Jävelhäst... jag och syster stod och knåpade ihop hans gamla hage med förhöjningar och det tog sin tid. Det var lycka när han stannade kvar hela lördagen!

Söndag släppte Amanda ut honom då vi hade tjejkväll och drack och hade trevligt under lördagkvällen/natten. Kl 9 fick jag sms både från P och Amanda att han åter igen stod i sin box inne eftersom han hade rymt liks förbannat!

Så han fick boxarrest hela dagen. Kunde inte köra till stallet så han kunde lika gärna stå där och "skämmas". Fy så less jag blir på honom. Nu har vi ägnat kvällen åt att göra förhöjningar där han gick ut, såklart längst ner i hagen där jag inte hade tänkt att hans ens skulle gå i djupsnön. Jävelhäst... nu ser det mer eller mindre ut som Alcatraz... men kan lova att den där hästen tar sig ut ändå.

Och då blir det sista utvägen, sjukhagen på baksidan med järnstaket. Skittråkigt och helt värdelöst som rasthage men kan inte ha honom lös och ätandes av andras foder! Inte för att jag tror att han drar iväg men Riks 90 ligger faktiskt bara en sissådär 300 meter bortanför stallet och vägen som går förbi nedanför är det mycket trafik och dom kör fort...

Våren 2004 kom det en holländsk valack till ridskolan av körtypen, han hette Erland. Han döptes om till Plexus och passade väl in i verksamheten. Tävlat t.om LA dressyr och 1 meter hoppning, lite fjantig kan man kalla honom men en otroligt bussig ridskolehäst.

2012 hittades ett chip på kliniken, chipnr kunde tas fram och skickas till rasföreningen i Holland och där var han reggad som Ivanho och var född 4 år tidigare än enligt uppgift, 1990 och e.Amulet

Plexus började efter lång och trogen tjänst börjat bli sliten i sin gamla kropp, han drog på sig en ful sårskada på ett bakben som blev infekterat och beslutet togs att det räckte med behandlingar så han fick somna in hemma på ridskolan. Han kommer vara otrolgit saknad av alla, fanns nog ingen som ogillade den stora lurviga herrn.

Plexus var en såndär välutbildad räv som var en riktig stjärna om man bara kunde plocka fram det där lilla extra som fanns i honom, en otroligt tacksam och rolig häst att rida, kommer alltid vara saknad.   

KM-mästare ridskolehäst 2012, 22 år gammal, klassegrare

3:a i klassen, 2:a KM ridskolehäst

Segrare klassen, segrare KM ridskolehäst

Gamle farbror skötte sig utmärkt. Ingen muskel som var av eller några andra konstigheter enligt vet. Benet var mindre svullet än tidigare och han är inte öm längre, går helt obehindrat och böjer/lyfter benet själv, rullar och ligger ner och vilar i boxen under natten.

Hem med oss fick vi penc. och kortison för att minska svullnaden då det rör sig om en cirkulationsstörning, återbesök om svullnaden inte går ner och om han blir sämre igen. Så nu får han penc. i 10 dagar och kortison varannan dag.

Nu får han gå ute i hagen och är ordinerad kortare promenader så han rör benet ordentligt! Behöver jag nämna att han är världens lyckligaste Johan nu?  

Hehe kunde inte låta bli att le åt den här texten.

Hästfolket
Under vintern1988-89 kom veterinären och
antropologen Erik Granström under resor på Upplandsslättens vindpinande
ödemarker i kontakt med en stam av det skygga hästfolket. Han lyckades efter
försiktiga närmanden vinna infödingarnas förtroende och rapporterar i denna
artikel om sin halvårslånga vistelse hos detta märkliga naturfolk.

"Få
moderna medborgare i dagens Sverige ägnar hästfolket mer än en flyktig tanke.
Ändå lever dessa varelser, ett av Europas sista naturfolk, helt nära vår egen
civilisation. Liksom sparvar, kråkor och råttor har de anpassat sig till ett
strapatsrikt liv i människosamhällets utkant, där de lever helt i avsaknad av
all modern bekvämlighet.

