Det är människor som kan omvandla sin vardag till något negativt, precis hela tiden. Det eviga gnällandet, klagandet, tycka-synd-om syndromet. Speciellt när det gäller runt hästeriet... det är jobbigt att ha jour, det är jobbigt att komma hem efter en jobbdag och behöva sköta om sina hästar, kravla sig ur sängen i tid på morgonen för att släppa ut. Jag hör detta hela tiden, både IRL och på nätet... gnäll gnäll gnäll men vet ni vad, har man skaffat sig häst/hästar har man ett ansvar och vill man inte kliva upp tidigt eller lägga ner timmar varje dag, sena kvällar, upptagna helger... varför skaffar man då ens ett djur?

Ännu värre är det nog dom som gnäller över sin ekonomi i samband med sina djur men som då står med föräldrar som både skjuter till pengar och lägger ner massor med tid att hjälpa till i stallet, ja rakt av så ägaren inte behöver åka till stallet nånting för att ta hand om sitt djur. Att såna människor ens har mage att gnälla! Jag ska vara ärlig och säga att min mor såklart hjälper mig ekonomiskt när det kris men det betalar jag alltid tillbaka så fort jag kan. Jag har gått på knäna ekonomiskt så många gånger så jag kan köpa mat/strö åt min häst så jag har tappat räkningen, under en period jobbade jag en månad i sträck med 1 dag ledigt, var i 2 stall samtidigt och hade jour hela helger och jobbade sedan heltid på saneringsfirma och extra i travstall med fulla träningsdagar, slet så jäkla ont för att få det att gå runt ekonomiskt och följande månader såg ganska lika ut och jag får rakt av klåda när jag ser människor klaga över någon arbetsdag hit och dit, det klagas över en enstaka jour på ridskolan kanske max 1 gång i månaden om ens det, hur tror såna människor att arbetslivet ser ut egentligen?

Sedan den dag jag köpte min häst så har jag tagit hand om henne själv, stått uppstallad i några stall men har alltid velat skött allt själv just för att det är min häst - mitt ansvar. Till min hjälp har jag haft min syster som jag delar intresse med och vi har alltid haft våra hästar tillsammans men hon sliter lika mycket som mig. Tack vare henne och Pernilla har man kunnat lämnat över ansvaret någon dag ibland när det är tungt.

Nu när jag fick börja jobba heltid i travstall valde jag att stalla upp henne med 6 andra hästägare, ett skönt beslut. Helt plötsligt behöver jag vissa dagar bara svänga förbi och göra rent/förbereda foder medan någon annan tar ut/in. Mycket konstig känsla! Har ansvaret för 11 hästar för tillfället att göra rent hos minst 5 dagar i veckan, ibland 6 och ibland 7 dagar i veckan. Utöver att göra rent hos dessa, fodra och hålla rent i stallet/utrustning ska dom tränas och ibland upp till 6 hästar/dag när jag är ensam. Kroppen säger ifrån ganska duktigt och hemma har jag både egen häst och en hund som vill ha tid. Hästen går stadigt nu på tisdagar, torsdagar samt lördag/söndag och hunden har jag på halvtid då hon är hos mitt ex vissa dagar. Visst jag kan gnälla, mest över att kroppen gör ont men jag är stolt, jag försöjer mig själv och mitt egna stora intresse. Glad över min uppväxt med 3 andra syskon och ensamstående mor, har inte fått något gratis i mitt liv.

Tacksam över alla hjälpsamma människor som jag delar stall med, speciellt till A som hjälpt mig flertalet gånger och är så flexibel angående våra insläpp av våra 2 hästar. Guld värt!

Trots att jag sliter mer än någonsin just nu mår jag så fruktansvärt bra! Förstår inte hur man orkar vara så negativ och gnällig över allt i sitt liv som vissa är. Man har bara ett liv, ta vara på det även om man har skavanker och otur, var positiv för fan rakt ut sagt!   orkar inte med människor som utstrålar dålig energi och negativa tankar, folk borde ändra en aningens på sig.

Mådde förjäkla gött själv idag då jag och syster tog nästan en 2 timmars tur med hästarna ut emot Högsta och förbi stora OK, över Vallen och hem igen genom samhället. Jollan har varit helt fantastisk och vilken glädje hon gav mig! Alla gångarter har utövats, fantastisk mysiga galopper har hon bjudigt på, avslappnade och bra takt. Fin genom kroppen blev hon, traven hon bjöd på genom samhället var gudomlig, hade blivit fina poäng i en dressyrtävling. Hon kan röra på sig den där jävlar i mej när hon vill   hon kommer nog aldrig röra sig sådär i ett ridhus, haha

Vila imorrn, tömkörning på tisdag. Stallägaren plogade paddocken idag så nu blir det enklare att knata bredvid för min del!