Så såg jag ut idag kan jag lova. För 2 dagar sedan var Blåyge lugn och försiktig till en början av körturen innan han kom till sin rätta. Dagens körtur förväntade jag mig något liknande av där efter jobbet. Han stod snällt och trevlig på gången och njöt av sin massagen, på med alla grejer och sedan ledde syster mig ut genom dörren och det gick ju bra. Tills hon släppte... IVÄG VI SKULLE!

Vill att han ska stå still efter att syster har släppt honom och stängt dörrarna efter men i helskotta heller, han kröp iväg med eld under hovarna och inte ens uppe på stallplanen gick det att få honom att hejda sig där han normalt också ska göra halt och släppa upp syster, nej då började han ladda ihop sig riktigt ordentligt så syster fick jogga efter honom ner till vägen där han alltid har stått still innan vi passerar den, på vägen ner sa lilleman både MEEEP och studsade lite med stjärten och huvudet var mest överallt men faktiskt så stod han blickstilla vid vägen men spänd som en fiolsträng när syster skulle upp och sedan iväg längst vägen då han fick trava direkt annars hade han nog exploderat!   

Blev några fulsteg där mellan i traven och något skutt med bakbenen innan han la iväg en fantastiskt fin trav med spetsade öron och väldigt god framåtbjudning! Vi körde rakt fram ut emot "vildmarken" där det är mer jämn terräng, visserligen mörkt och ganska mycket trafik men det var verkligen en sån dag när han fick trava sig nöjd så då fick han göra det. Han känns verkligen som en helt ny häst efter att han blev åtgärdad, för där sprang han med långa spänstiga steg och inga tendenser alls till att vara sådär knagglig som han var för 2 körturer sedan.

4,5 km avverkade vi raskt, han vägrade nämligen att ens tänka tanken att skritta men det var nog närmare -15 grader där ute så vi kände inte för att köra så mycket längre, iskallt om händerna! Vände och lika pigg hem. Skrittade efter någon km så gott det gick innan han fick trava hemåt igen, sista km fick han jogga långsamt och därefter skrittade han fint och ordentligt sista biten, en mycket nöjd och inte alls trött Blåyge som just avverkat 9 km, exemplarisk var han också över alla bilar som vi både mötte och blev omkörda av i skogsmörkret, inte en min rörde han. 

För övrigt är underlaget på vägarna to die for!!!

Nyckeln har vi nu fått till gården också så nu började det bli dags att flytta lite smått, eventuellt har jag förhoppningsvis fått tag på en sällskapshäst till Blåyge, en för mig redan bekant krake. Peppad till tusen över det här!   En hel del kvar att göra innan vi kan flytta in som t.ex att sätta in en pelletsbrännare och fixa en funktionsduglig hage så gott det går nu vintertid, hoppas den blåögda kan tänka sig att vara kvar inom trådarna när han får en EGEN hösilagebal!?d