Lite nysnö ovanpå blankisen gjorde det hela lite mer spännande. Gjorde säsongens första vurpa imorse, tack för den.

Syster har kört Borina med tryckvagnen och Moniqa fick gå som handhäst bakom då jag jobbar hela helgen och hinner inte köra henne. Mara stod redo när jag kom hem tack vare syster så jag hann ut innan mörkret och hon gör mig glad den svarta vännen. Hon är så glad I att arbeta och vill verkligen göra rätt. Och är en mästare på att dra tungt. Vi har avverkat våran snabbaste skrittpass någonsin och jag tänker tillbaka på den första turen vi gjorde i tryckvagnen med en överviktig och extremt sned Mara... Den körturen tog aldrig slut kan man säga då hon knappt kunde ta sig framåt, att orka med vagnen var inte problemet men det där att ta sig framåt på en bra sätt var inte hennes melodi, hon som inte ens kunde trava. 9 månader senare står vi med en bra grund och en jämnare och gladare häst, om än lite rund om magen ;-)