Mmm så är det. Våra gamla hästar är bara bäst och det finns inte många hästar som dom två, så det så.   

Jollan har stått sedan 30:e september i princip. Kört någon enstaka gång. Mest pga tids- och motivationsbrist och mycket pga att jag inte har vågat sitta på henne pga hennes rygg. Något jag fick som en fixidé sedan dressyrtävlingen. Nåja, bestämde igår att nu fick det vara nog och efter jobbet så klädde vi på djuren. Johan för vagn och Jollan uppsuttet och iväg det bar och det gick alldeles utmärkt. Johan hade turbofart från start till mål så Jollan fick knata på allt det hon kunde för att hinna med.

Ut i mörkret på en häst som stått över 1 månad i 4-trafiken som i Frånö är = hysterisk! Lastbilar, bussar, mopeder, personbilar som har bråttom, bråttom, bråttom och tränger sig förbi och fram även om vi själva inte kryper ute i diket utan markerar tydligt på våran vägkant att vi vill ha plats, ändå ska de köra 2 bilar i bredd på den smala vägen med diverse fordon. Men vad gör det när man har de mest tryggaste hästarna som går att hitta   på långa tyglar kan man sitta helt avslappnad, dom är för underbar.

Tror det inte ens tog 30 minuter att skritta Berglunds-rundan uppifrån stallet. På grusvägen på baksidan berget så skrittade Johan ännu fortare (trodde det inte fanns en sån överväxel!) så Jollan fick trava ikapp mellanåt, hon kändes fånigt fin att sitta på, superlätt på bettet i en trevlig form och bärig, mjuk och go och bara allmänt trevlig.

Nä hon är bara bäst trots sitt humör    invigde det nya reflextäcket, dock var det på nåder att hon kunde ha den främre delen då det var allra längst ut på kardborren, inte ett dugg förvånad. Finns väl knappt några normala grejer som passar denna häst