Ja som sagt, bloggen är väldigt trist ju nu men vad sjutton, vi är på G här hemma!

Syster och jag körde Johan en sväng till Oxtjärn med först en piggelin tant på släp bakom tillsammans med Driva. När vi kom till Oxtjärnsbacken märktes det att tant hade spänningar i bakdelen för hon hade svårt att hänga med till en början men frustade ut ordentligt när vi väl kom upp på berget.

Väl uppe travade vi någon km i både jogg och en liten, liten ökning uppför sista korta backen. Efter det lilla jobbet så skrittade tant mycket bättre och var alldeles avslappnad, hon såg så otroligt nöjd ut! Nästan så hon såg lite borta ut mellanåt för att hon promenerade så fint där bakom.

Stannade till längst vägen då hon sneglade lite på regnvattensamlingarna som blir i stendikena, kristallklart härligt vatten. Törstig tant som drack i två omgångar, har faktiskt försökt få hon att dricka ute tidigare men det har hon absolut inte haft tid med varken när man rider eller går bredvid, liksom inte varit intresserad. Nu ville hon självmant stanna och dricka, då är man harmonisk och lugn när man heter Jollan   Johan han lärde sig att uppskatta bäckvatten förra sommaren på riktigt. Annars har inte han heller varit så intresserad.

Väl hemma blev det kraftfoder, stretchövningar och spola ur hålet i hoven. Reagerade knappt nånting alls längre över korset vilket hon gjorde innan vi gick hemifrån så det var kul!

Lät de gå utan täcke och släppte över dom till andra hagen med mer gräs i. Mycket populärt. Vi kör en sväng till imorrn om det är väder. Som vanligt gick det bra att låta hon gå utan bakskor på grusvägen, hon har verkligen hovkvalité den där utan ömma fötter! Mattes plånbok blir lite lyckligare också  Hovarna mår nog inte sämre av det heller, snarare tvärtom.