Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder! 

Blev en kort ridtur på Johan igår för att testa allroundsadeln på honom inför derbyt. Fungerade bra. Men började såklart spöregna när vi skulle iväg så på med ländtäcke och rotade fram amoracken eller det nu stavas och upp på pållehästen. Han är så fantastiskt snäll och cool den där herren och vickade knappt på öronen när jag prasslade/fladdrade på med min utstyrsel. Inte inte blev varken han eller jag blöt heller, den täckte hela hans bog och halva halsen uppifrån så i stort sätt var det bara huvudet som blev blött   

Skrittade ner till hallen och runt den på baksidan och över betesmarken vi arrenderar. Travade uppför backen hem och försökte få han i en bra trav, han vill så gärna gå i någon slags symaskinstrav men efter ett tag så travade han trevligt. På den hästen kan man trava i evigheter när han hittar sin stabila stadiga takt, han blir ju liksom aldrig trött heller när han går i det tempot.

Idag fick han vila då syster körde honom i förrgår, åker till ridskolan imorrn så får han natta där tills derbyt på söndag, kommer få gå ett litet hoppass på terränghindrerna och lite dressyr inne på banan för att kolla läget. Lite lustigt var det allt när vi gick till stallet idag jag och syster. Såg inga gamlingar i hagen och grinden var öppen till hagen och på en gång trodde vi att Pernilla hade glömt att släppa ut dom imorse men när vi kom in i stallet som står öppet så står Tina i sin box och Johan står på gången med rumpan emot dörren då hans boxdörr var stängd. Pernilla hade glömt att stänga grinden  Pållarna tyckte det var alldeles utmärkt att stå och göra Jollan sällskap istället för att stå ute, när det började regna var det nog ännu mer nöjd. Vi har linor som går mellan stallet och hagen så de gick ju bara raka vägen in igen.  

När de ändå var inne tog vi en genomgång av Johan. Syster borstade och trimmade bort lite överflödigt hår så han är fin till tävlingen. Vi hittade lite spänningar vid hans manke, kan vara det som gör att han vill pinna på i traven. Masserade och "körde" loss bäckenet/ryggen, svårt att förklara hur jag gör men använder man "ryggen" på 2 hovkratsar och följer en linje nerifrån baksidan av skinkan upp till höftknölarna (åt båda hållen) så får man ut en stretchande rörelse som lyfter ryggen och böjer bäckenet/ryggraden. På Johan sprakade det rejält men efteråt massagen och den här övningen var han jättefint lyft i ryggen och reagerade inte på tryck som tidigare.

Sedan var det Jollans tur och stackarn har såna spänningar i rumpan/korset efter att ha haft ont   Masserade hennes bakdel också och så samma övning som Johan. Blev något bättre där också men öm är hon verkligen. Medan syster mockade så skulle jag ta av bandaget på vänster fram för att kolla så inte benet var svullet och upptäckte då att det var lite blött under bandaget. Tryckte lite lätt och ut kom det lite var-aktig vätska. Ringde vet. och rådfrågade då vi båda misstänkte att det eventuellt kommer en böld ut åt fel håll då hon har reagerat lite för tryck precis vid kronranden och var lite misstänktsamt mjuk där när vi var på kliniken.

Klippte upp flex'et (powerflex) och jajjemen där är det nånting på väg ut! Är bara en liten springa nu där det kommer ut var. Gjorde rent med koksaltlösning och på med en liten kompress över, flex över det och lindade in det hela med linda så det inte kommer in skit. Och tant blev så jäkla sur! Antar att det var själva vattnet som irriterade henne   Jag hoppas innerligt att det är den bölden som har gort henne så pass halt de senaste dagarna, efter att jag hade klippt upp och gjort rent så gick hon mycket bättre in i boxen, yey!   

Blev bjuden på mat/dryck och underhållning på Hornö berget/Hotell Höga Kusten av hotellägarna då de även äger firman ML Huskonsult jag jobbar extra åt mellanåt.  Så vi blev upphämtade av G och for iväg vid 18.30, fick jättegod mat och hade fantastiskt roligt med resten av gänget! Trubadur förspelade innan kvällens höjdpunkt kom upp på "scenen", nämligen Måns Möller och Patrik Larsson!!!