Det mest utmärkande draget hos hästfolket är
naturligt nog deras nära kontakt med hästen, en entåig buffelart som
huvudskligen äter gräs, träföremål samt bitar av varelser i dess omgivning.
Många tror att infödingarna lever i symbios med dessa stora djur, med mina
undersökningar tyder på att hästar liksom gökungar snarare parasiterar genom att
nästla sig in hos främmande arter. Infödingarna lägger ned avsevärd tid på att
mata och rengöra djuren men får uppenbarligen mycket lite i gengäld. Hästens
främsta nytta tycks vara att i speciella inhägnader trampa upp den gyttja som
hästfolkets kvinnor gärna dekorerar sina kläder med.

En hästfolkstam bor
vanligtvis tillsammans med sina djur i stora rödmålade byggnader av murket trä.
Boplatsen liksom den närmaste omgivningen delas in i skarpa, kvadratiska revir
som vaktas mycket intensivt. En stor del av stammedlemmens dag kan gå åt till
att hävda och söka tvidga reviret genom att lämna personliga ägodelar i de
gemensamma utrymmena, vilket ofelbart leder till stridigheter. Emmellertid ser
man mycket sällan öppna konflikter. Aggresion uttrycks istället genom intensiv
tystnad och s.k blängning. Beteendet är sannolikt ägnat att skydda stammen mot
inre stridigheter, en omsorg som ofta går så långt att man berättar om sitt
missnöje för alla utom för just den det berör. Strider inom stammen vore
ödesdigert, ty man är väl rustad. De typiska mångspetsade spjuten hänger lätt
åtkomliga för den händelse fiender skulle nalkas. Stammedlemmarna övar sig också
dagligen i stridskonst genom att anfalla atrapper av torkat gräs, kasta dem till
marken och sprätta upp dem utan pardon.

Hästfolket kommuniserar
framförallt via skrivna meddelanden. Överallt i den gemensamma boplatsen finner
man små pappersbitar fyllda med anvisningar och frågor. Speciellt ofta frågas om
varför tidigare anvisningar inte blivit åtlydda, något som tyder på dåligt
utvecklat skriftspråk. Denna skriftliga kommunikation tyder inte alls på
stumhet, vilket man lätt skulle kunna tro. Tvärom hör man ofta hur infödingarna
utstöter ilskna strupljud i umgänget med stammens djur. Stamman leds ibland av
en dominerande hona, men vanligare är den av Dr Weberkundze beskrivna "omvända
maktpyramiden". Denna styresform kännetecknas enligt Dr Weberkundze av att 80%
eller mer av stammens medlemmar tycker sig ha rätt till makten, samtidigt som
några få nykomlingar söker lyda de styrandes ofta motsägelsefulla
regler.

Man har en mycket stark bobyggnadsinstinkt och arrangerar
dagligen bon av halm i sitt personliga revir. Dessa bon förstörs lika
regelbundet av de parasiterande hästarna, men instinkten är så stark att
infödingarna liksom skatorna bygger bo efter bo utan att tröttas. Trots det
idoga boandet har jag svårt att identifiera något egentligt parningsbeteende,
vilket naturligtvis kan bero på att bona aldrig blir klara. Det är i
sammanhanget mycket besynnerligt att hästfolket nästan uteslutande består av
honor. På något sätt fortplantar de sig uppenbarligen, ty boplatsen vimlar av
honungar i olika åldrar. Ändå såg jag bara några få manliga varelser. Dessa
tycks snarare vara krigsfångar än stammedlemmar, ty man sparade ingen möda att
förlöjliga dem genom att sätta upp dem på stammens hästar, där de var oändligt
skrämda och vilsna. Min teori är att hästfolket förökar sig genom jungfrufödsel.
Jag hoppas kunna lägga fram bevis för denna hypotes i min nästa
rapport.

