Nu vet jag hur hästarna känner det när man tar ut equiterapeut! Och jag förstår att dom både kan  älska och hatar det på samma gång...  

Den här gången var det min tur att för första gången få behandling och det var fruktansvärt mellanåt. Höll på att flyga av britsen det första jag gjorde när han satte tummarna mellan svanken och skinkorna för det var där låsningen satt, inte längre upp som jag själv trodde. Rätade till alla kotor i ryggen och bad hon även kolla min högra axel som min skada sitter på och hon misstänkte direkt en muskel utan att ens ta i mig... jodå hon hittade rätt omgående, fy sjutton så ont det gjorde men slutresultatet blev bra.

Till hösten är det Jollans tur att få sig en omgång av Monica   och så hoppas jag att jag har lyckats få henne bättre i kroppen än sist. Jag är ju så förbaskat hemmablind... jag bara sitter och stirrar på dessa 2 bilder men kommer inte fram till något vettigt alls. Snacka om charmerande buklinje på den högra bilden, haha