Är det inte helt fantastiskt vad ett djur kan göra en människa lycklig?? Idag är jag lite extra glad för idag har jag ridigt Johan en jättekortis i paddocken efter att hans medryttare hade kört lite dressyrarbete. Huga han gör mig alldeles varm inombords, kommer aldrig någonsin träffa en sån personlig och underbar varelse som den farbrorn.

Han känns fortfarande fin som 21-åring, knatade runt där snällt och fantastiskt nog kunde jag sitta hyffsat på honom fortfarande, haha. Tänk att det redan är snart 3 år sedan han pensionerades från 100% igång ridmässigt, nu går han mest uteritter med sin medryttare och körs av syrran någon dag i veckan och han är i alldeles utmärkt skick och kondition.

Vilka minnen