Blåyge har trampat bort sina snösulor fram, förvånad? Nä... han lyckas då med allt! Skulle ta en promenad på berget igår istället då det är alldeles för halt under snön för att rida utan dom. 1 minut efter att jag tog den här bilden på en sur B så sneglade han på en väg som går upp på berget som vi har tagit en gång... helt plötsligt åker man nästan i diket när han tar ett skutt ut i skogen och försvinner väldigt lycklig över sin nyvunna frihet, långsamma promenader är för tråkmånsar.

Upp på berget, genom skogen, ut på ett 200 m högt hygge och nedför det, mycket svår terräng kan jag lova men är man hälften bergsget så är man! Ut på vägen, full galopp hem med bock och jag sa till mig själv att jag har aldrig långtråkigt med den där och promenerade hemåt. Herrn hade fastnat nästan hemma med grimskaftet i bakskon (!!) och insåg att han behövde hjälp, jodå då duger man minsann! Hade inget annat att säga till honom än att han är en riktig kallblodsjävul! ^^ oskadd såklart och betydligt nöjdare än att lullar runt i ett snöre.

Idag skulle vi ta en längre tur med lättare vagn men vägen var blockerad av en lastande timmerbil och chauffören satt med ryggen mot oss så ville inte klämma oss förbi när han lastade. Ingen mening att köra neråt byvägen heller eftersom vi skulle ha mött den på vägen ner = trångt! Blev 3 backar bakom gården istället.

Hoppas att turen med tryckvagnen på fredag går utan några oplanerade händelser...