Nu har jag väl ridigt i bra många år men fortfarande får man fina AHA-upplevelser med våra älskade djur.

Igår fick jag lära mig hur man rider skolorna och skänkelvikningar på det "enkla" sättet igen, jag kan ju det i grund och botten men när jag tänker efter så har jag ansträng mig så mycket på fel sätt, man gör det automatiskt utan tanke. Vi stod helt enkelt rakt upp och ner stillastående, satte oss på händerna för att hitta sittbenen, hitta våran balans där vi satt jämnt på dom och sedan lägga vikten på den vänstra och sedan den högra. Tyngd på det högra sittbenet och vrid höfterna till höger utan att vika sig i midjan - en höger öppna. Tyngden på högra sittbenet och vrid höfterna till vänster - en vänster sluta. Endast tyngd i ett sittben - skänkelvikning. Såklart med understödjande skänklar.

Red lilla Kalle på 153 cm, ser ganska roligt ut med mina 177 cm.  En liten storhäst kan man säga e.Cagliostro 931, svensk ridponny med connemara och welsh på mödernet. Han rör sig väldigt mjukt och trevligt så jag verkligen fick sitta där på mina sittben och lära in mig det här sättet igen och det gick verkligen hur bra som helst, nu är jag tvärsugen att testa på våra egna. Johan är superkänslig för sånt där vilket alla hästar är i grund och botten, beror bara hur okänslig vi får dom tyvärr.

Vi körde Johan en sväng idag igen med tant bakom. Hon travade och skrittade mycket bättre idag, inte för att hon gick dåligt igår men hon rörde sig mer genom kroppen och med bättre flyt. Hon började t.om dräggla på hemvägen, så lösgjord och avslappnad blev hon av att trava/skritta rakt fram på varierat underlag.   

Imorrn får de vilodag. Jag ska jobba en sväng på förmiddagen och därefter ska jag hämta stolp till stora beteshagen. Alldeles själv... blä! Skulle ju ha hämtat dom ikväll men bror min glömde släpvagnen på jobbet. Vårat dåliga minne som vi har i släkten kommer gå i arv i generationer! Haha. Eventuellt lyckas vi få upp första hagen de ska gå i först längre ner i backen.

Jag och Kallemattson våren 2010, hahaha

Ja som sagt, bloggen är väldigt trist ju nu men vad sjutton, vi är på G här hemma!

Syster och jag körde Johan en sväng till Oxtjärn med först en piggelin tant på släp bakom tillsammans med Driva. När vi kom till Oxtjärnsbacken märktes det att tant hade spänningar i bakdelen för hon hade svårt att hänga med till en början men frustade ut ordentligt när vi väl kom upp på berget.

Väl uppe travade vi någon km i både jogg och en liten, liten ökning uppför sista korta backen. Efter det lilla jobbet så skrittade tant mycket bättre och var alldeles avslappnad, hon såg så otroligt nöjd ut! Nästan så hon såg lite borta ut mellanåt för att hon promenerade så fint där bakom.

Stannade till längst vägen då hon sneglade lite på regnvattensamlingarna som blir i stendikena, kristallklart härligt vatten. Törstig tant som drack i två omgångar, har faktiskt försökt få hon att dricka ute tidigare men det har hon absolut inte haft tid med varken när man rider eller går bredvid, liksom inte varit intresserad. Nu ville hon självmant stanna och dricka, då är man harmonisk och lugn när man heter Jollan   Johan han lärde sig att uppskatta bäckvatten förra sommaren på riktigt. Annars har inte han heller varit så intresserad.

Väl hemma blev det kraftfoder, stretchövningar och spola ur hålet i hoven. Reagerade knappt nånting alls längre över korset vilket hon gjorde innan vi gick hemifrån så det var kul!

Lät de gå utan täcke och släppte över dom till andra hagen med mer gräs i. Mycket populärt. Vi kör en sväng till imorrn om det är väder. Som vanligt gick det bra att låta hon gå utan bakskor på grusvägen, hon har verkligen hovkvalité den där utan ömma fötter! Mattes plånbok blir lite lyckligare också  Hovarna mår nog inte sämre av det heller, snarare tvärtom.

Yes nu har hon skor på framfötterna! Utsläppt med de andra och även öppnad upp till "höjden" på hagen där det har kommit enormt mycket gräs på senaste dagarna, var regn som behövdes tydligen för att det skulle skjuta till!

Men nu blev det inte riktigt som vi hade tänkt oss med skoningen. Hovis putsade fötterna och la dit skon för att ta en titt och hrm joo... skon täckte hela hålet underifrån så att säga redan och hur sjutton lägger man på en sula så det skyddar när det blir ett hål från SIDAN så att säga   

Nä så han tyckte faktiskt det var helt onödigt att lägga dit någon sula, den gör ändå ingen nytta när det ändå kan komma in skit från sidan så han slog på skon som det var. Får spola ur hålet när det är lerigt varje dag istället så det inte packas skit, bättre då utan sula så får man ut skräpet lättare än att stänga in det med endast en väg att komma in/ut.

