Åtminstone när hyffsat tung snö landar på alla mindre veka träd som inte riktigt orkar att hålla upp all tyngd och viker sig fint över vägarna!   Johans förra medryttare Sandra hängde med ut på tur idag och vi tyckte vi skulle rida en längre tur via Åskogen och ut emot Staffans träningsväg och det går en ganska bred och fin skogsväg där mellan meeeen ingen annan i detta samhälle rider väl där, åtminstone inte vintertid, folk blir som ganska osynliga här under vintern må jag säga... men vi gav oss ut. Jag barbacka på superpigg tant eftersom min dressyrsadel har frusit fast inne i 850'n bagage och så Sandra på en minst lika pigg farbror Johan. 

Gick bra till en början där en skogsmaskin hade kört tidigare innan all denna senaste snö som fallit hade kommit. Ännu längre upp på berget så hade dom vänt. Hade hoppat av Jollan då det blev fler och fler träd som hängde för lågt för att rida under och det gick bra att plumsa sig fram i snön. Där de hade vänt så gick snön nästan upp till höften på mig men fram kom vi tills vi fick ge upp... Kom till en VÄGG av träd som jag kämpade mig genom själv för att se hur det såg ut sista biten över berget, skrattade bara när jag såg vad som väntade mig på andra sidan, ett hav av träd   nä det var bara för mycket att ta sig genom i den snömängden.

Men hästarna hade fått sig ett ordentligt pass och när vi vände hemåt var de hysteriskt pigga i sina gamla kroppar! Johan började försöka hoppa över varje lite gren som fanns och tog en galopp också. När vi väl kom ut på den plogade skogsvägen där de håller på att avverka stod min på stället och hoppade i galopp ett tag och jag blev rakt av förvånad när JOHAN gjorde detsamma   en häst som inte ens kan takta liksom, haha söööt

Men då jag satt barbacka på en pigg tant hade jag ingen lust att släppa iväg djuren, Johan kan inte det där med att galoppera lugnt och fint vägen fram vintertid, det ska vara fullt ös medvetslös!

Gick hem istället och gick ut på sommarbetet och lät Johan ta några repor i magdjup snö, såg väldigt nöjd ut han. T.om jag vågade ta första barbackagaloppen på tanten då

1 - det var inhägnat område då stolp och tråd är kvar

2 - syster stod vid utgången

3 - det var extremt mycket snö och därmed mjuk att ramla av i

Men jag överlevde och stolt över mig själv! Fick mig bara en känga när hon tvärbröt från galoppen till trav och nästan tvärnit... tant har hög och vass manke... det kände jag allt     tack å lov hade jag schabrak & 2 paddar medan vi red men tog bort dom innan galoppen då de hade börjat glida bakåt.

Konstaterade i stallet att jag måste sömma om hon på framskorna, lite glappt där efter all snöridning!

En lindrig trädvägg som vi tog oss genom och fortfarande ganska lagomt med snö

Virrvarv av träd! Sandra plockar bort lite snö som landade lämpligt i nacken   

Det här är livet! Dessutom var lilla Driva med hela turen, grymt imponerad av hur en hund bara orkar med såna där mängder med snö men rasen Spinone är gjord för tuffa terränger och hon tar sig fram alldeles utmärkt i snö med sina enorma och breda tassar. Hon var inte direkt tagen av den motioneringen men hon blev lite trött faktiskt när vi väl kom hem, vid 15.00 tiden landade hon på dynan, där ligger hon fortfarande i skrivande stund och myser. Dock ska vi snart till stallet och ta in Jollan och Tintin som står ute och mumsar hö fortfarande =)