Ibland blir jag alldeles förvånad över mig själv vad jag slösar bort en sån fin häst på att bara låta henne stå. Visserligen har hon sitt ryggproblem men om hon går mer och tränas så mår hon faktiskt bara bättre, speciellt nu sommartid.

Ridningen med henne har bara blivit uppskjutet de senaste dagarna pga väder och konstant huvudvärk men idag kom vi äntligen iväg på kvällen. Underbara häst alltså, hon är fantastisk! Tänk att det här är min ragata, hon som har sprungit ifrån mig och blivit stressad över det mesta, dock är hon fortfarande en ragata, ett sto med lite riv i , de gillar jag. 

Hon har landat så enormt mycket den senaste tiden, behöver bara finnas där lätt i handen och rida med tanken och vikten så går hon som en klocka. Fasiken vilken frän häst jag har! Så stolt över hon, så stolt över mig själv som har lyckats efter enormt mycket slit och tålamod, år av tålamod, att få henne att fungera och så mycket hon har lärt mig.

Efter kanske 15 minuters dressyr så gick vi vidare genom skogen och förbi Flogstabadet där det var husvagnar, bilar, människor som grillade, hund som skällde, några badgäster och en kommande fotbollsmatch (träning?) med en hel hög med killar som inte backade för att sparka hejvilt med fotbollar emot, över och bredvid målet. Det flög bollar till höger och vänster, bollar längst backen, bollar högt upp i luften som studsade bara någon meter både framför och bakom hästarna när vi skrittade förbi i enhandsfattning på halvlånga tyglar och så killar som sprang efter bollarna, killar som kastade bollar och sparkade dom tillbaka till planen.

Och som dom tittade, förmodligen väntade dom sig åtminstone någon slags reaktion från normalt skvättna hästar men våra vickade knappt på öronen, inte en förändring i deras redan lugna energi, Jollan och Johan, vilka klippor.    När en boll studsade och susade förbi bakom Johan vek han bak båda öronen och höjde huvudet en halv cm innan han fortsatte att gå halvsovandes bredvid tant.

När vi sedan skulle vända runt själva kiosken stod det en cykel bakom och emot en betongsugga, fy vaaaale sa tant och skyggade och stirrade storögt och var tvungen att fnysa och blåsa, haha som jag skrattade det är så typiskt att något så litet och enkelt istället får deras uppmärksamhet, men inte ett helt fotbollslag som sparkar boll kors och tvärs, kärlek till gamlingarna för deras psyke!

Gick ner i ån och plaskade lite i vattnet, Jollan hävdar fortfarande att hon borde få en egen pool i sin hage, det bästa som finns är att få leka med vatten.

Nu är det skärpning, nu ska min fina häst igång på riktigt igen. På fredag rider hennes medryttare.   

När man väl var hemma så tog jag mopeden och hundarna och for en sväng. Nu har jag hittat åt en lämplig och tillräckligt brant väg att klättra hästen med men vi får lägga ner lite energi och tid för att röja undan lite träd och slå så man kan rida där, tog mig knappt förbi och fram till fots. Blir nog fina grejer det!