Tror de höll på 1,5 timme och jag skrattade så jag grät flera gånger! Så hysteriskt roligt, just sån humor har man ju också så.

Dags för sängen, lite bilder kommer i efterhand och en film från Cirkus Möller. Måns är ju då Nettan och Patrik är Ullis för den som inte vet.

- Alltså shiiiiiiiet!

          Patrik Larsson                              Måns Möller                       syster och Mats, hotellägaren

   Redbull/jäger, mums!           Våran utsikt från bordet, Höga Kustenbron

Ja när hästen står och är skadad hittar man annat och kika runt på. Min stora dröm är faktiskt att kunna betäcka Jollan men tiden börjar rinna iväg. Tant är inte så ung längre men i väldigt kod kondition och form vilket är ett plus.

Hade jag haft ett fast heltidsjobb hade jag nog redan betäckt hon för länge sen.   Alternativt om någon skulle vara intresserad att vara delaktig i avkomman. Tror många stuper i planeringen när man tycker att det inte är någon större ekonomiskt problem att skapa ett föl men det är att hålla den efteråt som kostar.

Men det förblir nog en dröm...

Travarkorsningar är jag väldigt intresserad av. Vilka linjer inom travaveln som är föga kända för att ge hårda/skarpa avkommor. Vilka raser och kombinationer som ger bäst resultat. Man brukar säga att engelskt fullblod passar bäst att korsa den varmblodiga travaren med då de båda raserna har samma grund. Även arabiskt fullblod som alltid har använts som förädlare på i stort sätt alla raser. Jag har inget emot korsningsavel så länge man har ett mål och tanke bakom det hela. Inte att man väljer den hingst som finns runt hörnet bara för att det är billigt och bra. Travarkorsningar har jag sett massor av och jag har nog faktiskt inte sett en enda som har varit dålig. De mest mindre lyckade är de som har gammal svensk halvblodspappa, tycker det blir för mycket burkig modell som inte passar travarens exteriör.

Den hingst jag skulle välja till Jollan är Ravell 959 som står på station hos Stuteri Team Piaff. De fetmarkerade i texten är de jag tycker är viktigt när man kollar efter hingst till sitt travarsto.

Ravell är född 1994 och felreggad som mörkbrun då han i själva verket är mörkt gulbrun. Lagom stor med sina 168 cm och A-premierad för sina avkommors prestationer. Han var gångartsetta 1998 på sitt bruksprov då han belönades med 9-10-9 och exteriört fick han 98798=41p. Det jag hade önskat var ett högre betyg för benställningen men en 7:a är klart godkänd.

Modern Dancing Lady xx har tävlat Msv hoppning och lätt dressyr och är berättigad värdebokstav ELIT på endast 6 avkommor. Pappa Bernstein 761 behöver nog inte närmare presentation då han är en av de bästa toppförärvarna i gångarter, precis som hans pappa Napoleon 625 var. Båda är Elit-premierade och Napoleons mamma Josephine lämnade 3 avelshingstar och hon utsågs 1986 till Sveriges bästa fölsto! Även hon är då Elitsto. Bernstein har förutom Ravell även lämnat hingstarna Bayron 885 (41p exteriört, A-premierad, svår dressyr, exp USA -07) och Bolero 897 (42p exteriört, A-premierad, svår dressyr, exp USA -01) och därmed är Ravell den enda hingst av Bernstein som finns kvar i aveln tråkigt nog. Napoleon var på sin tid en superförärvare och lämnade bl.a Amiral 764 (45p exteriört, ELIT-premierad, svår dressyr), Bombay 898 (40p exteriört, AB-premierad, svår dressyr) Gazpon 740 (43p exteriört, AB-premierad, MSV dressyr), Nactus 854 (41p exteriört, A-premierad), Nelson 993 (38p exteriört, AB-premierad, svår dressyr), Vivaldi 753 (44p exteriört, A-premierad, MSV dressyr innan exp. USA -99), Wenzel 759 (kastrerad) samt Zephyr 829 (42p exteriört, A-premierad). Utöver dessa godkända hingstar lämnade han Aur de Vie, Chacatorian i svår dressyr samt Taktik och Wulf i svår körning. USA-ägde Napell gick Prix S:t Georges.

