När dom är som bäst = ca 10 plusgrader och strålande sol och näst intill vindstilla, hur underbart är inte det?

Syster kom på besök så vi tog ut gamlingarna på en körtur upp på berget. Länge sedan jag skrattade så! Jollan är som hon alltid är, lite lagom pigg och rolig. Vi tog en väg ner till en vändplan som går på en härligt inbjudande skogsväg och på tillbakavägen går det bara uppåt. Eftersom tant inte är 100% igång tyckte jag att hon fick ta den fart hon själv ville ha, hon hade nämligen spurtat om Johan i skritten redan och först lallade hon på i sin dressyrtrav i en trevlig form som man har när man rider, Johan kommer upp jämnsides och det är inte mer med det, hon travar på där och sen så bara dyker den upp... den där instinkten som hon har, att göra det hon egentligen var född för. Glömmer bort att hon hellre brukar galoppera istället för att välja trav.

När en snart 18-årig surtant suger tag i bettet, rätar ut halsen, öronen ställer sig som spett framåt och drar iväg utan att jag ber om det, fortare och fortare, lägger ut och upp svansen i en härlig fana och tycker livet är så otroligt roligt! Ökar och ökar med världens lyckligaste matte som sitter och tjuter av förtjusning i vagnen, hon hade inga som helst planer på att ta ner farten heller, tvärtom, fortare!

Lätta hovar som rör sig elektriskt när vi väl kommer upp, vill inte sluta trava, joggar långsamt men energiskt hemåt med krökt hals och en busig blick. Vi hade ändå tur att gamle Johan med sina snart 23 år valde att vara just en farbror idag annars hade han blivit 10 resor värre än tant, dom kan än dom här gamlingarna nämligen!   

Blåyge skötte sig fint ensam hemma för första gången. Blev lite pip och sura miner men inget annat. Han fick sig en lätt körtur igår i ett lika härliga höstväder som idag. Hans nya bett passar för övrigt alldeles perfekt men lille bus vill också springa mycket fortare än vad han får på vägarna här hemma. Fick rapport idag att det sista på hans specialbeställda utrustning ska sys ihop så till veckan kan jag hämta den för prövning om den passar.

Snart dags att gå ut och utföra lite pälsvård på Blå och byta täcke till ett varmare, kallt om nätterna och jag har lite förhoppning om att han inte ska sätta så mycket päls som ifjol. Klippmaskinen får gå lite varm ändå men lite mindre grundpäls skadar aldrig.

Min tant till vänster och Johans rumpa

Skog