Ja hur är det som egentligen? Satt och msn'ade med Lina (http://skogsryttare.blogg.se/) och helt plötsligt kom vi in på snöbjörnen då jag hade tänkt att göra ett sånt där konstigt ryck och skotta våran "ridplan" medan vi har så lite snö. Fick då veta att dom kallas snösläde?! Är det verkligen så? Haha   Välkommen till Västernorrland, höhö!

Kom lite mera snö idag, hur mysigt som helst! Nu är hela vintervärlden åter igen inbäddat i en härlig fluffig kostym! Det gillas skarpt.

Sandra var så snäll och kom och höll ett öga på mig när jag red Jollan på ridplanen en sväng. Ville ta ett liten lydnadspass efter gårdagen och med lite påminnelser från Sandra så var hon hur trevlig som helst! Såg nu på filmen att jag satt som en kratta bara, ser att jag vill återgå till min gamla sits (tippa upptill, skänklarna bak), ajja bajja!

Testade att rida med det 3-delade igen, länge sedan nu eftersom jag inte riktigt har velat släppt taget om jaktkandaret, det är ju inge kul när hon blir sådär stark när jag sitter med 3-delat men tog mig i kragen och gav mig fan på att det ska gå. Simsalabim hästen var jättetrevlig! Även om hon testade att tjorva lite så var Sandra där och påminde mig om att RIDA henne ur det istället. Pållan var jättefin och stabil i båda varven, t.om högervarvet kunde jag rida henne ordentligt.

Finast var hon nog på hemvägen uppför backen där jag brukar trava halva ungefär, blir ca 500 meter skulle jag tro. Blev lite misstänksam först att hon var spänd... det kändes konstigt men känslan jag hade när jag väl bara fick till sits, balans och ett lagom sug i bettet ja då ramlade polletten ner - detär såhär det känns när en häst bär sig själv! Doh!   

Vet ni! Nu är det Dagissnuten på tv! Jag är så löjligt förtjust i dom där gamla filmerna!   

Bjuder på en bild, film kommer förhoppningsvis på tisdag!

Fler bilder fast från Pay and ride där tanten fick vara med i sin då vanliga utrustning för att bara få testa på. Stackarn var helt förstööööörd i första programmet, hon vågade knappt trava rent framåt men i andra programmet gick det riktigt bra och var mer avslappnad. Bilderna är från andra programmet.

Vi var ute på tur idag. Började så mysigt, red på hacket. Tant var pigg i -15 grader och ville helst inte skritta alls, bara takta. När vi väl kom ner på vägen där vi brukar rida så fick hon galoppera en bra bit och hon fick faktiskt dra på sista biten i den fart hon ville och det var populärt! Jäklar vad det gick   Fick ta en annan väg hem så jag kunde trava hon lite för hon fick fart under hovarna! Uhu vad hon blev yr i bollen efter ett tag. Hon skrittade riktigt snällt efter galoppen men sedan kom hon på att vi var på väg hem... suck! Gick åtminstone lugnt sista biten hem men väl i stallet såg hon jättenöjd ut, jaja, bra då   tar nog en tur imorrn också, på bett.

För jag fick bilder av Maria (http://transportaren.blogg.se/) på mina två älsklingsdjur. TACK! Det ni nu ska få se är det inte allt för många som har sett faktiskt! JAG hoppar min Jollan! Sätter hellre upp andra som inte är så pass "hopprädd" som jag är. Att jag har flängt omkring på Johan i flera år kan ingen ha missat    På bilderna är det faktiskt bara andra gången någonsin jag hoppar henne, första gången på riktiga hinder, har bara hoppat någon stock ute annars, haha!

Pay and jump, 21 september 2009

Oh hjälp! En fotograf!!!

och såklart älskade farbror Johan! Här har vi någon som tycker hoppning på lagom höjd är det roligaste som finns! Kolla bara blicken på den gamle mannen!

och på tal om glad, så här glad är ofta jag när jag rider på världens bästa Johan!    Har så otroligt fina minnen tillsammans med den här raringen.