Det religiösa beteendet är ytterst säreget. Man samlas på
bestämda tider, antingen utomhus eller i speciella uppförda kulthallar. En efter
en utför ceremonideltagarna en dans till häst, där man rider i bestämda mönster
mellan runor som sannolikt symboliserar månen, solen och andra himlakroppar.
Dansen leds av en shaman som kallar in deltagarna en i sänder efter rang.
Shamanen betygas stor vördnad genom inledande hälsningar. Varje hästdansare
anlägger därtill ett rituellt leende så snart shamanens plats vid sidan av
kultplatsen passeras. Efter dansen fäster man talismaner vid speciellt besatta
hästars huvuden för att söka driva ut dess demoner. Varje deltagare får också
ett pergament där shamanens bisittare nedtecknat andarnas
budskap.

Hästfolkets kultur är i många avseenden unikt och vi bör enligt
min mening värna om infödingarnas rätt att utöva sina urgamla ritualer trots att
deras seder är så oändligt skilda från våra egna. Dessvärre möter man ofta
intolerans eller rent hat hos ortsbefolkningen nära hästfolkets boningar.
Rasistiska kretsar arbetar ständigt för att infödingarnas rörlighet ska
begränsas till speciella reservat. Jag har till och med sett hur man velat
segregera naturen genom att skilja på stigar för hästfolk och stigar för andra.
Det är min förhoppning att jag genom min redogörelse ökat förståelsen för detta
fascinerande naturfolk. Trots sin primitiva kultur bör de bemötas med respekt.
Vår värld vore fattigare utan dom."

Får inleda inlägget med att jag blir sur... för nu när jag har gått genom det gångna året så har i prinip ALLA länkar ändrats, från t.ex träningar och så till en och samma på Blåyge när han busar i hagen, whyyy!  

Nu tar vi en liten resumé från 2012 med det lite mer speciella händelserna. Att jag har jobbat som nå idiot är väl ingen nyhet direkt.   

Januari

Konstaterades att Jollan har broskbildningar mellan några ryggkotor i länden som gör att vi får lägga om träningen och tänket helt. Vi hade lite snö, eller ja... väldigt mycket snö och skogarna såg ut såhär -  oridbara!

Februari

Efter omläggning av träningen blir det stor skillnad, mer harmonisk och lugnare häst. Vi utvecklar tillsammans en ny personlighet med varandra. Ingen bild därifrån.

Mars

Johan ställer upp som tolkningshäst på ridskolan under sportlovet med sin medryttare på ryggen, en enligt honom rolig uppgift! Tina lämnar jordelivet, 20 år gammal efter lång tjänstgöring och började få problem med sina framknän. Johan vinner en LD på 66,11%, blir 2:a med ridskolehästen Karla's första dressyrtävlng med 61,00% i en LB:2.

April

Köpte en ny kamera efter lång tid utan!!! Jollan utvecklas mer och mer i dressyren. Driva drabbas av vattensvans men hinner bli frisk till utställning och genomför den med godkänt resultat.

Maj

Tvingar mig mer eller mindre att börja hoppträna lite med Jollan för att släppa på den lilla mentala spärr som finns kvar sedan min extrema hopprädsla. Vi hoppar några enstaka pass själv och lär oss att taxera mer eller mindre exemplariskt och har en fantastiskt arbetsglad häst.

Juni

Gav mig ut på sadeljakt då jag bestämde mig för att sälja Werth'en. Hade en underbar kväll på midnattstravet på Dannero samt en ännu mer underbar midsommar med min älskade sambo och goda vänner. Hästarna gick ut på bete. Kompisen startar Nordblomma i monté och sätter nytt svensk rekord. Johan vinner derbyt på ridskolan.

Juli

En stallplats blev ledig i samma stall som Johan stått i under vintern så vi bokade den så dom skulle få stå tillsammans under vintern igen! Jag och Jollan red 2,2 mil under Jubileumsritten under ca 4 timmar med en paus och mycket skritt över berg och dalar. Jollan fungerar kanon i ridningen och är lugnet själv. Jag tatuerade en drake på överarmen. Fyndade en helt ny Knights Eva Marion för 6500 kr, nypris 15,995 kr. Vi firar 11 år med världens bästa Johan! Kompisen tar en SM-seger i monté med Nordblomma och slår nytt svenskt rekord igen!