Fick lite jobb imorrn hos andra travtränarn men vet inte om det är hel eller halvdag ännu, det visar sig. Är det halvdag hinner vi med att köra tant på dagen, annars åker vi ut efter min ridning, hon SKA gå en sväng bakom vagnen imorrn hur som helst, så är det bara   

Haha jag som inte skulle blogga nå. Hovis ringde för ett tag sedan, imorrn 19.00 ska han slå på tant sula och framskor så på tisdag ska vi sätta igång älskade tanta!

Det bara regnar och regnar, dock kom solen fram en timme idag men nu öser regnet ner igen. Hästarna går täckade med fleecefodrade täcken så de tycker det är helt OK att vara ute eftersom dom inte blir blöta genom täcket, fri tillgång på hösilage så det går ingen nöd på dom.

Syster och jag tog in dom nu ikväll en sväng. Johan fick ett nytt täcke med färgen salladsgrön, haha! Han nästan lyser nu i skymningen i hagen. Pysslade med tant, har nästan släppt all vinterpäls. Stretchade ryggen och bäckenet. Fortfarande öm om ryggen och framförallt runt korset efter att hon hade så ont fram. Såret på kronranden håller på att läka igen föresten, jättekul!  

Har redan lagt upp igångsättningen av tant vilket kommer bestå av skritt bakom vagn efter Johan så hon får skritta igång ordentligt. Sedan blir det någon lugnare körtur innan hon får ta några klätterpass i skidbacken. Därefter får vi se hur statusen är i kors/rygg så att säga. Själv har jag fått lite att göra i veckan:

Måndag - långpromenad med syster & hundar oavsett regn för att kolla upp en eventuellt badplats för hästarna. Rida Heike på ridskolan 16.30, hoppning. Göran kommer 19.00 och skor pållan.

Tisdag - Köra Johan med Jollan på släp, eventuellt börja sätta upp första sommarhagen. Ridning 17.15 på ridskolan, dressyr.

Onsdag - Kanske en tur till med Johan/Jollan på släp. Zumba 16.15 sedan hämta trästolpen från gamla sommarstallet på kvällen.

Resten av veckan återstår att se vad vi hittar på, blir förmodligen att vi lägger ner energi att slå ner trästolpen på stora betet, lär ta sin lilla tid. Kör nog Jollan en sväng också innan helgen. Till helgen blir det nämligen första utomhustävlingen i Matfors, ska dra med kamera och så håller vi en tumme för bra väder! 

Gör en liten kort paus med bloggandet nu fram till måndag åtminstone.

Jollan står fortfarande utan skor. Hade hoppats att hovis ville komma ut innan helgen men får vackert vänta tills veckan, kanske rakt av att han har glömt oss, ringer på måndag. Hade hon inte behövts sula hade jag slagit på hon framskorna själv så man kan få igång hon igen, hon är riktigt tjurig över att inte få stå med de andra i hagen. Står tråd i tråd med dom nu men det duger I C K E!

Jobbat idag i travstallet.  Har blivit trampad på, knuffad, dragen i och nerskvätt med både lera och dyngvatten, visst bara äääälskar man dom då?   

Även ridigt Heike på en uteritt åt Daniela när jag hade några dö-timmar att slakta tills insläppet. Nästan 1 timme var vi ute själv, blev en promenad i skogen också. Fantastiskt snäll är han trots sina blott nyfyllda 6 år. Där har framförallt den svenska halvblodsaveln nånting att ta efter! Freibergern avlas på psyke som även bedöms på deras 3-årstest, visst hade det varit nånting för oss svenskar att ta efter???   

Halvblodet är så sportavlad i dessa dagar att psyket glöms bort och man bara ser på prestationer och framtida resultat. Trist...

Ett intresse jag har är att rota efter framgångsrika ridtravare/korsningar både från nutid och dåtid. Tänkte att jag kunde dela med mig av några. På vissa kommer det inte bli något avancerat då det inte finns så mycket information att tillgå, bara en rolig grej att uppmärksamma hur duktig en travare kan bli   

Först ut är Viti

Viti var ett fuxigt sto e.Nystag u.Ida de Bourgoin - Boum III som föddes i Frankrike 1965-03-29 och dog 1987, 22 år gammal.

Viti var inte snabb nog för att tävla i travet och hon såldes till Mrs Collette Lefrant som bestämde sig för att använda stoet till hoppning. Stoet var högrest och så stor som 170 cm. Hon hade en bra galopp och en underbar form över hindret, men hennes oädla huvud avslöjade av vilken stam hon var.

Hennes far Nystag var en ärlig travare men ingen vidare superstjärna på travet. Farfar Abner var även far till Jasmin som var framgångsrik på banan och dubbla världsmästare. Mer intressant är att Viti's mor, Ida de Bourgoin, var efter hingsten Boum III som i sin tur är efter Obok som är morfar till Lutteur B, en anglonormand (grunden till selle francais) som tog individuellt guld på OS 1964.

