar och testar tills det blir rätt och då ramlar polletten ner och hon blir nästan överambitiös nästa gång istället. Hon hinner helt enkelt inte bli het och stark!

På filmen ser man först hoppning på mindre volt för att få med hästarna och ryttarens sits, inte så enkelt som man kan tro! Här är jag väldigt impad av tant som trots att det är trångt å träligt faktiskt landar i rätt galopp och orkar genom svängarna. Därefter är det travhoppning in på oxer för att få hästen att sätta inunder sin bakdel bättre och få en utsträckning av hela överlinjen, därefter går de in på volt nere i hörnet för att hitta tillbaka till balansen innan det blir hoppning på rak linje på medellinjen med volt så hästen lyssnar på ryttaren. Mycket såna övningar varvat med raka linjer. Nu orkar inte tant galoppera riktigt inne i ridhuset men hon är ju egentligen inte galopparbetad så mycket eller hoppad.

Fått låna klippmaskinen, en sladdlös "tyvärr" (så ska man väl inte säga egentligen när man får låna den gratis!) men batterierna tar ganska snabbt slut, åtminstone när man kör på den lurviga magen   Eftersom det snöar tog jag in dom i förmiddags så hon skulle torka, prioriterade hals/bog. Får fortsätta ikväll  och ta andra halvan av magen och lite småkraffs här och där.

Förra årets klippning, tog lite högre upp på halsen den här gången men sparar fortfarande rumpan, känns bara onödigt att ta mer när de kommer att gå ut så mycket, har henne hellre lättare täckad och hon är en sån som aldrig verkar frysa. Tjocka vintertäcket åker bara på vid temperaturer runt -20 och kallare. Det är ett riktigt kallhål vi bor vid så vi hade -30 vid flera tillfällen i vinter, tror den låg på -32 en gång. Då är det friskt kan jag lova!   Dessa bilder är tagna från förra året då och glad blev jag! Jollan är mycket finare i kroppen och har betydligt bättre överlinje. En liten glimt av våran hästhållning får ni också, lös häst på stallgången, öppna boxdörrar utan att hästarna går ut bl.a.  

Våra hästar står där de blir parkerade som vi så vackert uttrycker det. De ska även acceptera en uppbindning likaväl som att stå still i grimskaftet med en människa i andra änden. Vi binder aldrig upp våra hästar! Hantering, sadling/selning sker med grimskaftet över halsen utanför beteshagarna. Vid körning ställs hästen och man hämtar vagnen som man ställt bakom och drar fram den med skaklarna över rumpa/rygg. Tant dansade salsa en gång i tiden på stallgången men med samma tänk som man använder på hundarna lär sig en häst på samma sätt. Den ska stå där den blir placerad, flyttar den sig/går iväg då hämtar/flyttar man tillbaka den och ställer den på samma ställe - punkt. Nu görs detta i hemmamiljö såklart. Många höjde nog ögonbrynen i sommar när vi stod med lösa hästar men uppkommer det situationer där man inte kan binda upp hästen är det väldigt praktiskt! Många höjde nog ögonbrynen också när vi samtidigt kan binda upp våra hästar precis överallt, i varsitt träd medan vi plockade ner beteshagen de stod i och flyttade den till nytt närliggande bete, tar ca 1 timme att göra en ny hage här på 3 personer och de står snällt och sover. Praktiskt och gött!   

Nu tänkte jag börja filura på ett blogginlägg om travarkorsningar faktiskt innan jag ska till stallet igen. Har en hel del bildmaterial liggandes och lite tankar om ämnet/stam/linjer/raser. Är nästan hopplöst intresserad av korsningar, har faktiskt gått genom hela våran databas (http://www.haststam.com) på korsningar/ridponnyer som vi har bild på och skrivit ner varenda rasprocent och använt mig av excell för att få en smart överblick av hur olika de kan se ut trots samma rasprocent, det är intressant!

Körning emot Oxtjärn i våran ensamhet, jag, Driva och Jollan. Det var 3 st som njöt av vårat härliga vinterland med milda -6 grader och alldeles vindstilla. Tyvärr är det lätt skarsnö så det blev lite oljud av hjulen men vad gör det! Jollan var en pärla och helt avslappnad och arbetsglad. Avverkade någon kilometer med en hel del trav. Kärlek till mina djur   

Gick och irriterade mig lite att min sambo har dragit till skogs för att jaga. Hade tänkt att åka och  köra Jollan ganska direkt men får vackert vänta tills han kommer hem. Men vad kom jag på då... jo att idag är det den 12:e november och det är min och Jollans 4-årsdag!   Förstår fortfarande inte vart åren tog vägen! Till våren blir det 2 år vi har kunnat rida mer aktivt på utrustning hon trivts med riktigt bra. Första tiden fick hon skritta bakom Johan för att bli lika trafiksäker som han och gick mest på släp bakom vagnen så hon fick göra av med lite energi utan ryttare. Testade även själv att köra henne men det var förenat med livsfara, haha. Eller ja gick riktigt bra när man körde bakom Johan, testade bara att köra själv en gång och insåg att en sån häst kan man inte ha ute bland trafiken om man betedde sig som hon gjorde.