Augusti

Fick Blåyge Ålj av uppfödaren för att prova honom för trav med min träning. Med hjälp av 3 andra delägare gör vi en chansning för att få honom att fungera som travhäst till runt maj 2013. Fungerar han fortfarande inte ska han säljas som ridhäst.

September

Hästarna går på bete till slutet av september innan dom flyttar hem till Frånö. Jollan känns ridmässigt lite sämre men ställer upp i KM dressyr som slutar i katastrof pga tävlingsnerverna. Plexus briljerade istället och red ihop 63% med en felridning för en domare som dömde väldigt hårt och lågt. Segrade i LB-klassen och blev Klubbmästare för ridskoleryttare.

Oktober

Blåyge får tummen upp av massören för sina smått otroliga framsteg muskelmässigt. Jollan får en jättesvacka med sin rygg, ställer av henne då jag får ångest över att hålla igång henne pga min storlek och funderar över avlivning om det inte skulle bli bättre. Ställer ut Driva på en till officiell utställning där hon får sin bästa kritik någonsin! Jag och sambon firar våran officiella 1-årsdag den 30:e.

November

Tar mig i kragen och övervinner mina demoner och sätter igång Jollan lite försiktigt med ganska stor ångest. Men det går alldeles utmärkt och hästen känns superfin! Köper ett BoT-täcke som gör att jag tycker hon känns ännu bättre i ryggen. Firar samtidigt 6 år med henne den 12:e!

December

Här händer det grejer!

Blåyge har gått från klarhet till klarhet men vilar gärna på ett vänster bakben som gör mig lite bekymrad, får 2 veckors vila under jul och nyår och ska få besök av massören till veckan förhoppningsvis för att kolla läget. Annars känns han pigg och fin! Jollan har fått sig en medryttare som vill rida nån dag i veckan som passar tillsammans (hur lätt är det att hitta nån som vågar och är tillräckligt känslig att rida henne) gör att pressen lättar från mig, hon känns verkligen som en glad och rund miljon tanten!

Vi skrev kontrakt på en hästgård vi ska hyra för eventuellt senare köp som vi flyttar till nu i januari.

Det snöar och snöar, hade närmare 1 meter innan det började regna och tina. Vi får en ny familjemedlem tidigare än planerat i form av abbessiniern Enzo som är en omplaceringskatt.

Johan gör sig illa i hagen, förmodligen har han fastnat med ett framben i djupsnön och dragit ut/sönder ett muskelfäste 2 dagar innan nyår, vet. rådfrågades och ska nu in på kliniken imorgon.

Jobbat 6 timmar med travhästarna och kört 2, kört snart 17-åriga Jollan som var piggare än hästarna som är i full tävlingskondition, såg små osynliga spöken och fick fina anledningar att "skygga" och springa på fortare, öronen spetsade och en skrattande kusk.

Johan är lite olycklig då han får stå inne på box men knatar runt för fullt på sitt "onda" ben kan jag lova... han lägger all sin vikt på det utan bekymmer men har ett gott humör, medan vi var ute och körde bestämde han sig för att ta en egen promenad inne i stallet på stallgången och kolla läget, glad hest! Vet. är rådfrågad, det blir till att ta det lugnt med små, små promenader utanför stallet och klinikbesök på onsdag.

Djuren här hemma går oss på nerverna minst sagt. Katten behöver fortfarande lära sig reglerna och är tjurigast än allt tjurigast, hunden har problem att släppa katten och måste gå efter, stirra, vankar av och an och blir helt upp i varv när vi korrigerar katten (vilket är var 10:e minut... typ...) och hon morrar och skäller på folk i trapphuset. Spelar ingen roll hur mycket jag motionerar henne just nu så kan hon bara inte slappna av och tagga ner förrän vi lägger oss på nätterna och henne måste man korrigera mest hela tiden också eftersom hon går ur bädden så fort man inte ser där man har platsat henne. Katten som är riktigt gosig och mysig när han inte är tjurig bara läängtar jag efter att få ha som utekatt istället.