Hade rena sommaren igår, bara -9 grader helt plötsligt! Det blev en ridtur tillsammans med syster upp till Oxtjärn och mittersta vändplanen. P följde även med på Tina och alla 3 hundar var med. Atlas 5 år (schäfer), Driva 21 månader (spinone) och lilla Candy på 5 månader (schäfer). En härlig skrittur!

Började väl inte så härligt eftersom Jollan tyckte jag var en häxa som skulle knäppa spännet på grimman och högg emot min hand och lyckades få tag i ett av mina fingrar, tack och lov hade jag stora handskar så det var bara tyg om smakade på. Ibland är det bara som om självaste fan flyger i henne!!!

Det är ingen elak häst, absolut inte... men usch vad hon har åsikter och attityd. Hon fick skylla sig själv då det blev "backar jag, så backar du" när vi gick genom hagen.

Bli borstad tycker hon om, massage är på hennes villkor, inte för att hon har ont och reagerar men vissa dagar är vissa områden väldigt kinkiga! Sätta en reflexbrösta t.ex runt halsen, tvi vale!!! På med ett täcke, vad sjutton gööör du?! Hon sparkar aldrig men det är suuuura miner och verkar ha ett beteende som gör att hon bara måste få tag i nånting med tänderna så det lever om, räcker inte med att bara munhugga emot en vägg t.ex., nej nej det ska helst smälla flera gånger om i nånting  Hon råkade t.om få med sig en sån där upphängningskrok som man hänger över boxväggen så hon rev ner den med dunder och brak så den studsade emot hennes framben. En normal häst hade väl gjort ner sig totalt men hon bara spikar öronen framåt och ser ut att säga - Det var inte jag!

Efter att ET var ute så har vi fått i uppgift att gunga loss bäckenet på högersidan efter varje pass och hon står alltid lös på gången men hon blir så förbannad! Nästan så jag ska filma henne, ser ut som ett monster när hon hugger hejvilt i väggarna på båda sidorna innan hon lika fort bara ställer sig och finner sig i att bli gungad med halvslokade öron. Jag är egentligen väldigt utsatt där jag står på en stol på sidan om henne vid baken men hon rör inte en fena, bara får något utbrott framtill som bara verkar bli, mystisk häst 

Tar man fram en morot... så har jag världens gulligaste häst även om man spänner gjordar, lägger på täcken eller pillrar hon i ljumskarna. Då är hon så himla puttinutti minsann   De gånger man riktigt ryar åt henne ordentligt när hon är som värst så skärper hon sig omedelbart och öronen spikade framåt.

PMS-pålla   mycket häst att älska

Dagens bild blir på världens bästa Johan, tror jag allt ska ta mig en ridtur på han någon dag - saknar! Klokare blick får man leta länge efter.

Denna ras har sin början under 1780-talet då den ryske greven Aleksej Grigorivitj Orlov köpte in arabhingsten Smetanka från en turkisk sultan 1775 för den smått otroliga summan 60,000 rubel. Innan den ryska revolutionen var hästaveln endast tillåtet av adelsmän och godsägare i Ryssland.

Smetanka var endast 153 cm och var väldigt lågställd, hade korta ben och en ovanligt lång kropp. Det skulle även visa sig att han hade ett par extra revben. Greve Orlov grundade sitt stuteri 1788 och köpte in flertalet bra ston från bl.a Danmark, Holland, Tyskland och Mellanöstern. Dessa ston lät han sin hingst betäcka men tyvärr avled Smetanka efter bara ett år och lämnade endast fyra avkommor. Han hade betäckt ett storväxt, brett, långt, starkt isabellfärgat sto och resultatet blev hingsten Polkan. Men denna hingst lär inte ha rört sina bogar med full frihet så han fick betäcka ett holländskt harddraversto som hade de egenskaper Polkan saknade och resultat blev hingsten Bars I.