På Bernsteins möderne har vi Bristol Cream som var efter fullblodshingsten Kew Gardens xx vilket gör att Ravell har hög andel engelskt fullblod. Bristol Cream är Elit-premierad och lämnade bl.a Ballentina som tävlades i svår hoppning internationellt, Bankir gick svår fälttävlan och  Balett kom 2:a i SM-hoppning 1988. Botic gick även han i svår hoppning och vann Drottningens pris 1991. Hennes mamma Bragansa belönades med ASVH's förärvningsplakett 1989 är är Elit-premierad.

Ravells helsyster Baccara blev BIS på riksutställningen 1993 med hela 45p där hon belönades med en 10:a på både typ och trav. En annan helsyster som heter Ballerin blev reserv BIS på riksutställningen 1995 och vann talangjakten i gångarter samma år på Nordiska Häst. Ballerina är dessutom mamma till Bocelli 1044 som är belönad med 88899=42p exteriört och är A-premierad, blev bruksprovsvinnaren i gångarter 2003 där han fick ett dressyrindex på 21,5p vilket då var den högsta poängen någonsin. Placerad i svår klass dressyr redan som 8-åring.

Ravell själv blev 2:a i Breeders Trophy på Flyinge samt placerade sig som enda svenska 5-åriga ekipage på 12:e plats av 44 startande i Unghäst-VM i Holland. Han är placerad svår dressyr och deltog i Junior-EM 2005. Vann Young Rider-SM i dressyr 2006 och 2007 tog han SM brons.

Som ni då kan läsa er till här ovan så kommer Ravell ur en MYCKET stark gångartsförärvande familj vilket jag skulle vilja ha på min tant. Att den vackra färgen har följt med sedan farmorsmormorsfar Pompe 401 är bara ett stort plus! Det finns ännu mera dressyrmeriter i deras familj, t.ex så är Bolero 897's mormor helsyster till Miss Piaff som tävlade Grand Prix dressyr. Kan nog sitta bra länge och plocka ut meriter på meriter.

Ja men stoet då? Många går inte genom sitt egna stos svagheter när de väljer hingst utan tar något för att de vill ha ett föl. Jollan har en exteriör som gynnar ridning mer än trav samt 3 trevliga gångarter. Stabilt psyke men mycket egna åsikter man aldrig någonsin dum eller elak. Fantastisk körhäst och trevlig ridhäst bara man lär sig hur hon fungerar med mycket energi och vill alltid vara till lags, lite orolig i munnen som återstå att se om det försvinner med tiden eller om hon helt enkelt bara är så. Hon har en bra ansatt hals, välliggande bog, djup bål, välvinklade haser, något kort platt kors. Mycket bra hovkvalité enligt hovslagaren.

Stammässigt har hon amerikanske J.R.Broline som pappa efter hingsten Speedy Somolli vars linje inte är känd för att ge skarpa avkommor. Farmor Flashy Lady är importerad från USA 1985 som 8-åring och startade 37 gånger och vann 10 gånger. Hon lämnade 12 avkommor varav 3 i USA. Miljonärer blev J.R.Broline, Leo Broline och Ace Broline varav den sistnämde har jag träffat personligen och hade mycket trevligt psyke. Stoet Ultra Broline sprang in 519,000 kr på 18 starter. J.R.Broline själv är känd för att han var väldigt hård i sitt psyke, rent ut sagt folkilsken. Även flera av hans avkommor har visat samma beteende. Han exporterades till Norge 2003 och dog 2009, 25 år gammal.

