Motgångarna hopar sig. Glad i hågen skulle jag hämta rockarden på stallplan. Inge luft i ena däcket! Många ovackra ramsor och svordomar...

Var bara till att sadla den tappra springaren ändå, suck. Blåyge börjar nämligen bli pigg! Nog för att vi kan utföra mycket med ridningen men att dränera han på den löplust han har är svårt.

Hur som haver så tog vi en sväng neråt. Tog inte lång stund innan han skrittade snällt och lugnt. Stod still när vi släppte förbi några bilar längst vägen eftersom vi hade Driva med oss, joggade lite och gick sen fint efter det.

Driva fick isklumpar i baktassarna och det tog emot att hoppa av honom men han stod snällt medan jag hjälpte henne, tänkte i mitt stilla sinne att wow, det här kanske går smärtfritt?

Ha! Precis när jag var klar hittade han ett monster längre fram och kunde då absolut inte stå still när man skulle upp. Eller ja, stod still ända till man tog fart för att komma upp, då kastade han sig runt... på 3e försöket gick det. Red en bit till innan vi vände, då vaknade det pigga monstret! Så vi avslutade med ca 4 km trav/galopp hem. Tror jag var mer svettig än hästen som han låg på. Driva mådde iaf som fick springa fort, dom går så otroligt bra ihop då han inte alls är orolig över henne.

Åkte ner och red en turbotant till Jollan också. Alltid fin! One of a kind! <3 hade sällskap av syster och Johan.

Nu ska vi ladda för travgalan på Dannero med goda vänner och min underbara sambo!

För övrigt är man en kvinnlig hulken som lyfte lös en 1/3 bal själv som var fastfrusen i backen. HA!