Kände på mig att det skulle bli en mindre bra dag. Sov som en kratta, ont i axlarna, det småregnade ute.

Tjurheten själv stod i sin hage och blängde. Inte alls nöjd över mitt påhitt att vi skulle åka med transporten. Ville inte ens gå in när jag bad honom gå in själv, tjurigare än allt tjurigast stod han där och såg ut som en åsna. Var bara att kravla sig in på det gamla vanliga sättet. Sur häst, irriterad ägare men humöret kom tillbaka efter att få ha åkt iväg.

Snäll häst på banan iaf. Provade ett annat träns med en remontnosgrimma (en nosgrimma som sitter nedanför bettet och långt ner på nosryggen). Flera andra hästar på banan denna förmiddag. Blåyge kändes inte alls peppad men han trampade på bra i fin stil i värmningen, rakt och trevligt. Men som sagt, det där lilla extra fattades så vi valde att stanna kvar på rakbanan med de andra hästar och ta några intervaller. Inte ett steg rätt, backade undan från bettet och var allmänt sur på mig och jag blev sur på honom, diskuterat och funderat över livets orättvisor. Han ville galoppera, jag ville trava och när vi väl var något sådär överrens så bara ville han inte vara med, pass eller andra konstiga gångarter, inte ett steg rätt. Vi försökte 4 intervaller men lika omotiverad varje gång, det kändes rent ut sagt skit idag, bara skit.  Blåyge var snorförbannad över nosgrimman! Men var jättefin att trava av efter intervallerna, inte ett dugg trött men ja vad kan det bero på, att man inte tog i nån gång alls. Han tände inte ens till av att de andra hästarna sprang omkring, då har han verkligen vaknat på fel sida. Blev aldrig pigg nån gång.

Väl på väg hem kom huvudvärken, förbannade väderomslag. Tjurighetens mästare stod till slut inne i transporten efter att ha ifrågsatt mig ytterligare en gång när vi skulle hem och han verkligen behövde gå in i den där lådan. Vi var nog lika glad båda två att skiljas vid grinden idag. Vi var inte vänner igår heller kan jag erkänna. Ljuvligt med kallblod men jag antar att det är det som är charmen med dom. Ena veckan känns han bättre än på länge och andra veckan som en trebent ko med dåligt humör.

Men mina vänner, man kan inte gräva ner sig över ett dåligt träningspass. Det var inte våran dag helt enkelt så nu lägger vi det bakom oss och laddar för nya uppgifter. Det positiva idag är att han var lugn med andra hästar och att han fortsätter att använda sina långa fina steg när han joggar omkring.

Alvedon intaget, fixat matlådor och nu försöker vi ladda om för kvällsjobb och delat pass imorgon. Helst av allt skulle jag inte vilja träffa en enda människa på flera dagar kändes det som redan imorse. Jag tror det mest är en stresskänsla över kommande veckans grispass, hinner knappt vara hemma nånting och jag får dåligt samvete över det och lite smått panik sköljer över mig att min kära sambo ska behöva ta så mycket ansvar över alla djur här hemma, han jobbar dessutom natt nu så han sover mest hela dagen och sedan 2 eftermiddagar innan han går på ledigt. Giv mig styrka inför kommande uppgifter ikväll nu...