Igår var vi till ridhuset för förstsa gången sedan innan jul nångång då hon fick vila och nu verkar polletten ÄNTLIGEN ha trillat ner! Tog det 3-delade bettet och har förberett mig mentalt på detta i över en vecka att det ska gå bra och visst gjorde det. Lite spänd från början men när vi började trava bara släppte allt.

Vi gjorde mest lite "bäbis" övningar som öppna och flytta över till sluta, flytta för skänkeln i trappa längst diagonalen och lite annat smått och gott. I trav körde jag endast försök till öppna för att inte trigga igång något stress, samma med flytta för skänkeln i trav, lite trevande men vill inte gå på för mycket när hon äntligen var avslappnad.

Hon är ju som rolig den här också, var hinderstöd och bommar lagda längst väggen vid 4 olika ställen och de var väääldigt farliga. Sedan glömmer hon bort dom tills hon kommer på igen att hon var "rädd" för dom, syns på ett ställe i filmen där hon glor ögonen ur sig när vi travar förbi. Snuttan min   

Haha och så gillar jag det där med ärliga människor. Sandra (hon som kommer och rider Jollans ibland) var på ridskolan med sin mor som bara har sett min häst på bild. De kommer fram och hälsar medan jag gör i ordning tant och hon säger rakt ut:

- Inte kan det här vara Jollan? Men herregud vad ful hon är! (skrattar)

Snacka om klockrent och jag gillar som sagt ärliga människor, det är ingen vacker häst där hon står rakt upp och ner med sitt x-full huvud, i hagen ser hon mer eller mindre ut som en skadad ko men så fort hon rör på sig