Smetanka ox

Bars I föddes 1784 och var precis den typ av hästen som greve Orlov och stuterichefen Sjisjkin ville få fram. Han var skimmelfärgad och mätte 162 cm i mankhöjden. Han hade både holländskt och danskt påbrå och han hade en fantastisk vägvinnande snabb trav. Bars I fick betäcka samma raser som han själv var uppbyggd på, arabiskt fullblod, danska och holländska hästar men även persiska och bukariska ston redan i första generationen. Bars användes sedan flitigt i linjeavel likaså hans söner för att skapa en god grund för den nya rasen och alla renrasiga orlovtravare ska därför ha en stamtavla som kan spåras tillbaka till Bars I. Förutom Bars tog greven in engelska hästar till sitt stuteri och då kom bl.a de två hingstarna Hackwood och Gunpower. Senare kom Skylark och Escape och därefter Tandem, Cinnabar, Symmetry och Daedalus. Totalt infördes 22 hingstar och 53 ston från England till grevens avel.

Greve Orlov testade alltid sina hästar i travlöpningar och ofta var det snabbheten som skulle testas. Hästen fick fyra gånger i rad trava 200 saschen (424 meter) under det att noggranna anteckningar fördes över tiderna. Testerna gjordes i intervaller d.v.s att hästen fick trava en vända och sedan skritta tillbaka och göra samma sak fyra gånger. När greven dog 1808 förvaltades stuteriet av Sjisjkin och när han startade ett eget stuteri tog aveln ett steg framåt och nu kunde andra uppfödare (för höga summor) köpa äkta orlovtravare, både ston och hingstar. När greve Orlov själv levde såldes enbart ston, aldrig hingstar.

Orlovtravaren utvecklades snabbt till en god travras men den kunde inte konkurrera med den amerikansk travaren som utvecklades. Därför ingick orlovtravaren istället för utvecklingen av den ryska travaren genom att man korsade orlov med amerikanska travare. Mer om den ryska travaren tar vi nästa gång! Idag används orlovtravaren fortfarande som en uppskattad körhäst och faktiskt för att förädla andra hästar.

Idag finns det tre typer:

• En lätt typ som används som trav- och vagnshäst, räknas till standardmodellen.
• Den mellanstora modellen som föds upp runt Uralbergen och lämpar sig bättre som ridhäst.
• Den s.k Dubrov eller Tula-typerna, en kraftigare rid- och vagnshäst.

Det finns idag ca 15 stuterier i Ryssland och Ukraina för orlovtravaren. Rasen är relativt begränsad i sin utbredning eftersom den inte hävdar sig på dagens travbanor. Det finns idag omkring tjugo olika blodslinjer. De viktigaste härstammar från hingstarna Woin, Lowtschy, Weterok, Elberus och Bartschek.

Ingen kan ha missat den smått fantastiske och vackra hingsten Balagur. Han föddes 1992 på Chesmenskij Farm i Ryssland och har hunnit med att både varit cirkushäst och polishäst innan han skolades om till dressyrhäst och har haft fina framgångar  i toppklass under den ryska ryttarinnan Alexandra Korelova som bl.a har ridigt honom i världscupen i Jerez 2002, EM i Hickstead 2003, OS i Aten 2004, EM i Hagen 2005 och världscupen i Aachen 2006. Han har tre GP-placeringar: 8:a med 71,593%, 3:a med 72,043% och 5:a i grand finale – Grand Prix Kür CDIO med hela 76,500%! Han har dessutom belönats med en 10:a på sin piaff. Även om många hävdar att han inte är av någon travras så är detta såklart felaktigt, Balagur är en renrasig orlovtravare och även om rasen inte längre är hårt avlad för trav som resterande av travraserna så har han en stam fylld med tävlande hästar, båda föräldrarna har gjort travtider och hans far var mycket framgångsrik och vann 17 gånger av sina 38 starter samt att morfar Kolchan (stor och rakhasig herre) vann Orlov-derbyt på sin tid. Balagur själv startade redan som 2-åring på travet. Hatten av för Balagur och hans ryttarinna som sticker ut hakan i dressyrvärlden!

Och så ser han så glad och positiv ut hela tiden, man kan inget annat än att gilla honom! Orlovtravaren... en ras jag faktiskt skulle vilja ha kontakt med en vacker dag, importera en från Ryssland kanske när man har en massa pengar till överst.