Typ. Blåyge var verkligen ett kallblod idag. Ena dagen hur fin som helst, andra dagen av.

Fast såhär dålig har han inte varit på länge. Hängde i vänster tömmen då han ville ut till höger av vägen, vi var allmänt irriterade på varandra när jag fick vara på honom för att hålla honom rak och då blev han tung och stark.

Till slut blev det någorlunda. Skrittade åtminstone bra sista biten hem, trött herre. Muskulärt ingen fara men huvudet var det annat med ^^

Grävde fram vagnen. Ska få klartecken att bygga om den först men annars får vi göra det så fort som möjligt för nu känns det att han verkligen måste ha något tungt att dra för att komma vidare.

Jag blir faktiskt lite förvånad när jag ser Jollan från marken. Att en sån stor och "ful" häst kan bli så vacker när hon
rör på sig. Då blir hon högrest och graciös istället för den där stabbiga märrn med jättehuvudet.

Men för mig är hon alltid den bästa vilket fall som! <3

foto Maria Lilja, Sofia som provrider