Då har vi kommit till den ryska travaren som faktiskt är en egen ras! Den erkändes så sent som 1949 och är då en ras som utvecklats ur den ryska orlovtravaren. Den fanns i tre olika typer: 

• Medelstor
• Kraftig
• Sportig

Många av uppfödarna hade en sån inriktad avel på de olika modellerna att de helt enkelt glömde bort att utvecklas rasen till det egentliga ursprunget – snabbhet! Den kraftiga modellen kan beskrivas som långryggad samt med korta och starka ben och den medelstora lämpade sig mer som rid- och jordbrukshäst. Till slut avlades endast den sportiga typen för att få fram en snabbare travhäst.

När den amerikanska travaren utvecklades under slutat av 1800-talet så blev helt enkelt orlovtravaren utklassad när det gällde snabbhet. De ryska uppfödarna ville såklart hänga med i utvecklingen och importerade amerikanska travare som man korsade med sina bästa och snabbaste orlovtravare. I denna avel ingick den dåtida världsrekordhållaren Cresceus som hade klarat den engelska milen på 2 minuter och 2 sekunder. Resultat av dessa korsningar betäcktes sedan vidare med speciellt utvalda orlovtravare och resultatet blev en häst som inte var lika ädel som orlovtravaren och i genomsnitt snabbare.

Podarok f.1935, den typ av travhäst de ville få fram. Hans farfar och morfar är amerikanska travare.

Ryssarna var nöjda med resultat och ett systematiskt avelsprogram startades för att få en snabbare och större häst. Mellan 1890 och 1914 importerades hela 376 amerikanska travare från USA varav 220 ston och 156 hingstar. Under första världskriget var det importstopp från USA så de fortsatte arbetet att avla med de amerikanska individer de redan hade och deras egna travhästar som inte var högre än 155 cm i manken. Det var inte förrän av 1930-talet som mankhöjden hade ökat och orlovtravarens välkända uthållighet var befäst.

1950 var rasen erkänd och fixerad och uppfödarna var väldigt noga att rasstandarden hölls, speciellt när det gällde specifika mått. Standarden som fortfarande gäller säger att mankhöjden på ett sto ska vara 160 cm och 163 cm för hingstarna samt att skenbenet måste vara minst 19,9 cm långt. Under 1970 och 1980-talet kunde de exportera sina hästar och dessutom ta in nytt avelsmaterial från USA för att utveckla rasens snabbhet ytterligare och samtidigt sprida rasens popularitet. 12 linjer finns isolerade i rasen.

Via den amerikanska travare kan vissa ryska travare vara naturligt passgångare men det är inget som eftersträvas. Rasen är då storvuxen men väldigt lätt i modellen och mycket tålig. I dagens moderna travsport så är inte den ryska travaren eftertraktad då den trots det flitiga avelsarbetet inte är snabb nog att konkurrera internationellt. Men hemma i Ryssland är den fortfarande populär inom travet.

Lite roligt att veta är att hingsten Podarok levde upp till en ålder av 29 år gammal och han betäckte även ston fram till att han blev 28 år och han skapade dessutom en egen linje. Stoet Mazurka blev även hon en äldre dam och avled när hon var hela 28 år gammal och hann dessutom tillverka 16 föl.

Rysk travare som ridhäst, riktigt stilig!