Flytten är så efterlängtad så ni anar inte!!! Och Blåyge visade upp de högre skolorna i hagen när han skulle få komma in vid 14.30-tiden nu inför nyårsafton... och den där ska man köra imorgon med livet i behåll?!   

Ute skjuts det för fullt... kl är snart 18.30 och de har hållt på sedan 16-tiden, alltså folk och deras förbannade raketer och smällare ska det verkligen vara så svårt att hålla sig till 12-slaget? Stackars rädda djur. Så skönt att Driva är så trygg och stabil, hon bryr sig inte alls om sånt. Katten verkar ta det bra också.

Hästarna har alla lampor på i stallet, radio och förtäckta fönster och mycket mat att mumsa på   Nu blir det en cider eller god grogg och invänta det nya året!

GOTT NYTT ÅR!   

Pigg och glad tant Jollan!

Imorse var det en Johan som SKULLE gå ut sa han bestämt till syster, har man haft en häst i 11 år så vet vad man vad dom vill med sitt kroppsspråk, han hjälpte t.om på hon med grimman. Vi fick inte ut honom ur boxen alls igår trots att vi försökte ha Jollan som draghjälp men icke, idag gick han gladerligen om än lite stapplande.

Blev en promenad med några vilopauser. Fick komma ut igen efter 2-tiden och gick gärna ut då också, lite besvärligt över trösklarna ut från stallet och lite stel innan han kommer igång men sen går han riktigt bra, stödjer fint på benet och lyfter det bra, dock fortfarande lika tjockt men förmodligen har han stukat knät också som gör det tjockt. Nu är han även mycket öm över hela överarmen samt har en kant på insidan av benet upp emot bogen, tog en annan bild och markerade där han har mest ont, någon som har någon idé? Misstänker muskelbristning, uttänjda muskelfästen? Dom går inte att röra på från där dom är så inget verkar av och som sagt han rör hela benet normalt, bara stelt och lite förhindrat pga smärta och svullnad.

Våra hästar vill verkligen inte gå utanför sina stigar de har i hagen men samma kväll han kom in tveksamt från hagen hade de gjort nya spår i djupsnön av någon anledning och dessutom hittade vi ett spår där någon hade stoppat ner ett framben från stigen ut nästan under staketet ner i djupsnön och backat/hoppat tillbaka, syster sjönk ner nästan till sitt egna knä med en stor vinterkänga, kan mycket väl tänka mig vad långt ner en häst sjönk med en mindre hov.

Sen vet jag inte om ni kan se min film på facebook men länkar iaf dit så återstår det att se.

http://www.facebook.com/#!/photo.php?v=10151163478671770

Satte igång Blåyge lite lätt idag. Fick sig väl en 10-15 minuters promenad i snön, mest på en redan upptrampad stig och 3 vändor ut i djupsnön. En i nedförsbacke och 2 i lättare uppförsbacke. Lätt och lagomt arbete för honom med andra ord   

Syster fick ett sms att farbror inte ville gå ut imorse, stödde inte bakbenet så vi for dit men det visade sig att det var höger framknä som var problemet. Han ville inte använda höger bakben så han fick bort all vikt från fram.

Lyckades få han att gå fram lite i boxen så vi kunde kolla, ville inte röra sig alls nästan. Hela knät är svullet men själva smärtan verkar sitta precis ovanför knät där han var svullen och mycket öm.

Nu är han ompysslad med hönät så han slipper äta från golvet, lindad v.fram och har fått låna Blåyges BoT knäskydd. Syster linimenterade honom tidigare och då verkade det gå ner lite. Rör sig bättre nu i boxen också och stödjer på de andra benen bra men frambenet vill han helst inte stå på.

Återstår att se om vi får ut honom i boxen så han får igång cirkulationen lite och röra på benen.

Ompysslad gubbe