Viti själv var svårriden men fick en hel del framgångar på hoppbanan där hon tävlade t.om Grand Prix. Hon pensionerades från hoppbanan och sattes i aveln där hon lämnade 13 avkommor varav en av dessa avkommor är hingsten Galoubet A född 1972. Hon lämmnade dessutom hingsten Talisman du Montoi f.85 e.Leopard du Castel, som användes i aveln.

Galoubet A

Viti besökte hingsten Almé Z som tävlat framgångsrikt i internationell svår hoppning under hans första säsong i aveln och det resulterade i ett snyggt hingstföl. Dock var Galoubet såklart undan ett travsto och avvisades från hingstvisningen som 2-åring.

Galoubet gjorde därefter succé på hoppbanan där han tävlade framgångsrikt i svår internationell hoppning och var därefter som ni kanske förstår välkommen i aveln. Där han har lämnat ett flertal goda tävlingshoppare och många känner nog till hans mest kända avkomma - Baloubet du Rouet! Som klassas som en av världens bästa hopphästar genom tiderna då han bl.a har vunnit världscupfinalen 3 gånger och tog guld 2004.

Baloubet du Rouet

Galoubet själv avlivades i Amerika i april 2006 hos Meg Douglas-Hamilton som hade haft honom i sin vård de senaste 20 åren av hans liv, han blev hela 33 år gammal.

Vi har faktiskt det här blodet i Sverige via hingsten Maloubet de Pleville 1039 född 2000 som är e.Baloubet och som även han tävlas i hoppning. Utseendet går i arv ;) Men vad jag har hört så ska det här vara ett ganska skarpt blod så inget man ska använda på sitt kanske redan skarpa sto/skarpa linjer.

Maloubet de Pleville

Kameran i högsta hugg! Förberedd på lite action! Från att jag slog upp första stolpen runt det blöta i beteshagen så gick gamlingarna ner direkt till stallet, de har lärt sig med åren att det ljudet betyder ny hage! Tant stod och laddade rejält i halthagen, hann inte mer än öppna grinden så älgade hon ner med bestämda steg emot stallet med mig i andra ändan grimskaftet, joggandes för att hinna med.

När vi rundade stallet med alla 3 så laddade Johan redan runt hörnet, hade huvudet högt och väntade på att bli släppt. Gick upp med Jollan så jag hade solen bakom mig så jag kunde rycka om kameran när vi släppte dom.

Jollan vände arslet åt mig och körde ner mulen i gräset. Johan och Tina joggade uppför lilla backen från grinden och Johan dök ner i gräset såklart han också och rullade. Sen hände det inget mer, de gick och mumsade gräs. Jollan var så nöjd att få vara med de andra så att den där fruktansvärda energin som hon hade tidigare var som bortblåst   Tråååååkmånsar! Men glad att de var nöjda. Åkte och hämtade en bal med hö, den sista innan betet om gräset ska växa i den här farten. Annars brukar vi släppa dom 1 juni typ. Nu lutar det åt att de får gå ut efter att de ätit upp balen, ca 10 dagar kanske. Jollan får förpassas till halthagen igen på kvällar och nätter då det är lerigt på 2 ställen där de går ofta i storhagen. Hoppas hon är lite lugnare när hon får gå tillsammans med de andra under dagarna.

Bjuder på lite bilder. Var mer action utanför hagen då Driva likt David mot Goliat, kämpade emot den dubbelt så store och tunge Atlas!

Ja minst sagt... tant försöker spränga halthagen...

Lite rastlös igår men idag är hon fruktansvärd, det räcker inte med att de andra hästarna står på andra sidan vägen så att säga, nähä hon SKA till dom och är sååå olycklig att hon är förpassad till sin ruta.

Gräshagen bredvid är torr, bara en plätt som är blöt som vi ska hägna in imorrn så får banne mig tant gå ut där med sko eller inte tillsammans med de andra! Fick sätta kedja för grinden som bara kan stängas med grimskaft, hon har nämligen kommit på att den ger med sig ganska duktigt när man hänger på den... 550 kg häst... typ   

Gipset sitter kvar i hålet, såret ser jättefint ut, varade lite mer idag efter att han hade skurit upp lite. Oöm fortfarande. Ringde hovis direkt efter klinikbesöket igår men fick aldrig något svar utan han skulle ringa upp när han hade vägarna förbi. Tror seriöst jag inte vågar ha Jollan så mycket längre i halthagen, staketet är inte så överdrivet högt heller.... I say no more...

Var ute på tur med Johan i sällskap av Pernilla och Tina. Premiärklättrade i Latberget (skidbacke) och farbror kändes oförskämt fint. De 2 tidigare vårarna har han stannat några gånger när man gått nerför de första gångerna, förmodligen har det tagit emot nånstans i kroppen men inte den här gången, knatade på jätteduktigt både uppför och nerför. Kroppen kom loss rejält på honom, skrittade verkligen genom hela kroppen hem, fin trav hem trots att han ville trava som en symaskin först innan han slappnade av.

Jollan var såklart uppe i as över att vi gick utan henne. Svettig under regntäcket, suck. Regntäcket som måste vara på för de varnar för regn imorrn.