Gamle farbror skötte sig utmärkt. Ingen muskel som var av eller några andra konstigheter enligt vet. Benet var mindre svullet än tidigare och han är inte öm längre, går helt obehindrat och böjer/lyfter benet själv, rullar och ligger ner och vilar i boxen under natten.

Hem med oss fick vi penc. och kortison för att minska svullnaden då det rör sig om en cirkulationsstörning, återbesök om svullnaden inte går ner och om han blir sämre igen. Så nu får han penc. i 10 dagar och kortison varannan dag.

Nu får han gå ute i hagen och är ordinerad kortare promenader så han rör benet ordentligt! Behöver jag nämna att han är världens lyckligaste Johan nu?  

Hehe kunde inte låta bli att le åt den här texten.

Hästfolket
Under vintern1988-89 kom veterinären och
antropologen Erik Granström under resor på Upplandsslättens vindpinande
ödemarker i kontakt med en stam av det skygga hästfolket. Han lyckades efter
försiktiga närmanden vinna infödingarnas förtroende och rapporterar i denna
artikel om sin halvårslånga vistelse hos detta märkliga naturfolk.

"Få
moderna medborgare i dagens Sverige ägnar hästfolket mer än en flyktig tanke.
Ändå lever dessa varelser, ett av Europas sista naturfolk, helt nära vår egen
civilisation. Liksom sparvar, kråkor och råttor har de anpassat sig till ett
strapatsrikt liv i människosamhällets utkant, där de lever helt i avsaknad av
all modern bekvämlighet.

Det mest utmärkande draget hos hästfolket är
naturligt nog deras nära kontakt med hästen, en entåig buffelart som
huvudskligen äter gräs, träföremål samt bitar av varelser i dess omgivning.
Många tror att infödingarna lever i symbios med dessa stora djur, med mina
undersökningar tyder på att hästar liksom gökungar snarare parasiterar genom att
nästla sig in hos främmande arter. Infödingarna lägger ned avsevärd tid på att
mata och rengöra djuren men får uppenbarligen mycket lite i gengäld. Hästens
främsta nytta tycks vara att i speciella inhägnader trampa upp den gyttja som
hästfolkets kvinnor gärna dekorerar sina kläder med.

En hästfolkstam bor
vanligtvis tillsammans med sina djur i stora rödmålade byggnader av murket trä.
Boplatsen liksom den närmaste omgivningen delas in i skarpa, kvadratiska revir
som vaktas mycket intensivt. En stor del av stammedlemmens dag kan gå åt till
att hävda och söka tvidga reviret genom att lämna personliga ägodelar i de
gemensamma utrymmena, vilket ofelbart leder till stridigheter. Emmellertid ser
man mycket sällan öppna konflikter. Aggresion uttrycks istället genom intensiv
tystnad och s.k blängning. Beteendet är sannolikt ägnat att skydda stammen mot
inre stridigheter, en omsorg som ofta går så långt att man berättar om sitt
missnöje för alla utom för just den det berör. Strider inom stammen vore
ödesdigert, ty man är väl rustad. De typiska mångspetsade spjuten hänger lätt
åtkomliga för den händelse fiender skulle nalkas. Stammedlemmarna övar sig också
dagligen i stridskonst genom att anfalla atrapper av torkat gräs, kasta dem till
marken och sprätta upp dem utan pardon.

Hästfolket kommuniserar
framförallt via skrivna meddelanden. Överallt i den gemensamma boplatsen finner
man små pappersbitar fyllda med anvisningar och frågor. Speciellt ofta frågas om
varför tidigare anvisningar inte blivit åtlydda, något som tyder på dåligt
utvecklat skriftspråk. Denna skriftliga kommunikation tyder inte alls på
stumhet, vilket man lätt skulle kunna tro. Tvärom hör man ofta hur infödingarna
utstöter ilskna strupljud i umgänget med stammens djur. Stamman leds ibland av
en dominerande hona, men vanligare är den av Dr Weberkundze beskrivna "omvända
maktpyramiden". Denna styresform kännetecknas enligt Dr Weberkundze av att 80%
eller mer av stammens medlemmar tycker sig ha rätt till makten, samtidigt som
några få nykomlingar söker lyda de styrandes ofta motsägelsefulla
regler.

Man har en mycket stark bobyggnadsinstinkt och arrangerar
dagligen bon av halm i sitt personliga revir. Dessa bon förstörs lika
regelbundet av de parasiterande hästarna, men instinkten är så stark att
infödingarna liksom skatorna bygger bo efter bo utan att tröttas. Trots det
idoga boandet har jag svårt att identifiera något egentligt parningsbeteende,
vilket naturligtvis kan bero på att bona aldrig blir klara. Det är i
sammanhanget mycket besynnerligt att hästfolket nästan uteslutande består av
honor. På något sätt fortplantar de sig uppenbarligen, ty boplatsen vimlar av
honungar i olika åldrar. Ändå såg jag bara några få manliga varelser. Dessa
tycks snarare vara krigsfångar än stammedlemmar, ty man sparade ingen möda att
förlöjliga dem genom att sätta upp dem på stammens hästar, där de var oändligt
skrämda och vilsna. Min teori är att hästfolket förökar sig genom jungfrufödsel.
Jag hoppas kunna lägga fram bevis för denna hypotes i min nästa
rapport.

Det religiösa beteendet är ytterst säreget. Man samlas på
bestämda tider, antingen utomhus eller i speciella uppförda kulthallar. En efter
en utför ceremonideltagarna en dans till häst, där man rider i bestämda mönster
mellan runor som sannolikt symboliserar månen, solen och andra himlakroppar.
Dansen leds av en shaman som kallar in deltagarna en i sänder efter rang.
Shamanen betygas stor vördnad genom inledande hälsningar. Varje hästdansare
anlägger därtill ett rituellt leende så snart shamanens plats vid sidan av
kultplatsen passeras. Efter dansen fäster man talismaner vid speciellt besatta
hästars huvuden för att söka driva ut dess demoner. Varje deltagare får också
ett pergament där shamanens bisittare nedtecknat andarnas
budskap.

Hästfolkets kultur är i många avseenden unikt och vi bör enligt
min mening värna om infödingarnas rätt att utöva sina urgamla ritualer trots att
deras seder är så oändligt skilda från våra egna. Dessvärre möter man ofta
intolerans eller rent hat hos ortsbefolkningen nära hästfolkets boningar.
Rasistiska kretsar arbetar ständigt för att infödingarnas rörlighet ska
begränsas till speciella reservat. Jag har till och med sett hur man velat
segregera naturen genom att skilja på stigar för hästfolk och stigar för andra.
Det är min förhoppning att jag genom min redogörelse ökat förståelsen för detta
fascinerande naturfolk. Trots sin primitiva kultur bör de bemötas med respekt.
Vår värld vore fattigare utan dom."