Mamma Lo Anda ska ha varit en rejäl och snäll fuxdam född 1987. Hon startade 36 gånger och tjänade 48,950 kr. Lämnade bara Jollan. Som morfar har Jollan den ganska rejäle Vibrante som är känd för att lämna mycket milda och snälla avkommor och ofta med lite massa. Själv är han efter Lep Hanover som kommer från Hoot Mon's linje som är känd för skarpa ättlingar men Lep Hanover finns som mormorsfar till Johan och inget ont verkar komma därifrån. Mormors Torsmirra har min hovslagare kört in och ska ha varit en alldaglig märr. Bakom henne finns för mig okände Smithys Pride som också kommer ur Hoot Mon och som morfar finns franske Oracle C och därefter tyskt möderne.

You'll See

Ravell 959

Bernstein 761

Bristol Cream 13548

Napoleon 625

Josephine 8620

Ravell-avkommor

Tyvärr kunde inte mobilen fokusera riktigt men här syns det åtminstone.

Less är bara förnamnet just nu...

Åkte med pernilla till stallet, hon hjälpte mig att ge tant pencilin och några bestående men verkar stackarn inte ha fått efter min misshandel igår, skönt! Hon stod som ett ljus idag. Fick stå på gången medan jag mockade, spånade, höade och fyllde på vatten. Tog av fleecelindan hon har på benet så det inte ska kommer ner skit under omslaget för att kolla benet, måste nämligen ha koll så hon inte blir tjock för då måste jag ringa Gunnar direkt. Lite hackat strå och morötter så fick hon gå in igen. Hon hade ont idag.  Hon accepterade riktigt bra idag att hon ska stå inne medan de andra får gå ut. Men lite grinig är hon såklart... Men klart populärt att få något gott i krubban.

Tog en promenad hem med Driva. Gick längst Kramforsån genom skogen, är bara en kort bit men den ger bra med energi. Tyckte jag kände mig väldigt slö. Storstädade huset med sambon och blev alldeles yr ett tag när jag dammsugade, fick sätta mig ett tag. När vi väl var klara blev jag alldeles darrig på händerna och fick en konstig känsla i armarna, blev lite rastlös i dom så att säga. Blev till att lägga sig på soffan, efter en halvtimme började jag frysa. 2 timmar har jag legat och nu har åtminstone händerna slutat darra men nu har jag feberkänningar istället och är alldeles svag i kroppen.

Nu har jag varit sjuk sedan den 6:e april, snart en månad med andra ord i sträck och ja... less är väl ordet jag kan sammanfatta det hela med.   

Hade tänkt följa med syster på en körtur med Johan men jag får nog försöka kurera mig istället. Lördag följer jag med på dressyrtävling i Timrå och söndag är det FÖRHOPPNINGSVIS derbyhoppning på ridskolan, men som det ser ut just nu blir det inställt pga för få anmälningar, det hade väl varit typiskt, det enda man har sett fram emot hela vintern typ som Johan får vara med på   Suck...

I ryggen...

Daniela har gått och brutit fingret så red Heike igen fast den här gången på en dressyrlektion och nog använde jag ryggmusklerna alltid, aj aj! Blir en till ridning ikväll men förmodligen på Karla.

Blev att jag jobbade någon timme i förmiddags innan jag åkte till Nordvik skolan för att kika på hoppningen där under skolmästerskapen. ISKALLT, blåsigt och det snöade mellanåt. För övrigt snöade det redan igårkväll och var bara +1 i natt. HURV!

