Har man inga barn att vara stolt över ännu så får man njuta av de underbara djuren som gör att hjärtat sväller över av stolthet.

Idag har vi 3 vänner som har gjort min kväll så mysig. Ensam hemma och tryckvagnen stod på schemat, som stod ute utanför stallet. Nån gång ska vara den första och var sak har sin tid och den blåögda lilla herrn har fått sin tid så nu var det dags att prova. Han brukar alltid ta ett eller två steg framåt/bakåt vid selning. Han stod och sov idag. På med all utrustning, hann med en lång mysstund innan vi gick ut. Backade in honom mellan skaklarna och sedan var det bara att sätta fast vagn, baksele och draglinorna, han stod som ett ljus den underbara vännen. Stod och väntade tills jag hade kravlat mig upp innan vi begav oss, jag blir så stolt så hälften vore nog!

Det är svårt att tro att denna häst inte kunde stå still 1 sekund ens tidigare i sitt liv. Stressad, otålig och hopplös på många sätt och vis. Kunde absolut inte stå stilla med vagn och idag har vi utfört så många moment som tidigare var så svårt. På vägen bort fick vi 2 mycket högljudda crossar bakom oss som visade fin respekt och höll avstånd men de lät som fasiken ändå. Lite oroliga öron men han litar på att jag har koll på läget. På vägen hem fick vi en moped bakom oss som vi kunde släppa förbi genom att göra halt och invänta att dom åkte förbi. Ja den som känner Blåyge vet att det har varit totalt omöjligt att ta det lugnt på vägen hem och ännu mindre stå still! Därefter kom det en bil som vi också stannade för och väntade in. Mina andra 2 vänner var Driva och Viva som exemplariskt har gått bakom vagnen när jag har bett dom och väntat tålmodigt där bakom när det har kommit fordon.

Dessutom har han gått med slaka tömmar exakt hela turen, även när han fick jogga en bit på vägen hem, de ni! :)

Han gick ett longeringspass i måndags efter träningen på Dannero i söndags. Jag klämde genom honom ordentligt innan Daniela kom och vet ni... han ömmar inte över sina höfter längre! Efter flera års känningar, ska han få vara smärtfri? Och när jag klämde var dagen efter ett hårdare pass, nä ingenting kunde jag få honom att reagera. Longeringen gick toppen, nu har polletten verkligen trillat ner och han travade runt fint och avslappnat och såg ut at ha mått gott att få jogga av sig lite extra dagen innan.

Imorgon, torsdag, blir det vilodag och på fredag åker vi faktiskt in på ridskolan för en returmatch i dressyr. Får bli miljöträning och uppmjukning inför lördagen då vi ska jogga igen med sällskap på Dannero kl 18.00 är dom selade och klar för träning :-)