12 november 2006

Har haft ganska mycket avbrott. Första sommaren (2007) blev hon sparkad på hasen så hon behandlades med metacam och sedan fick hon stå ända tills årsskiftet för att jag ville att det verkligen skulle läka ut och hon förtjänade en lång period att verkligen landa och OJ vad hon mådde när hon gick på bete hela sommaren och långt in på hösten med polarna! Vi flyttade till ett nytt stall pga lite anledningar och både hon och jag vantrivdes. Hästen ville inte ens gå in i stallet vissa dagar och t.om jag kände att det tog stopp i stalldörren mellanåt. Dessa dagar ville man bara gå in och göra det man skulle och skynda sig ut igen, jag vet inte vad det var för närvaro men varken jag eller hästen uppskattade energin. Johan rörde det inte i ryggen faktiskt. Vi bestämde oss för att flytta tillbaka till sommarstallet extra tidigt, jag orkade inte vara kvar och hästen var stortokig när jag red! Kan räkna på en hand hur många gånger jag red henne den vintern... höll mig till Johan istället och Jollan fick gå på släp när vi körde han istället, var lugnaste så.

Sedan den våren har det bara gått framåt faktiskt, mer eller mindre. Jollan såg faktiskt överlycklig ut att få flytta till "vårat stall" och hon var lugn som en kossa i stallet. Synd att inte det stallet kunde befinna sig här med alla marker som finns. Vi får låna det gratis men det håller inte ekonomiskt att ha hästarna där med över 2 mil enkel resa. Ibland önskar jag att man kunde bo hemma hos kära mamma igen. Men stallet vi hyr nu är underbart och hästarna trivs fantastiskt bra och stället har bra energi. Fin natur runtom, lite trafik och bra ridvägar. Mycket hästar runtomkring också men bara travfolk, då trivs jag som bäst!   Jag vill inte vara fördomsfull men ridfolk har tyvärr väldigt lätt att börja snacka en massa skit om hur/var/när man rider och vad man har för utrustning. Jag har ingen välfylld ekonomi eller föräldrar som skjuter till pengar för mitt intresse, jag har precis pengar så det räcker att hålla hästen och föda den och pengar till dyr utrustning finns inte och ännu mindre pengar till kläder åt mig själv. Jag ser faktiskt rött när jag läser många bloggar där det gnälls och skälls på föräldrar för allt och inget trots att personer i fråga är myndiga t.om Delar man ett intresse med sina föräldrar ska man vara väldigt, väldigt tacksam! Min mor kämpade med att jag skulle kunna rida 1 gång i veckan på ridskolan när jag var yngre och jag är henne evigt tacksam för det! En vacker dag kommer man få klara sig utan sina föräldrar och då kan man tacka dom för hur mycket de ställer upp istället för att klanka ner på stackarna. Jag har fått lära mig att vara självständig och ska jag ha nånting, ja då får man jobba för det!

juni 2007

Nu ska jag allt ringa min kära sambo och höra vart han är, blev ett längre blogginlägg än vad jag trodde, halkade iväg på ett sidospår som har stört mig en längre tid, haha. Hunden är sugen på att komma ut och jag också! Trots att termometern visade -10 när jag klev upp så vill jag UT! Hoppas tant tycker detsamma men numera är körning väldigt poppis och hon är en sjukt fin körhäst! Önskar jag hade råd med en riktig sele och fin vagn så man kunde dressyrköra lite. Men travsele och rockard duger alldeles utmärkt till den dag då jag är ekonomiskt oberoende eller har ett jädrans bra jobb   har lika kul för det!

sommaren 2010, skogsmulleekipage on road!

Då tar man hunden istället!   Vi introducerade trickskidorna idag, ska man inte ha bra balans om man är ryttare?   Eller vad säger du Pernilla!

Hästarna vilar idag. Hejjade lite på tanten när de stod och åt, såg väldigt nöjd ut!

...ridning! Så det så... Har blivit nog frustrerad på den stora bruna tanten nu. Härefter sätter jag mig bara i vagnen så hon kanske kan vara lugn och avslappnad nån dag!

Suget efter en rolig ridtur i snön utan några som helst krav blev för stark så red en sväng ändå. Började som vanligt bra, tant var positiv och tyckte det var kul! Och vi har redan fått bra underlag och kunde trava där det är asfalt under utan att brodden gick genom! YEY! Tant kändes väldigt glad och tuffade på i lagom travtakt. Genom skogen började hon gå lite på tårna men inget stress, bara pigg vilket hon gärna får vara  när vi vände upp emot Icktjärn och jag bad om galopp... uhu... tant galopperade... utan att jag hade nånting att säga till om! Hade tänkt mig en bra arbetsgalopp men hon tyckte annat och hon drog en repa på ca 1,5 km utan att slå av på farten men efter den långa branta backen så tyckte hon att det var nog. Undra om folk kan förstå varför jag väljer att ha det ganska skarpa tyska hacket på den här hästen för det är det enda hon faktiskt lyssnar någorlunda på när hon gör såhär. Har haft mina åkturer med bett och på ett t.ex pelham blir hon 7 resor värre! Nu galopperade hon glatt längst den snöiga vägen! Tok säger jag...   