Alla 3 djur stod inne i natt för att göra tanten sällskap. Och jag kunde konstatera imorse att sprut-helveeeeete till pencilinet är gjord för manshänder!!! Första sticket med bara kanylen inga problem alls förutom att hästen var måttligt road. MEN så fort jag släppte med min ena hand som jag kraffsade henne på halsen med började hon ruska hysteriskt på huvud/hals. Plopp så åkte nålen ut innan jag fick dit sprutan. Andra försöket samma sak, hästen står som ett ljus tills jag ska försöka få dit sprutan, lyckas men hästen ruskar så hysteriskt på sig så den åker ut igen. Tredje försöket har jag redan kanylen på sprutan men hästen är less på mitt stickande och kutar ifrån mig i boxen och plopp så åkte den ut igen. Fjärde försöket fick jag sätta fast hon och övertala lilla tant om att jag inte kan kraffsa henne på halsen samtidigt som jag försöker trycka i hon pen. med sprutan som är fylld med 35ml och därmed utsträckt i sin fulla längd. Jodå hon var spänd som en fiolsträng men hon lät mig åtminstone använda mina båda händer för att få ut innehållet i sprutan in i hästkraken. Skulle haft en hand till... eller större händer som sagt.

Frustration på hög nivå! Stackars häst...   Syster jobbar inte imorrn så då kan hon hjälpa mig åtminstone. Om jag nu inte åker med Pernilla som ska släppa ut gamlingarna så kan vi hjälpas åt. Inte glad alls blev hon att bli lämnad i stallet när de andra gick ut men är det trevligare väder imorrn går vi nog utanför stalldörren och betar lite gräs.

Gissa hur brydd jag blev när jag åkte till stallet igår eftermiddag och hittar en tant som i princip är nästan ohalt där hon går i hagen! Hon haltade fortfarande lite lätt när hon vände men en stor klump släppte verkligen i magen när hon faktiskt var bättre helt plötsligt.

Till kliniken bar det av ändå såklart. Första besöket jag gör hos denna klinikveterinär men har hört mycket gott om honom. En annan är ju som mer eller mindre ihjälskrämd av distriktvet. påhitt sedan tidigare... Fick stå på box ett tag och där stod hon och kikade som om hon aldrig har gjort nånting tidigare på en liten varmblodshingst som sprang fram och tillbaka för hältutredning. Vet. frågade medan om hon verkligen var ett varmblod, för han tyckte hon såg ut som en ridhäst då hon var så stor och rejäl, meeen vad säger du karl! 

Fick promenera fram och tillbaka i skritt och trav så han fick se hältan som ändå satt där men inte lika tydlig som tidigare. Kollade genom hoven med vis.tång utan att få någon reaktion som de 2 tidigare inte heller har fått. Böjde knä- och kotled utan någon skillnad i hältan. Bedövade från kotan och ner i hoven för att se om hon blev haltfri. Första svängen vi kollade hörde jag tydligt skillnad, fick ställa in hon i boxen några minuter till och andra svängen var hon haltfri.

In i rummet bredvid för röntgen då vi visste att problemet satt i själva hoven. Vet. ville först plegga men det gick jag faktiskt inte med på då tant är lika lugn på kliniken som hemma. Hon somnade nästan själv i boxen medan bedövningen skulle verka.  När hon var på Bergsåker-kliniken när hon hade sparkskada på hasen frågade de inte ens om vi skulle plegga hon utan de testade att röntga och redan då stod hon som ett ljus när jag inte hade haft hon så länge.

Hon fick en ställning som hoven skulle stå på och Amanda fick hjälpa att hålla själva "plåten" bakom. Mycket riktigt, tant stod som ett ljus med huvudet i min famn och halvsov. Plåtarna kom direkt upp på datorn intill och de såg jättefina ut. Absolut inget att anmärka på förutom en liten ändring som hade med åldern att göra. Det var väl någon förslitning antar jag.

Det enda vi hittade var en hålighet som hon har haft ett tag tillbaka ut emot kanten av själva hoven så att säga, mellan trakten och tån som han började gräva i. Det var denna hålighet som hovis anmärkte också men då det inte var något tryck så ville han inte börja gräva bara för att. Vet. karvade och var lika förvånad som de tidigare att hon inte reagerade nånting alls. Efter ett tag så säger han att "nu ska det egentligen blöda då jag är långt nere". Absolut inget blod, ingenting! Nu vet jag inte riktigt hur jag ska skriva det med ord men själva "hovvävnaden" var alldeles svart så det här är nånting hon har gått med länge. Han grävde ur allt tills det var vitt och fint igen med normal vävnad.