Hoppade av och gick en sväng och upptäckte hur sjukt underhalt det var! Jag for som en klick smör i en stekpanna mellanåt! Förstår mig faktiskt inte på folk som är livrädda att rida på is, många tycker det knappt går att skritta på men jag travar/galopperar hellre för då tar brodden som bäst. Satt upp efter en stund men valde skogen hem och hon var faktiskt riktigt lugn men strax efter att vi kom ut ur skogen bröt helvetet lös... och idag tappade jag tyvärr tålamodet efter att hon började resa sig framför en bil som snällt stod och väntade på att vi skulle placera oss lugnt och snäll längst vägkanten. Har hon varit besvärlig tidigare så var nog det här det värsta hon hittat på! Hon har inte rest sig med ryttare förutom första gången jag skulle rida ut själv för 4 år sedan.

Släppte förbi bilen och efter en resning frågar jag henne om hon är helt bakom flötet idag och vet ni... hon stannar och står blickstill, vrider på huvudet och riktigt BLÄNGER på mig   tills jag ber henne att gå. Halvvägs uppför backen stannar en vän med sin bil och ska prata en kortis och jo tant står ganska snällt tills hon tycker att nu räcker det banne mig och var nästan på väg att gå över bilen! Aldrig under dessa år har hon visat något liknande beteende och arg blev jag och kocko blev tant! I illfart stressade hon hem sista biten fram till de sista 15 metrarna till infarten av huset då hon återgick till sitt normala jag igen. Åh vad hon är svår! Jag har försökt hittat en bra relation till den här hästen och har verkligen försökt att förstå henne men hon är så svår.   

Väl inne i stallet var hon så go och trevlig. Ville stå med sitt svettiga huvud i min famn och bara bli kliad. Jag tycker om hon så otroligt mycket så det blir extra jobbigt när vi har haft såna här dagar. Så nu lägger jag ridningen åt sidan och kör istället, om hon blir pigg/stressad så slipper hon åtminstone ha mig på ryggen. Förhoppningsvis kommer hon iväg på en hoppträning i helgen med en kompis på ryggen, kan nog göra henne gott med lite hjärngympa i form av lättare hopp/markarbete. På tisdag ska vi iväg och träna dressyr så då klättrar jag upp igen när vi har hjälp.

Och så måste jag nämna älskade hjärtat Johan. De stod och åt när vi kom tillbaka. Släppte ut Jollan med lite värk i hjärtat och vände tillbaka in i stallet. 30 sekunder senare kommer Johan ner till grinden farandes med damerna på släp, kikade lite snett på mig med en sån busig blick bara en Johan kan ge. -Hej din gamle stofil sa jag and OFF WE GO! Johan vallade damerna upp på höjden, stegrade, rullade sig en sväng, ner igen med Tina framför sig, stannade och hoppade rakt upp i luften med snurr och iväg tillbaka till höjden, nöp kärringarna i arslet och kom tillbaka ner till grinden och kikade på mig igen. Så istället för att åka från stallet nedstämd så kunde jag åka därifrån med ett leende.   

Det snöar!!!   min sambo var väl mindre road men han erkända faktiskt att han också vill ha en lagom mängd snö, han fick besök av en kompis imorse så de har tagit vovven och dragit till skogs för fågeljakt.

En annan ska bara invänta att det vill ljusna en aningens... köra häst står på schemat!   

Min kära lilla tant... attitydskärring nr 1 och vilka diskutioner vi hade idag. Hon gillar helt enkelt inte mitt nya sätt att rida   började åtminstone bra och hon var mycket mjuk och trevlig.

Men nu måste jag få bolla lite tankar med någon (Q!!!). Hon har sedan jag köpte henne någon slags rörelsestörning i höger bak vilket gör att hon lyfter och knycker till med sitt högra bakben lite extra, speciellt från början av turen eller när hon blir lite spänd. När vi upptäckte att hon var så sned i bäckenet runt vår så ändrade vi träningsupplägg för att göra henne starkare och mer jämn och den rörelsen har faktiskt försvunnit sedan dess men idag var det tillbaka?!   Varför dyker det upp igen?? Pga hårt underlag? Kyla? Brodd? Huvudbry...

Hursomhaver, tog en sväng i motionsspåret för att komma undan allt det hårda och komma ut lite i terrängen så hon fick böja genom alla leder ordentligt och komma igång med ryggen. Gick riktigt bra trots all denna energi hon har men när vi vände näsan hemåt via ett av spåren (hon vet DIREKT när näsan pekar hemåt) så började hon med sina gamla takter. Tack och lov rider man förbi en lägda som jag utnyttjade idag för att vinna över tanten men hon gav sig inte i första taget men en guldstjärna till mig som behöll mitt tålamod och gav mig sjutton på att det ska gå att få henne lugn. Väl sista backen hem så satt jag faktiskt riktigt löst när jag hade gett henne långa tyglar och släppt ut fötterna då hon kastade sig runt och dansade iväg ganska upprörd över nånting, hann bara höra ett mindre knak, kanske något rådjur?