Förmodligen har det packats grus/smuts på varandra under en lång tid som har gjort att det har byggts upp ett tryck som dödat själva hoven utifrån med trycket. Vi var oroliga ett tag att det hade gått upp i kronranden då det inte tycktes ta stopp med svart vävnad men ganska snart efter att vi sa detta så kom han till änden av eländet. Förmodligen blev ler-perioden nu under våren droppen då det nog letade in ännu mera smuts och grus under snösulan/skon och hon blev plötsligt halt. Hon har ju inte visat nånting alls tidigare och gått som en klocka.

Vet. grävde som sagt det helt rent och la gipsomslag i själva hålet med bakteriedödande och runt om hoven så inte hovväggarna vidgas för mycket. Så hon är gipsad runt hoven med elastisk linda och silvertejp utanpå det. Pencilin, smärtstillande och metacam samt boxvila fram till nästa tisdag då hon ska på återbesök för att kolla hur det ser ut. Både vet och jag tyckte att vi sätter in det tunga atelleriet på en och samma gång när hon ändå ska stå på box istället för att dutta med en behandling här och en behandling där.

Hovis som bor alldeles intill travbanan kom över och verkade de andra 3 fötterna så får hon fortsätta att vara barfota. Framöver om allt går som det ska så ska hon skos med sula för att undvika att få in smuts och undvika tryck längst kanterna. Det kommer att ta tid innan det här läker såklart men har hon bara möjlighet att få gå på bete med de andra så blir jag lycklig, då spelar det ingen roll hur lång tid det tar bara hon får vara med de andra och må gott.

Skitsur var tant när vi skulle åka hem. Tålamodet var nog slut! Men riktigt stolt över hon då hon skötte sig exemplariskt hela tiden inne på kliniken, t.om när hon blev stucken 4 ggr totalt med nål i hals/kotleder.   Klev på finkan på en gång men sur som ättika när jag stängde in henne. Fumlade omkring och råkade jag köra för långsamt fick jag minsann veta det! Hon sparkar inte men gungar omkring och stökar på och är allmänt sur.  Ännu surare blev hon när hon fick kliva in i uppspånad box istället för att gå ut till kompisarna. Lite populärare blev man när hon fick sitt hackat strå, men bara lite.

Ska dit ikväll och mocka ut lite dynga och ge hon metacam. Smärtstillande och pen. fick vi innan hovis kom. Bild från hålet (om den blev hyffsat bra) kommer kanske ikväll hoppas jag.

Det var klinikrapporten det, detta känns betydligt bättre än en hovbensfraktur åtminstone och att vi faktiskt hittade orsaken och förhoppningsvis stoppade det innan det blev värre. Tant kommer nog vara grinigare än allt grinigast över att få stå inne dom som är van att gå ute dygnet runt men hon får vackert acceptera läget. Hade man haft riktig otur hade det kunnat varit boxvila 6-8 månader vilket är normalt för en fraktur!   

Koll med visitertången

Gipsning påbörjad

En tant som blev ganska yr i bollen av att stå utanför och titta på travhästar (läs odräglig) För övrigt så stod Jollan i stallet som syns i bakgrunden som 5-åring 2001. Då jobbade syster hos Stenqvist, travtränarn som hade hon. Tant gjorde bara ett kval som 4-åring som hon faktiskt blev godkänd i med lite galopp men sen blev det inte mer travhäst av hon. Året därefter såldes hon som ridhäst.

Jag försökte undvika den här känlan men kan lova att jag både har målat självaste Fan på väggen och mer därtill inför morgondagen!

Ska snart iväg och hämta transporten. Sedan blir det stallet för att lämna av den där och goa med min stora tant-häst. Kraffsa lite smuts och hår. De går fortfarande nakna och verkar må alldeles utmärkt trots att det är kyliga mornar. Bara +2 imorse när jag klev upp vid 05.30, +1 på väg ut emot jobbet.

Återkommer imorrn med rapport...